Därefter blir frågan, hur en lösning på ”samlevnadsproblematiken” ska se ut? Det viktigaste i dag är dock att få Israel att sluta förtrycka, förnedra och att ta ifrån palestinierna deras framtidstro.

Var i de dokument som hänvisas till — San Remobeslutet, Osloavtalet och Bibeln står det att staten Israel har rätt att utöva förtryck, begränsa rörelsefriheten och att bebygga ockuperad mark? Dagens situation är ju att Israel gör just detta.

Jag tror det är nyttigt att vistas/bo i de ockuperade områdena för att förstå situationen. Att gå igenom en checkpoint tillsammans med de palestinska arbetarna vid 4-5-tiden på morgonen (och gärna göra det fem dagar i veckan, som de gör), åka buss mellan Betlehem och Jerusalem och uppleva diskrimineringen vid id-kontrollerna, se mammor med småbarn skiljas från varandra av soldaterna, se skolbarnens frustration när de måste lägga ryggsäcken på bandet för röntgenundersökning av skolmaterialet och röntgenkontrollen av arbetarnas lunchmat.

När Israel hävt sin ockupation, kan vi diskutera om Bibeln eller internationell rätt skall ligga till grund för den framtida ”samlevnaden”.

Israel måste börja betrakta palestinierna som jämställda, med samma rättigheter och drömmar.

Den amerikanska utrikes-ministern John Kerry säger enligt tidningen Ha’aretz, vilket kan ses som en amerikansk frustration med Israel i samband med de nu pågående fredsförhandlingarna: ”The alternative to getting back to the talks is the potential of chaos,” Kerry said. ”I mean does Israel want a third Intifada?” he asked.

Adding an additional warning to the Israeli public, Kerry urged making peace ”with a leadership that is committed to non-violence,” otherwise Israel ”may wind up with leadership that is committed to violence.”

Jag ifrågasätter på inget sätt staten Israel men vänder mig mot ockupationen, som inte stöds av något annat lands regering. Dessutom är bosättarpolitiken ett brott mot folkrätten. Ockupationen är — som en god vän till mig i Betlehem säger — ond. Ockupationen måste upphöra. Snabbt.