Det är dags att vakna nu. Det är dags för att inse vi att måste ta hand om dem vi ibland kallar ”de minsta”. Och vi kan inte längre bara skylla på politikerna, skriver Magnus Helmner, Ny Gemenskap.
Det är dags att vakna nu – Allting är möjligt om vi vill lite till.
I slutet av 1800-talet och under de första seklerna av förra decenniet fanns många som saknade bostad i Sverige. Bland dessa fanns statslösa, föräldralösa, missbrukare och psykosocialt handikappade. Vad som förändrade situationen berodde till största delen på ett enormt engagemang som föddes i Sverige under denna tid. Avgörande drivkrafter var ett religiöst uppvaknande, ett intellektuellt nytänkande och en vilja att trotsa undergången.
Detta drev fram vår demokrati och ett socialt ansvarstagande för de sämst ställda. Genom samhälls- insatser, statligt understödda och ideella initiativ, kom Sverige att bli en välfärdsstat där ingen skulle stå utan hem. Oavsett bakgrund, familjeförhållanden, missbruk eller handikapp ska man naturligtvis ha någonstans att ta vägen.
Denna jul, år 2008, finns det i den officiella statistiken över 20 000 personer som saknar bostad i Sverige. Bland dessa finns statslösa, föräldralösa, missbrukare och de flesta brottas med psykosociala handikapp. Vi som arbetar med hemlösa är övertygade om att mörkertalet kan vara skrämmande stort. Det finns till exempel ett stort antal unga som inte hamnat i statistiken men lever i perifera förhållanden utan fast adress, man behöver väl inte tillägga att de inte har de bästa familjesituationerna, att de saknar ordentlig utbildning, att de är lättpåverkade vid erbjudande om smärtlindring i form av droger och alkohol och att många av dem brottas med psykosociala problem.
Vad hände?
När blev detta okej? Det var ju inte det när jag växte upp, vi fick på 1970-talet lära oss att tro på fred på jorden och att inga orättvisor kunde tolereras. Vad hände egentligen med solidariteten våra vuxna förebilder undervisade oss i?
Det finns åtskilliga verksamheter, såväl offentliga som ideella initiativ, som dagligen sliter för att åstadkomma positiva förändringar, men det räcker uppenbarligen inte; hemlösheten och missbruket ökar varje dag, utslagningen ökar bland dem med sämst förutsättningar.
Det är dags att vakna nu. Jag tror att du och jag står inför ett val. Det är dags för oss att på allvar inse att vi måste ta hand om dem vi ibland kallar ”de minsta”. Vi kan inte längre skylla på ”politikerna” eller ”myndigheterna”, det är ditt och mitt samhälle som du och jag behöver förändra. Det måste till en gemensam ansvarskänsla.
Vart är vi annars på väg? Vill du vara en av dem som någon skriver om 2108, en av dem som rustade ned, en i det samhälle som slutade bry sig om fattiglapparna, missbrukarna, de annorlunda? Jag hoppas på ett uppvaknande hos de som säger sig vara troende, jag tror att det är möjligt att förändra hopplösa situationer. Allting är möjligt om vi vill lite till.
Magnus Helmner
föreningsassistent Ny Gemenskap
Samordnare för JUL i GEMENSKAP
I slutet av 1800-talet och under de första seklerna av förra decenniet fanns många som saknade bostad i Sverige. Bland dessa fanns statslösa, föräldralösa, missbrukare och psykosocialt handikappade. Vad som förändrade situationen berodde till största delen på ett enormt engagemang som föddes i Sverige under denna tid. Avgörande drivkrafter var ett religiöst uppvaknande, ett intellektuellt nytänkande och en vilja att trotsa undergången.
Detta drev fram vår demokrati och ett socialt ansvarstagande för de sämst ställda. Genom samhälls- insatser, statligt understödda och ideella initiativ, kom Sverige att bli en välfärdsstat där ingen skulle stå utan hem. Oavsett bakgrund, familjeförhållanden, missbruk eller handikapp ska man naturligtvis ha någonstans att ta vägen.
Denna jul, år 2008, finns det i den officiella statistiken över 20 000 personer som saknar bostad i Sverige. Bland dessa finns statslösa, föräldralösa, missbrukare och de flesta brottas med psykosociala handikapp. Vi som arbetar med hemlösa är övertygade om att mörkertalet kan vara skrämmande stort. Det finns till exempel ett stort antal unga som inte hamnat i statistiken men lever i perifera förhållanden utan fast adress, man behöver väl inte tillägga att de inte har de bästa familjesituationerna, att de saknar ordentlig utbildning, att de är lättpåverkade vid erbjudande om smärtlindring i form av droger och alkohol och att många av dem brottas med psykosociala problem.
Vad hände?
När blev detta okej? Det var ju inte det när jag växte upp, vi fick på 1970-talet lära oss att tro på fred på jorden och att inga orättvisor kunde tolereras. Vad hände egentligen med solidariteten våra vuxna förebilder undervisade oss i?
Det finns åtskilliga verksamheter, såväl offentliga som ideella initiativ, som dagligen sliter för att åstadkomma positiva förändringar, men det räcker uppenbarligen inte; hemlösheten och missbruket ökar varje dag, utslagningen ökar bland dem med sämst förutsättningar.
Det är dags att vakna nu. Jag tror att du och jag står inför ett val. Det är dags för oss att på allvar inse att vi måste ta hand om dem vi ibland kallar ”de minsta”. Vi kan inte längre skylla på ”politikerna” eller ”myndigheterna”, det är ditt och mitt samhälle som du och jag behöver förändra. Det måste till en gemensam ansvarskänsla.
Vart är vi annars på väg? Vill du vara en av dem som någon skriver om 2108, en av dem som rustade ned, en i det samhälle som slutade bry sig om fattiglapparna, missbrukarna, de annorlunda? Jag hoppas på ett uppvaknande hos de som säger sig vara troende, jag tror att det är möjligt att förändra hopplösa situationer. Allting är möjligt om vi vill lite till.
Magnus Helmner
föreningsassistent Ny Gemenskap
Samordnare för JUL i GEMENSKAP
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR