Fokusera på effektivitetens motsats

Det började med att analys­företaget Kairos Future presenterade en undersökning som visade att antalet människor som betraktade livet som meningslöst hade fyrdubblats de senaste tjugo åren: Från 6 till 24 procent. Bland unga män var siffran hela 35 procent.

Jag skrev om det i Corren och Svenska Dag­bladets kulturchef Lisa Irenius plockade dock upp tråden i en kolumn. Förlusten av mening ­beror inte, skrev hon, på att livet blivit sämre utan på att vi numera jämför oss med influencers vars välregisserade och vackra liv vi iakttar på sociala medier. Högre förväntningar leder till en större känsla av misslyckande.

Den meningslösa skärmtillvaron

Expressens kulturchef Victor Malm invände och skrev att problemet snarare är den meningslösa skärmtillvaron: ”Alltmer liknar vår kontakt med verkligheten en sorts ­kaninhål: Bortslösurfade timmar mellan godtyckliga associationer, nätshopping, Netflixbläddrande, Twitterscrollande, som 9 gånger av 10 saknar betydelse för mig min flickvän, mamma och alla jag känner genast jag stängt av telefonen.”

Stora förändringar har ofta många orsaker, men jag tror att Malm är något på spåren. Det är ett problem att vi har är skapat ett samhälle där vi inte har plats, eller tid, att mötas. Utrymmet för de nära relationerna krymper allt mer – och samtidigt försvinner de oväntade mellanmänskliga mötena när vi handlar via hemsidor, beställer mat från appar och betalar för våra matvaror i digitala snabbkassor.

Ekvationen stämmer inte

Det moderna samhället uppmanar oss ständigt till effektivitet, ofta med löftet om att vi ska få tid till andra, värdefullare saker. Men den tid vi sparar ser vi aldrig röken av: Under 1900-talet har en rad tidsbesparande maskiner introducerats, ändå är tempot högre än någonsin. Resul­tatet är att vi gett upp leken, relationerna och själva livet. Det är något i den här ekvationen som inte stämmer.

Effektivisering är det moderna imperativet: Ett moraliskt krav som ingen kan motstå. Så snart en syssla kan överföras till maskinerna betraktas det som under vår värdighet att utföra den ­manuellt. ”Låt maskinerna ta hand om det”, säger vi till varandra, ”så kan vi ägna oss åt att leva i ­stället.” Men tänk om maskinernas sysslor är själva ­livet? I dag är det maskinerna som odlar vår mat, ­mjölkar och slaktar våra djur, lagar vår mat, håller hemmen varma, syr våra kläder och bygger våra hus.

Tusentals små uppgifter

Vad gör vi under tiden? Mycket av vår tid går åt till att sköta maskinerna: svara på mejl, upp­datera dataprogram och skicka sms så att livspusslet går ihop. Ständigt uppkopplade splittras vår tillvaro av tusentals små uppgifter – åtaganden som alla befinner sig långt ifrån den konkreta verklighet som kallas livet. Vi är så upptagna med att administrera våra liv att vi inte har tid över till själva livet.

Vad kan man göra åt detta? Jag tror att vi bör ­fokusera på effektivitetens motsats: Omsorg. Omsorg är att verkligen se och ta vara på det vi står inför, oavsett om det är en människa eller en arbetsuppgift – tänk bara på skillnaden mellan att omsorgsfullt putsa en sko och skyndsamt borsta bort smutsen.

Omsorgen involverar oss i världen och flätar oss samman med vår omgivning. På så sätt förvandlar den vår tillvaro från en räcka uppgifter som ska bockas av till ett verkligt liv.

Joel Halldorf
teolog och kulturskribent