Jag småirriterar mig över att radioprogrammet Människor och tro läggs ner.
Sveriges Radio har besparingskrav och program måste ryka. Nina Glans, kanalansvarig på P1, menar att lyssnarna kan få fördjupad kunskap och sammanhang kring religion och tro i andra program, som utrikespoddar, vetenskapsprogram och programmet Konflikt.
Sedan läser jag Erik Lundströms intressanta examensarbete i psykoterapi, Den blomstertid nu kommer? I uppsatsen utforskar han terapeuters syn på hur psykoterapi kan hjälpa patienter som lider av psykisk ohälsa efter upplevt förtryck i frikyrkliga miljöer – och frågar om psykoterapeutkåren är rustad att möta dessa.
Tolv psykoterapeuter intervjuas
I studien intervjuas tolv psykoterapeuter med erfarenhet av målgruppen. De säger att patienterna ofta inte berättar om frireligiös bakgrund eller engagemang på en gång, utan lite i taget, eftersom de tidigare mötts av kritik. En terapeut, som tycker kompetensen i kåren kring detta är bedrövlig, säger: ”Jag har alldeles för många som kommer till mig och har varit med om djupt kränkande upplevelser där de verkligen gett sekulära psykoterapeuter en chans men där patienten får ägna mycket tid åt att försvara varför de är med i den församlingen eller varför de tänker så här.”
Studien visar att kunskap om religion i allmänhet och frikyrkligt liv i synnerhet är viktig för terapeutisk kompetens. Men det är främst terapeuterna med egen erfarenhet av frikyrklig kontext eller annan religiös förståelse som ser frikyrklig kulturkompetens – det vill säga värdefulla kunskaper om målgruppen – som något viktigt. De andra menar mer att det borde ligga i den allmänna kompetensen.
Saknar kulturkompetens
Just detta är anledningen till min irritation över Människor och tros nedläggning. Att hänvisa till att religion och tro redan bevakas i program som främst handlar om konflikter, vetenskap eller andra länder anser jag är ett typexempel på att sakna den kulturkompetens som behövs för en gedigen, relevant och intressant bevakning.
Men det är kanske som Erik Lundström konstaterar i sin studie: ” ju mindre vi vet om något desto större är risken att vi överskattar vår förmåga, vilket beror på att den låga kompetensen gör personen i fråga oförmögen att se sina egna brister.”
Lina Mattebo
skribent
LÄGG TILL NY KOMMENTAR