Omdop förekommer i Svenska Kyrkan (SvK )! Den 25 november 2018 döptes prästen Kristina Hjern på nytt i närvaro av flera biskopar. Hjern är barndöpt i Swedenborgskyrkan ”…Jag döper dig i Herrens Jesu Kristi namn, Faderns, Sonens och den Helige Andes”. Hon konfirmerades i SvK, utbildade sig till präst och prästvigdes i Stockholm stift. Biskop Brunne förklarade emellertid Hjerns dop ogiltigt, vilket bifölls av biskopsmötet liksom av ärkebiskopen. Man tog till och med bort noteringen om det ursprungliga dopet i kyrkobokföringen!

Vad konfirmerade då kyrkan? Omdopet skedde mot Hjerns uttalade vilja eftersom hon bekänner sitt ursprungliga dop som det giltiga. Hon lät emellertid döpa sig på nytt för att efter kyrkans ordning kunna fortsätta som präst, predika, döpa och själavårda. SvK döper alltså inte bara spädbarn, som inte förstår vad som sker, utan även bekännande kristna, ja till och med mot deras egen vilja och övertygelse!

Händelsen har väckt debatt i Kyrkans tidning och har även tagits upp i tidningen Dagen. Varför tiger Sändaren? Varför tiger Equmeniakyrkans (EK) ledning och teologer? Vad som skett ställer många frågor av största betydelse för ekumeniken med Svenska kyrkan.

Dopet innebär i luthersk teologi frälsning från arvsynden. Faddrarna uttalar barnets bekännelse och tro. I tidigare dopordning måste barnet genom faddrarna även avsvära sig djävulen och han gärningar, i ” avsvärjande av Djävulen”. (Den delen i liturgin togs bort år 1866.) Kvar finns nu bara befrielsebönen. Här har kyrkan dolt grundtanken om Djävulens makt genom en mera allmän omskrivning: ”Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hennes/hans namn i Livets bok och bevara henne/honom i ditt ljus, nu och alltid.” Utan dop lever man i arvsynden med dess förbannelse, utanför Kristi kyrka. Prästen Hjern levde och verkad således före omdopet under ”mörkrets (Djävulens) makt”?

Frågorna blir många. Vilket dop räknas som giltigt i SvK? Många upplever inte det dop man fick som spädbarn meningsfull. Därför lät man döpa sig enligt nytestamentlig ordning på personlig bekännelse av tro. Men SvK förbjuder omdop. Gäller då det dop man själv bekänner och tror på? Skall vi förstå biskoparnas agerande som att de underkänner alla dop med icke luthersk liturgi? Ses troendedöptas dop som ogiltiga om de råkar vara barndöpta? Gäller kanske ännu också Augustanas skarpa fördömanden av baptisterna? Frågan är ytterst viktig med tanke på det växande intresset för en kyrkoöverenskommelse mellan EK och SvK.

Nu har biskoparna även yttrat att man inte kan godkänna Swedenborgskyrkans teologi. Men döps man till en kyrkas teologi? Vanligen anser teologer att man döps till Kristus.

Skulle någon som döpts inom Swedenborgskyrkan förklaras odöpt också inom de församlingar i Equmeniakyrkan som har gjort avtal om gemenskap med SvK? Här ställs den som döpts som spädbarn men vill bli döpt på sin egen bekännelse utanför församlingens gemenskap.

Var går ekumenikens gränser?