Homeopatins ursprung daterar sig till Hippokrates (460-370 f Kr). Han kallas för läkekonstens fader och han efterlämnade i sina skrifter uppgifter om att det ämne, som på en frisk person framkallar ett symptom kan också bota detta symptom, när det uppträder som sjukdom.

Samuel Hahnemann som var medicine doktor på 1700-talet i Leipzig i Tyskland läste detta och fann att ingen hade undersökt om detta påstående kunde ha bäring i verkligheten. Hahnemann var framgångsrik läkare och tillhörde ett vetenskapligt läkarsällskap och inte obekant med medicinforskning. Han gjorde en del försök och fann att Hippokrates påstående fungerade i praktiken.

När koleran grasserade i Europa på 1830-talet hade redan ett 50-tal läkare i Tyskland tillägnat sig kunskaperna i homeopati som Hahnemann kallade den nya läran. Namnet kommer från de latinska orden homoios (lika) och pathos (lidande). Det visade sig att endast 3,7 procent av dem som behandlades med homeopati dog i kolera under det att de som behandlades med allopatisk medicin dog 37 procent om de behandlades på sjukhus och 56 procent om de behandlades i hemmen.

Hahnemann fann också att man med homeopatiska medel kunde bota psykiatriskt sjuka.

Homeopatläkemedel ger inga biverkningar. Inom EU ska naturmedicin och homeopatläkemedel jämställas med skolmedicinska preparat. I USA och andra länder finns finns det professurer i homeopati. Det finns homeopatiska sjukhus i alla länder utom i Finland, Island, Norge och Sverige. Att påstå att homeopati har med religion att göra beror antingen på okunnighet eller på oärlighet.

Homeopatin startades 1795, hundratals år innan New age såg dagens ljus. Att blanda homeopati med New age är således historielöst.