Helande och lidande i praktiken

I Bibeln läser vi att Jesus både kan och vill bota människor. Men handen på hjärtat, i var­dagen är nog fysiskt helande mer undantaget än regeln. Det har varit ingången för mig i ­detta ämne som jag ofta undervisar och predikar om. Hur får vi ihop en värld av lidande med Jesu ­undervisning om helande? Den frågan gjorde att jag ville studera alla Jesu helandeunder när jag skrev min kandidatuppsats och finna mönster hur Jesus botade människor.

Såg människan som den var

Det jag noterade var att Jesus ”såg män­niskor”. Han mötte alla med blickar och tal och såg människan som den var. Detta ledde till att jag ville börja praktisera och be för andra.

Jag minns det som i går den dagen jag fick se mitt första helandeunder. Det var ungefär 20 år ­sedan. Jag jobbade som väktare i en galleria i Uppsala. Det var en vanlig förmiddagsfika på jobbet och vi samtalade om allt mellan himmel och jord. Bokstavligen blev det så denna gång, då en av kollegorna sa ”Johan du är ju kristen, hur kan du tro på en Gud?”.

Frågan gjorde mig defensiv och jag harklade mig, men till slut så kom det bara ur mig att jag ändå tror att Gud helar människor i dag. Ni vet känslan när man sagt a och väntar på att det är läge att säga b. ”Jaha men bevisa det.”

Vatten i knät

Då var det så att en av vakterna hade ­problem med vatten i knät och de bad mig att be för ­honom. ”Okej”, sa jag. Det var nog inte bara jag som kände av stämningen i rummet utan de ­andra ursäktade sig och rörde sig ut från rummet så det bara blev han och jag kvar.

Han undrade hur det skulle gå till och jag sa att jag kommer göra utifrån det Bibeln beskriver, att troende ska lägga händerna på de sjuka och de ska bli friska (Mark 16:18). Så jag lade min hand på hans knä och bad en torr bön att Gud skulle bota honom. ”Vad händer nu, frågade han?”. ”Ja, antingen blir du nog helad nu eller senare, vi får se”. Vi skiljdes åt och jag minns att jag bad i första hand att Gud skulle rädda mig ut ur situationen, alternativt att han skulle hela honom.

När personalen var samlad samma eftermiddag så ser jag att alla är där utom honom jag bad för. ”Var är han frågade jag?”. ”Ja du bad ju för honom så nu skuttar han omkring i gallerian”. Lite senare kom han tillbaka och sa ”Johan, ingen tror det som hänt, jag har pratat med de flesta expediter nu, men jag vet att något har hänt”.

Möter detta som pastor

Som pastor möter jag detta mitt i vardagen. Den ena blir helad från sjukdom medan den ­andre får ett besked som leder till döden. Sam­tidigt läser vi om hur Jesus botar sjuka och att alla blir friska. Problemen blir när vi lovar ett ­helande och alla obesvarade frågor vi då lämnar till en familj. Eller att vi aldrig ber eftersom tidigare erfarenheter säger att det inte är någon idé och vi därmed missar tillfällen att ge människor tröst och hjälp.

Hur hanterar man detta i församlingen och hur ber jag egentligen för helande? Vad har vi för svar när helandet dröjer eller uteblir? Det är frågor vi behöver ha svar på. Mitt svar får komma i en annan krönika eller en teologisk reflektion då antal tecken inte begränsar mig.

Tillfället med vakten har gjort att jag gärna ber när någon är sjuk. En bön är en omsorg och visar på att vi vill hjälpa. När helandet dröjer eller uteblir, kan du dela din frustration med Jesus. Han har lidit på korset och han bar våra sjukdomar och smärtor.

Johan Winbo
pastor i Västerås