Låt inte skyddsrummen bli isoleringsceller för flyende kristna

Över 100 människor har skadats efter en gasattack mot Aleppo. Nyligen hittades över tusen döda kroppar i en massgrav i Raqqa. Vi läser rubrikerna men kan vi fullt ut förstå krigets vansinne?

I delar av Syrien väntar inga dignande bord, flotta klappar och ingen julefrid. Kommer det snö blir den ännu en prövning för dem som lever sitt liv i världens största flyktingläger och istället för tomte tittar kanske vargarna från Daesh förbi. Där deras svarta fanor hissas är det som att självaste helvetet öppnat filial. Där knuffar de ner somliga från höghus medan andra bränns levande i burar. När barbariet blir som allra naknast korsfäster de barn. I stad efter stad har Daesh fört bort, torterat, våldtagit och avrättat troende kristna i alla åldrar och på dörrarna till kristna hem målar de särskilda tecken, som en hälsning från döden.

Ordet martyr kommer från det grekiska ordet martyros som betyder blodsvittne. I deras skara i himlen finns alla dem som pliktat med livet för sin tro. Den första av dem sägs vara Stefanos som nämns i Apostlagärningarna 7 och genom minnesdagar, reliker och katedralnamn lever minnet av martyrerna kvar. Men så länge Daesh finns dör kristna återigen martyrdöden och på vissa platser i världen är troende kristna utrotningshotade. Hur detta inte kan vara på varje riksdagsledamots läppar är en gåta. Inte för att det inte finns andra frågor att engagera sig i utan för att det kräver omedelbar handling för att stoppa mördarnas framfart.

Det handlar om skyddsinsatser på plats. Det handlar om riktat bistånd och om krav i handelspolitiken. Men det handlar också om att välkomna människor till trygghet i andra länder. Men det räcker inte att välkomna människor in i landet om vi samtidigt släpper in deras förtryckare. Enligt uppgift skall över hälften av de kristna på svenska asylboenden ha utsatts för våldshandlingar och faktiska mordhot och förövarna som pekats ut är mestadels andra flyktingar. Därmed förvandlas de rum som skall erbjuda skydd och trygghet till isoleringsceller där förtrycket kan fortsätta. Det är fullkomligt oacceptabelt. Men varför är det så tyst? Kanske för att Sverige, världens kanske mest sekulära land blivit hemmablint för vad människor är beredda att uthärda för sin tro? Kanske för att den forskning som finns på religiösa motiverade hatbrott med rätta varit inriktade på antisemitism och islamofobi men nu även måste få omfatta kristna och konvertiter?

När regeringen beslutade att stänga gränserna för att sängarna var slut var det kyrkorna som fortsatte bädda härbärge och duka fram mat. De kristna blev samhällsbyggare och problemlösare när staten inte mäktade mer och det var inte första gången. Det var i frikyrkan som grundstenen för demokratin lades, inte minst eftersom det var där som kvinnor gavs lika rösträtt för 170 år sedan. Det var runt den Romersk-katolska kyrkans kloster som universiteten växte fram och det var med Svenska kyrkans bibelöversättning som läsandet började sprida sig till allmogen. Kristendomen har utgjort både samhällsgrund och murbräcka för mycket av det som vi idag tar för givet och för gott. De senaste åren har en och annan tidning stuckit ut hakan kring asylfrågorna och kristen tro men då har vinkeln varit att det pjåskats för mycket med kristna konvertiter och att präster och pastorer som döper asylsökande mest är ute efter att öka medlemsantalet i sina församlingar. Detta är både oförskämt och absurt. Självklart skall religion och religiösa företrädare kunna kritiseras men Sverige måste såsom land börja erkänna den kraft som finns i kyrka-och församlingsliv. Den kristna kyrkan är både en resurs i flyktingmottagandet, en arena för integration och en plats för omtanke och tro. Men för att lyckas med den uppgiften måste förföljelsen av kristna upphöra, oavsett om den sker globalt i exempelvis Syrien eller lokalt på en flyktingförläggning i Skene. För kommer man som flykting till Sverige skall man inte mötas av samma helvete som man flytt ifrån.

 

 

PHILIP DECROY

  • 2 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Sven Andersson

    Det fanns nog de som försökte göra något, men utan större gehör.
    FN-diplomaten Jan Egeland vädjade om ett upphörande av amerikanska attacker mot båtar med folk på flykt från Raqqa över Eufrat.
    Befälhavare för de amerikanska styrkorna i Irak/Syrien hade dock tidigare under sommaren sagt, att USA: s militär avsåg skjuta "på varje båt vi finner".
    Amnesty noterade även den väststödda koalitionens användning av 155 mm haubits och 227 mm grantkastare - vapen som saknar precision och slår blint och således lätt träffar civila.
    Också det utan större gehör.
    Pentagon lär även ha använt brandvapen typen vit fosfor i Raqqa - det bränner huden tills det bara finns ben kvar och är (tror jag) förbjuden i krig i befolkade områden (enligt Genèvekonventionen).
    Även detta kan liknas vid att öppna helvetets filial och skicka hälsningar från döden, för att använda Sändarens språk. Skillnaden är att avsändaren här är västerlandet och därför talar vi ogärna om det.
    Någon har sagt att förföljelsen av kristna är en spegelbild av vår förföljelser av muslimer.
    Det kan begrundas när fem västliga kärnvapenmakters agerande i Mellanöstern rentav satt hela mänsklighetens överlevnad på spel.

  • John J

    Fantastiskt! Har inte läst Sändaren på många år, har ni blivit en kristen tidning igen?