Alltid har jag under hela mitt liv med förankring i mer än ett samfund lärt mig, att det är Gud som välsignar. Detta beroende inte minst på hur vi formulerar oss när vi beder. Välsignelsen kommer ju bland annat från berättelsen om hur Gud tecknar ett skydd på Kains panna. Nu hör jag allt oftare att människor säger :” jag välsignar ...., vi välsignar....”
Det är obibliskt, tecken på dålg teologisk kunskap och närapå hädelse. Till och med ledare i kyrkan har uttryckt sig så.
Jag hoppas, att vi alla hjälps åt med att ta upp detta, så att det försvinner — åtminstone från Equmeniakyrkan.
Låt Gud få vara den som välsignar! För övrigt tycker jag också att vi måste måna om att hålla borta allt, som liknar uppträdanden från våra gudstjänster och till exempel inte använda ordet scen. Vi behöver samtala om vår ordning i kyrkans heliga rum, så att vi upplever, att kyrkan är helig plats och ingen spelplats för människor, som ibland genom sitt uppträdande skymmer centrum i gudstjänsten — Jesus Kristus och hans budskap!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR