Den sexuella revolutionen har slagit igenom fullt ut i samhället. Aldrig har det talats och skrivits så mycket om sex i det offentliga rummet, aldrig har vi omgivits av så mycket bilder med sexuellt tema.

När man talar om sex ur ett etiskt perspektiv byter man dock inte sällan ut ordet mot ”kärlek”. ”Kärlek mellan två människor kan inte vara fel.” Så förs kampen för sexuell frigörelse vidare under kärlekens banér. ”Kärlek” är kanske det största av de nytestamentliga stororden. Många kristna idag tror att samkönade sexuella förhållanden måste välsignas för kärlekens skull.

Kyrkoledarna har inte givit någon teologisk eller biblisk grund för sitt uttalande. Det är viktigt att de församlingar som måste ta tag i den här frågan går till trons källor för att få vägledning. Bibeln är ett kärleksevangelium där vi erbjuds att lära känna kärleken genom Jesus Kristus. Utifrån det mötet kan vi avgöra vad vår tids kärleksevangelium är värt.

För mig framstår den pågående privatiseringen och sexualiseringen av kärleken som ett uppgivande av Gudsrikestanken, vår kallelse: att med Gud och hans kärlek förverkliga en gemenskap som är starkare och viktigare än familjeband och sexuella relationer. En gemenskap där ingen riskerar att bli ensam.