Och småningom:  Varför inte? Jag smakar på orden då och då. Gemensam kyrka, ligger allt bättre på tungan. Kanske ändå?! Namnet sticker ut, fäster sig just tack vare den obestämda formen. Ansluter sig bra till arbetsnamnet GF. Språkpolisen inom mig får lugna ner sig, man behöver inte ställa grammatiska och logiska krav på ett varumärke. ”Kyrka” talar om tillhörighet till Kristus. Ordet ”Gemensam” påminner om de tre bildarsamfunden men ska  också laddas med innehåll  för framtiden. Gemensam för människor med olika hudfärg, kön, sexuell läggning, social ställning, dopsyn, gudsbild. Gemensam för alla  som vill leva i en öppen och relevant kyrka i tjänst för medmänniskor.

Utifrån detta vill jag stödja förslaget Gemensam kyrka. Och med största respekt  för yttrandefrihet och demokrati vågar jag hoppas, att kyrkokonferensen inte ska behöva fastna i en debatt om en massa andra förslag (redovisade i Sändaren), av vilka Pippi Långstrump-kyrkan inte alls är det mest aparta.