Scouting är en av de rörelser som kan stärka barn och unga, erbjuda erfarenheter som de annars inte skulle få uppleva och är för många ett sammanhang där de får vara sig själva. Det finns mycket positivt inom scoutingen att ge, och att få. Därför är det tråkigt att jag kommer hem från Equmenias första riksscoutläger Trampolin med känslan av att scouting inte är till för alla.
På lägret var det som det brukar många samlingar, lägerbål och gudtjänster. Dessa hade gemensamt att de som ledde, underhöll, talade och spelade var i överväldigande majoritet män. De ytterst få kvinnor som stod på scen gjorde det främst i rollen av att stötta män i form av intervjuare, bakdansare eller kör. Att kvinnor skulle få ta plats och vara roliga eller ha ett budskap att förmedla skedde väldigt sällan. Jag kan nästan räkna upp tillfällena jag såg det på min ena hand.
Att det endast är män som får ta plats i de officiella sammanhangen är problematiskt. Den här fördelningen sänder väldigt tydliga signaler till scouterna om vilka som får ta plats och vilka som inte får det. Jag vill att alla mina scouter, oavsett kön, ska ha förebilder för vad de kan göra och bli. För att Equmeniascout ska vara till för alla krävs en jämställd scen och representation.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR