Ta hela steget — avskaffa Equmeniakyrkans regionorganisation!

Under 1900-talet efterliknade många rörelser länsindelningen med distriktsorganisationer, så också Missionsförbundet. Den gjordes om vid bildandet av Equmeniakyrkan till nuvarande regionindelning, som förutom ny geografi förändrade regionernas arbetssätt från egna föreningar till att vara den nationella kyrkans förlängda arm.

Utvecklad digitalisering

Nu har vi 2000-tal med en ny kyrka, önskan om utveckling av ekumeniken, utvecklad digitalisering och närverksarbete.
Nuvarande regionorganisation har flera syften och blir lite oklar. Den är cenralt styrd. Inget formellt lokalt mandat att ta beslut eller ha egen ekonomi. Den är en del av tillsynsuppdraget. Den utgör stöd för medarbetare med möten, utbildningar och personalvård.
I Equmeniakyrkans organisation är församlingen den bärande suveräna enheten. Dessa har stor variation i många avseenden och därmed olika utmaningar och olika behov av stöd.

Central nationell Equmeniakyrka

Jag ser en ny organisation. En central nationell Equmeniakyrka (EK) dit alla Equmeniaförsamlingar är anslutna. I den centrala organisationen finns samlade resurser och rätt kompetens för församlingarnas olika behov oberoende av geografi. Även medarbetarperspektivet kan få del av bredare och kraftfullare kompetens. Genom att främja nätverksarbete kan församlingar och medarbetare och frivilligarbetare få kontakt och utbyte med andra i liknande situation oberoende av geografi.
Ett ökat stöd för lokalt ekumeniskt arbete  tror jag är mer värt än att söka andra equmeniaförsamlingar i närheten andra orter mer eller mindre långväga bort.
Tillsynsuppdraget kan formas oberoende av regionorganisationen.

Mellannivån har haft sin tid

Vi lever i en tid med kortare avstånd på grund av goda kommunikationer. Vi kan klara vårt uppdrag med lokala församlingar i en gemensam kyrka som håller samman och stödjer. Regionorganisationen som  mellannivå har haft sin tid och kan nu avslutas.

Gunnar Renklint