Jag slog på tv: n häromdagen och fick se ett sammandrag av gudstjänsterna från Göteborgsmötet, i början av juni i år. Jag kommer mycket väl ihåg dessa gudstjänster. För mig utmärktes de av att vara välplanerade och skickligt genomförda av engagerade pastorer, sångare och andra. Men också av att ingen av dem var kortare än två timmar, att de genomgående var väldigt traditionellt utformade och att de var allt annat än barnanpassade.

Barnen i centrum?
Jag är väl medveten om att man, när man har en sådan stor gudstjänstfirande församling vid Göteborgsmötet, vill göra det mesta av de gemensamma gudstjänsterna och det kan förklara gudstjänsternas längd. Men jag måste säga att om man nu ville ta vara på tiden och göra något nytt så misslyckades man. Vad det gäller barnens plats under gudstjänsterna blev detta särskilt tydligt vid den sista sändningsgudstjänsten på söndagen. Då poängterades det hur viktigt det är att ”sätta barnen i centrum” och att ge de en självklar plats. Men när det kom till kritan var detta inte alls fallet. Barnkonferensen gjorde ett kort gästspel i början av gudstjänsten, därefter tog de vuxna över igen. Man såg inte röken av någon ”barnruta”, ”barnens ljus” eller liknande som är så vanligt i våra församlingar runtom i landet.

Tomma ord?
Jag vill på intet sätt slå ner på dem som planerade och genomförde dessa gudstjänster. De gjorde ett väldigt bra jobb. Jag vill bara fästa uppmärksamheten på att det är vid tillfällen då vi samlas från hela landet, gamla och unga, som vi borde passa på att visa upp den bredd som finns inom kyrkan. Det är också viktigt att parollen att sätta barnen i centrum inte bara blir tomma ord utan faktiskt leder till handling och förändring. Gudstjänster är viktiga inslag i vårt gemensamma kristna liv. Det är därför viktigt att alla känner sig delaktiga och tilltalade av dem, särskilt vid ett tillfälle som Göteborgsmötet.

IDA HENNERDAL
Medlem i equmenias scoutstag