Min utgångspunkt när jag skrev berättelsen var att utifrån scoutlagen ge patrullerna en vandring där de får fundera, samtala och aktivt ta ställning till ett några frågeställningar. Detta tillsammans med sin ledare som med sin kompetens, erfarenhet och kännedom om patrullen kan leda samtalet på en för patrullen rätt nivå. Där fanns till exempel frågor om hjälpsamhet, tillit och tro. Dessa frågeställningar försökte jag placera i en kontext som scouterna kunde känna igen sig i, ett scoutläger.

Den ena av huvudpersonerna, Jens, är i mina ögon lite av en antihjälte. En försiktig kille som ofta funderar en hel del innan han handlar. Den andra huvudpersonen, som jag valde att vara en tjej, är mer impulsiv, högljudd och spontan.

Jag tycker att det är fascinerande att berättelsen med någon annans ögon kan uppfattas nästan tvärt om. Jag funderar på vad som hänt om jag vänt på könsrollerna och låtit killen vara högljudd och lura in tjejen i snåret av brännässlor. Eller om jag istället valt två killar som huvudpersoner.

Jag får erkänna att jag missade att se kopplingen om kvinnan som ett sexuellt vildjur i berättelsen. Kanske behöver man vara mer teologiskt skolad för att upptäcka detta.

I vilket fall var min önskan att väcka ett personligt engagemang hos patrullerna och det är roligt att höra att jag lyckats i åtminstone en patrull. Jag hoppas dock att ni inte enbart fick ett givande samtal i patrullen om genus-frågan utan även fick goda samtal kring andra, också viktiga, ämnen.

   Om ni slutförde vandringen, vilket jag förutsätter att ni gjorde, så såg ni att det redan under lägret fanns en möjlighet att ge en utvärdering av vandringen. Det var tråkigt att ni inte gjorde det; då hade vi kunnat mötas och diskutera hur vi tillsammans kunnat förbättra berättelsen till en annan gång.