Fredsrörelserna bör skänka Nato tacksamhetens tanke

Hon är mycket oroad över att – som rubriken sammanfattar hennes budskap – ”fredsrörelsernas bakslag inte diskuteras högre”. Bakgrunden är ett indraget stöd till några av dem från staten.

Demokratisk försvarsorganisation

Men mer oroande är nog dessa organisationers märkliga oförmåga att se verklig­heten i omvärlden, sådan den faktiskt är och hur vårt land utifrån krassa realiteter skall kunna ge det bästa bidraget till att stärka fredstanken och omsorgen om demokratin. Vägen dit är inte att problematisera – läs ifrågasätta – medlemskapet i en demokratisk försvarsorganisation och vårt militära försvar. Vilka är i så fall fredsalternativen? Det får vi inte veta i Karin Wiborns artikel, vilket förmodligen beror på att hon inte har några – i varje fall inga alternativ som hon vill, eller vågar, helhjärtat ställa sig bakom. Avsaknaden och/eller tveksamheten är under den omständigheten positiv och borde kunna resultera i ett mer nyktert och realistiskt förhållningssätt hos fredsrörelserna.

Tyvärr har oförmågan – eller oviljan – att betrakta vårt militära försvar med vänliga och tacksamma ögon, och som den försäkring det utgör mot onda krafter, alltför länge varit en ledtråd i deras arbete och utåtriktade verksamhet. Attityden mot den demokratiska försvarsalliansen – märk min demokratibetoning – Nato är också lika förvånande som den naturligtvis starkt försvagar möjligheterna att upprätthålla fred i världen. Tyvärr var fredsrörelserna också bland de första att kritisera den parlamentariskt breda uppslutningen bakom Natoanslutningen. Såg de inte vad som drabbade Ukraina? Och ser de inte nu hur maktens onda krafter i Ryssland och på andra håll i världens diktaturer gör våld på allt vad fred, frihet, demokrati, människovärde och humanism heter? Är det kanske försvarsalliansen Nato som är boven bakom all denna förödelse?

365 miljoner kristna förföljs

I en tidigare artikel i Sändaren (4/2024) publiceras Open Doors årliga rapport om förföljelsen av kristna i världen. Den är skrämmande: 365 miljoner människor förföljs, därför att de är kristna. Open Door nämner de tio värsta länderna, där det kommunistiska Nordkorea toppar den fasansfulla listan. Samtliga länder, de flesta muslimska, är diktaturer.

Vad säger detta faktum fredsrörelserna och Karin Wiborn? Och hur går tankarna hos dem över att Nordkorea gör den ena uppskjutningen efter den andra av ballistiska robotar med lång räckvidd och fortsätter satsningen på kärnvapen, liksom alltmer på militären, förser Ryssland med vapen i dess pågående överfall på Ukraina, samtidigt som stora delar av det nordkoreanska folket saknar tillräckligt med mat för dagen?

Ger helt andra signaler

Naturligtvis ger en sådan skrämmande utveckling helt andra signaler till vårt land än avståndstagandet från en försvarsallians, som länge har varit naturlig för två av våra närmaste grannländer och nyligen också med öppna finländska armar har välkomnats av det tredje.

Det handlar ju i grunden om att stärka skyddet för Sverige mot dem, som vill oss illa och då kanske inte kommer att sky några medel för att påtvinga vårt land sin vilja. Karin Wiborns artikel är interfolierad av Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, stående mellan svenska flaggan och Natos. Den bilden symboliserar fredlig samhörighet, viktiga säkerhetsgarantier och starkare trygghet för vårt land, när krigets och ofredens skrämmande kalla vindar blåser på blott några få flygtimmars avstånd från Sveriges gränser.

Tänk om fredsrörelserna och Equmeniakyrkans kyrkoledare ville uttrycka tacksamheten för denna gemenskap i stället för att andas misstänkliggörandets distans!

Bengt Olof Dike