Med en pappa som var journalist på lokaltidningen fick Julia Pettersson tidigt möjligheten att följa med och träffa människor med olika, spännande historier.

– Jag minns att jag tyckte det var väldigt spännande och att det fanns något lockande i det.

I tonåren tog hon också efter hans intresse för foto och började själv jobba extra som fotograf. Men med socionomstudier som blev till socionomjobb, man och barn, har det stora intresset i perioder hamnat lite vid sidan av.

– Men det har ändå alltid funnits där, och jag har känt att jag velat göra någonting med det, säger hon.

På datorrummet, eller kontoret om en så vill, hemma hos Julia i Vårgårda hänger flera bilder från Uganda.

– De är ifrån när jag levde där som utbytesstudent. Jag hade med kameran så jag passade på att fota människor som vi besökte, säger hon.

Bilderna är vackra och får en att undra, vad är det egentligen som är så spännande med männi­skor?

– Jag vet inte men jag tror det handlar om att varje människa bär på en historia, funderar Julia.

Formuleringen kommer inte otänkt. Den har funnits hos henne ett tag, och kommit till liv i hennes nya filmprojekt där hon försöker kombinera de där historierna med den om hur en gudstro har burit, och fortfarande bär, på olika sätt.

– Jag vill inte att det ska låta för konstigt eller så, men jag har själv haft projektet i huvudet ett tag och vid något tillfälle har jag liksom fått till mig det av andra, fast jag inte sagt något om det. Då kändes det som att jag var tvungen att dra igång, säger hon.

Egentligen går alltihop tillbaka till 2016 när Julias pappa Stig dog efter en flerårig kamp mot cancern. Ett hårt slag för Julia, hennes mamma Carola och syskonen Hanna, Elin och Jakob.

Men hela vägen till slutet höll Stig så stadigt i sin tro på att Jesus skulle finnas där att möta honom på andra sidan. Nästan ingen som träffade honom kunde vara oberörd av det vittnesbördet. Stig skrev till och med en bok under sin sista tid på jorden kallad Guldkorn – det finns hopp också i dödsskuggans dal.

Att kunna dela den typen av historier, där mörker och kamp ändå bärs av en sund och stark gudstro – eller där tron fått påverka ens livshållning – är något som Julia därför länge drömt om.

– Så jag frågade först en vän i församlingen, Josefin Roos, som varit med om att förlora ett barn sent i sin graviditet, om jag fick intervjua henne om det. Sedan tog jag kontakt med Anna-Carin Abra­hamsson, som har tron med sig i sitt resonemang om hållbarhet, och gjorde en film, säger Julia.

Sedan något år tillbaka driver Julia en liten fotofirma vid sidan av sitt vanliga jobb och på hemsidan med namnet Stigin – Julias porträtt, har hon publicerat filmerna. Och de kommer också att finnas på Sändarens hemsida i samband med denna intervju.

Exakt hur stort projektet blir vet hon inte än, men vad hon vet är att det finns många berättelser om hur gudstron bär, kvar att berätta.

FILM: Anna Carin Abrahamssons berättelse

FILM: Josefin Roos berättar om när livet inte blir som man tänkt