I ett annat program berättades om livets utveckling. Där fick jag höra att livet bland annat utvecklades ur en kamp om tillgången till solljus. Träden hade utvecklats så att marken under dem låg i så gott som totalt mörker. Det fanns dock enkla former av gräs. Gräset bestämde sig för att öppna en strid om ljuset och att förändra sina gener så att rotsystemet blev sådant att det överlevde bränder, vilket träden inte gjorde. På grund av denna medvetna strategi segrade gräset med hjälp av bränder orsakade av åsknedslag, och jorden täcktes av grässlätter. Gräset kunde alltså planera. För att planera måste man tänka. Tänker gräs?

För min del finner jag det inte lättare att tänka sig att gräs tänker än att en skapare är den som tänker och ordnar tillvaron.

Hur ska man tänka sig detta att verkligheten är ett hologram på universums yta. Har universum en yta? I så fall måste ju denna yta gränsa till någonting större än universum. Är det tänkbart? Och spelar det någon roll?

 Vad är religion, religiös tro, i denna illusion av verklighet, en illusionernas illusion eller det enda sättet att förhålla sig till en verklighet som inte kan begripas?

I kyrkornas gemenskap har i alla tider funnits en del av världens främsta vetenskapare i fysik, astronomi, filosofi, matematik, biologi, och såvidare. Finns det några sådana nu, som skulle kunna hjälpa mig att förstå, eller i varje fall ana, vad denna helt annorlunda verklighetsuppfattning betyder. Att den kommer, eller redan är här, även om de flesta av oss inte förstått det, tycks mig ovedersägligt.