Vår tid är inte som för 175 år sedan

Jag tycker samtalet om demokrati, föreningsstruktur och kyrko­syn är viktigt och intressant. Skribenterna känner oro över att mer makt hamnar i kyrko­styrelsens händer, jag delar inte den oron.

Förslaget till förändringar i den lokala församlingens stadgar utgår från ett verkligt behov. Det som hände Rimbo Missionskyrka skulle kunna hända på andra platser. Utgångspunkten för förändringen är inte att kyrkan nationellt ska få mer makt, utan att säkra gemenskapen för framför allt små församlingar.

Baptistsamfundet splittrades

Ser vi det ur ett historiskt perspektiv, så har stadgarna i många baptistförsamlingar varit skrivna med starkare koppling till missionsstyrelsen (kyrkostyrelsen). Detta gjordes efter den smärtsamma upplevelsen på 1930-talet när baptistsamfundet splittrades och det i många fall blev en konflikt om kyrkolokaler. Det gällde församlingar där en grupp med dragning åt Örebromissionen ville lämna samfundet och en annan ville vara kvar. Om Örebrogruppen var i majoritet gjorde de anspråk på fastigheten.

Utifrån dessa erfarenheter formulerades förslag till normalstadgar som innebar att en församling inte kunde frånta fastigheten från samfundet utan missionsstyrelsens godkännande.

Många baptistförsamlingar har i sina stadgar koppling till det som i dag är kyrkostyrelsen. Församlingen kan inte göra vadsomhelst med sin kyrka utan att samfundet godkänner det. Erfarenheten av splittring var smärtsam. Det finns i vår historia att vara lyhörda inför vår samtid, det vi upplever och dra lärdomar av det.

Senaste veckan har det varit flera artiklar om baptiströrelsen i Sverige och händelserna i Vallersvik för 175 år sedan. I läsningen har jag fascinerats över baptisternas samhällsanalys och vilja till förändring. Skribenterna däremot skriver att förändringarna kyrkostyrelsen vill föreslå kan verka rimliga men kan i grunden förändra vår kyrka och kyrkosyn. Världen förändras, frikyrkan har alltid varit påväg! Vad är ni rädda ska gå förlorat i den förändring ni befarar?

Vill förändra kyrka och kyrkosyn

Jag skulle vilja förändra vår kyrka och kyrkosyn, vår tid ser inte likadan ut som för 175 år sedan och det behöver vi ta hänsyn till.

I våras skrev jag en text i Sändaren om att föreningsstrukturen inte fungerar längre. Jag eftersökte ett samtal, det blev tyvärr inget i tidningen. Men flera hörde av sig privat till mig och vittnade om hur de i sina församlingar kämpar med att hålla uppe föreningsstrukturen och ibland på bekostnad av andlig fördjupning. Detta är en verklig utmaning för församlingar. Skribenterna kommer gissningsvis från församlingar med demokrati och föreningskunniga medlemmar. Men så ser det inte ut över allt.

Relevant blicka framåt

Det är dessutom relevant att blicka framåt. Det statliga forskningsrådet Forte skriver om generationen millenials att de inte brinner för formell demokrati, men saknar egentligen inte engagemang och deltagande.

Ligger vår kallelse i att förändra den unga generationen till att bli föreningsmänniskor eller kan vi förändra vår kyrkosyn? Det är inte heller säkert att demokrati och delaktighet går förlorat för att vi vågar tänka nytt.

Elin Harrysson
pastor och föreståndare i Kyrkan vid Brommaplan