Det är intressant att notera hur vissa grupper hamnar under offentlighetens radar. Missförhållanden tillåts pågå år efter år utan att det ger några särskilda avtryck i samhällsdebatten.

Som situationen för kvinnorna i många av våra förorter.

Det finns åtskilliga områden där kvinnor inte vågar gå ut på kvällen. Områden där unga män bevakar tunnelbaneuppgångar efter mörkrets inbrott. Förorter där kvinnor utan slöja, eller i västerländsk klädsel, regelmässigt kallas för hora.

Problemen eskalerar stadigt. Ändå är det här är inga okända fenomen. En enkel googling ger vid handen att larmrapporterna duggat tätt åtminstone sedan 2010.

Härom lördagen diskuterades den växande religiösa fundamentalismen vid ett offentligt möte i Husby, utanför Stockholm. Mötet var arrangerat av organisationen med det något märkliga namnet Varken Hora eller Kuvad i samarbete med en rad olika kvinnoorganisationer.

Turkiskan Zeliha Dagli, inledde vittnesmålen. För några månader sedan publicerade hon en debattartikel som beskrev hur Husby förändrats under senare år. Hur det inte längre högt går att diskutera rätten till abort, eller rätten att själv välja sin partner.

— Efter klockan sex på kvällen kan man inte gå ut här, konstaterade hon.

— Det är bara unga män som stirrar hotfullt på oss överallt. Vi kan inte röra oss fritt då utan att kallas hora. Är detta Sverige? Var det för det här jag sökte asyl?

— Här bor inga svenskar, och här gäller inga svenska lagar, vittnade Seve Saleh, som bott i Husby i 13 år. Vi som är sekulära eller intellektuella känner oss inte trygga. Vi är hotade och påhoppade hela tiden.

Många andra berättade också om att det offentliga rummet, samlingslokaler, kafeer och restauranger numera exklusivt tillhör männen.

I Husby och Rinkeby utfärdar imamerna till och med fatwor, påbud, om vilken mat som är tillåten.

— Det måste vara halal, alltså tillåtet enligt islam, det är det man får order att köpa i affärerna.

En turkisk kvinna berättade om hur  barnen förväntas gå i muslimska skolor, separerade från det svenska samhället.

— Jag har bott här i 20 år och sett utvecklingen. Nu sätter de slöjor på småbarn för att det ska normaliseras. Svenskar är jättenaiva, men ni måste öppna ögonen.

Ändå delas rätt mycket demokratipengar ut till stadsdelarna, öronmärkta för jämställdhet och integration.

Så har det knappast varit hittills. Kvinno-föreningarna  vid Rinkeby torg har sagts upp, kvinnofridsteamet i Kista har bantats.

Problemen gäller dessutom inte bara kvinnor. Extremister styr livet för hela somaliska familjer i förorten, berättade Hashim Salad Elmi, ordförande för Svensk-somalisk stödorganisation.

Trots det backas församlingar upp med bidrag från stadsdelsnämnder och av lokala politiker, berättade han.

Att detta är såpass okänt beror på att bara vissa tunga muslimska föreningar får ge röst åt muslimer i den offentliga debatten, har forskaren Göran Larsson slagit fast.

Religiöst patriarkala organisationer, får man förmoda. Trots att hälften av Sveriges muslimer är kvinnor. Och två tredjedelar enligt statistiken är tämligen sekulariserade.