Lars och Micael, tack för ert inlägg i samtalet om ”nytt vin i gamla vinläglar”. Jag uppskattar att ni tar till orda, trots att ni är kritiska till mitt sätt att presentera problemet.

Ni har säkert rätt på några punkter att jag uttryckt mig otydligt eller felaktigt. För mig är dock pudelns kärna de höga anspråk som i regel kommer till uttryck i nya kyrkor och förnyelserörelser av olika slag. Budskap och praktiker framställs som bättre eller sannare än hos andra. Det gäller inte minst kyrkor och rörelser som betonar Andens liv och verk.

De traditionella kyrkorna har ofta svarat med ”dåraktiga fördömanden”. Så går vi runt i en cirkel, där anspråk och reaktioner skapar söndring, splittring och betryck. Detta är djupt motsägelsefullt, därför att Andens verk i Nya testamentet förknippas med gemenskap, enhet och ödmjukhet.

Därför ställde jag frågan om vad som händer nu när ”nypingstiga” rörelser är i svang i Sverige. Kan vi ha en saklig debatt kring konkreta inslag och anspråk i dessa rörelser? Som ni noterar i min ledare ställer jag ett antal konkreta, kritiska frågor, men jag lyfter även fram positiva aspekter i rörelserna (diakoni, visionärt ledarskap).

Ni menar alltså att jag har fel i alla mina kritiska påpekanden. Uppenbarligen har ni inte läst min ledare som en inbjudan till samtal utan som ett underkännande. Säkert beror det delvis på hur jag formulerade mig, men kanske säger de reaktioner jag fått också något om hur svårt vi har att föra sakliga, teologiska samtal.

Sune Fahlgren