Vart tog församlingarnas ­frimodighet vägen?

Tack Karin för att du sätter ord på en av de frågor som är allra viktigast och kanske mest avgörande för den kristna församlingens framtid. Du pekar på en positiv trend att många församlingar har skapat en stor öppenhet för att möta nya människor. Gott så. Men du pekar också på en annan trend som är oroande, vi har tappat bort något av glädjen och frimodigheten när det handlar om att ge den personliga berättelsen om tron vidare till andra män­niskor.

Tre viktiga faktorer

Jag har under hela mitt yrkesliv jobbat som pastor med ett särskilt fokus på församlingsutveckling, evangelisation och pionjärarbete. Här vill jag passa på att ange tre faktorer som är viktiga för att vi ska vara personer och församlingar som delar tro med andra.

Grunden för att dela tro är att mitt eget liv bottnar i Guds kärlek. Vittnande handlar inte om teknik och metoder. Motivation och energi till att dela tro kommer ur vilan och glädjen i att vara Guds barn. Tro och andlighet är en färskvara som kommer av att vi dagligen möter Herren i ordet och bönen, när vi firar gudstjänst och inte minst, när vi finns i en liten grupp där vi delar livet och tron med andra. Då menar jag grupper där vi också delar vår svaghet och sårbarhet. Det är i sådana miljöer som glädjen växer och Guds nåd kan flöda över till andra. Detta ger också hopp till alla oss som känner att vår tro inte är någon ”success story” med böne­svar och helandeunder. Ett vittnesbörd kan också vara att på ett äkta och öppet sätt dela tvivel, frågor och längtan.

Andlig fördjupning

Utmaningen i de flesta församlingar i Equmeniakyrkan handlar inte om att skapa fler mötes­platser och mer verksamhet utan snarare att hitta nycklar till livsnära samtal, äkta möten och andlig fördjupning som väcker en tro som man naturligt vill dela med andra.

Förnyad glädje i tron är alltså en av nycklarna men inte bara det. Strävan efter andlig förnyelse kan också bli inåtvänd och exkluderande. Ett levande vittnesbörd växer också och kanske framför allt i mötet med nya människor. Därför behöver vi på ett mycket tydligare sätt prioritera möten och andliga samtal med personer i vår närhet.

Risken finns att vi sitter fast i att förvalta våra byggnader och församlingens interna ange­lägenheter så att vi inte har tid eller ork att bygga relationer och dela tro med människor utanför kyrkans väggar.

Kraft och glädje

Den starkast förändrande kraften i församlingen är inte skrivna måldokument utan den kraft och glädje som frigörs när vi ser nya personer som kommer till tro och blir aktiva i gemenskapen. Det är nya kristna som återför evangelium till församlingen!

När Karin uppmanar oss att ”bli bättre på att tala om vår tro på Jesus Kristus som Herre och frälsare” så tänds ofta flera röda lampor. Nej, vi ska inte tränga oss på och vi vill absolut inte göra människor till objekt för vår frälsningsiver. Självklart inte. Vänskap och relationer liksom evangelisation börjar alltid med lyssnande och omsorg om den andre.
Men om vi på fullt allvar tror att det bästa som kan hända våra medmänniskor, är att de får en personlig relation med Jesus, så är det väl ganska naturligt om den tanken också får påverka hur vi agerar och talar i mötet med andra.

Våga ta initiativ till samtal

Under pandemin gick jag en digital kurs som EFS ordnade som handlade om att dela tro. Där fick vi i hemuppgift att våga ta initiativ till att inleda ett andligt samtal med någon. Jag kan erkänna att det hela kändes lite krystat men när vi möttes i kursen igen var vi alla helt tagna. Det visade sig att kursdeltagarna hade haft många spännande, roliga, intressanta och omsorgsfulla samtal om tron och livet. Och vi var helt förbluffade när vi konstaterade att dessa samtal förmodligen INTE hade blivit av om vi inte hade haft denna uppgift att våga ta ett initiativ till samtal.

Jag är medveten om att den här typen av övningar inte passar alla, men det sätter ändå fingret på något viktigt. Vi är kallade att kliva fram i en större frimodighet och våga ta initiativ till att dela tro och hopp i denna mörka tid. Vi behöver ha beredskap att dela vår tro och vi behöver öva på det. Varför inte öva med Frida Blombergs digitala kurs, ”Att ge tron vidare”. Den finns på ungdomsförbundet Equmenias hemsida.

Klas Eriksson
Bromma