Det är klart att synen på Jesu roll är en avgörande skillnad mellan kristna, judar och muslimer. Men att därav dra slutsatsen att vi tillber olika gudar är förhastat. Du och jag får självklart tycka vad vi vill i frågan, men historiskt och teologiskt är det inte korrekt att påstå att de tre abrahamitiska religionerna har olika gudar.

Kristendomen uppstod som en inomjudisk rörelse. Den blev med tiden en egen religion, och kom att uppfatta Gud på ett delvis annorlunda sätt än judendomen, men självklart samma gud. Jesus ber till Israels Gud och Paulus talar om Jesu Gud och fader, samma gud som i Gamla testamentet. De som försökte slå in en kil mellan den gammaltestamentliga, judiska guden och de kristnas – Markion och diverse gnostiska rörelser – avvisades som heretiker av resten av kyrkan. Att judendomen hade en annan syn på Jesus än de kristna, det vill säga en något annorlunda gudsbild, utgjorde inget hinder för kristna att fortsätta tillbe samma Gud. Någon annan fanns ju inte!

När islam sedan växte fram så var det delvis i protest mot poly-teistiska kulter, delvis i protest mot en kristendom som uppfattades som tillbedjan av flera gudar. Islam gjorde inga gudomliga anspråk för Mohammed, och betraktade Jesus som en profet i raden – men en viktig sådan! Självklart dyrkade muslimer samma Gud. Någon annan fanns ju inte! Att sedan ordet för Gud var Allah på arabiska, eller Elohim på hebreiska, Theos på grekiska och Deus på latin var ju bara en översättningsfråga.

Om kristna påstår att muslimer dyrkar en annan gud för att de inte ser Jesus som gudomlig på kristet vis, trots att muslimer vördar Jesus som stor profet, då måste vi i rimlighetens namn också säga att judar, för vilka Jesus är mycket mindre betydelsefull, också dyrkar en annan gud. Det står vem som helst fritt att bli markionit eller gnostiker, men kritisera inte Equmeniakyrkan eller någon annan kristen kyrka för att avvika från kristen tro och tradition med utgångspunkt i en sådan hållning!

Att dessutom kritisera Equmeniakyrkans kyrkoledning (i detta fall Camnerin) för att inte betona Jesu gudomlighet är lite obegripligt. En huvudpoäng i kristendomen är ju att Gud blir tydlig, förståelig, uttolkad, uppenbarad, och så vidare genom Jesus. Detta är en självklar utgångspunkt för alla kristna – sen har vi genom två årtusenden brottats med hur vi bäst uttrycker denna grundläggande erfarenhet i mänskligt språk utan att monoteismen kollapsar. Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt. Jesus kallas Herre, och Paulus beskriver honom som Herre över allting men samtidigt underställd Gud fadern. Johannes talar om ordet som blev kött och tog sin boning bland människor, och blev synligt i människan Jesus. De tidigkristna brottas under århundraden med att försöka förklara sina erfarenheter av att människan Jesus tolkar det gudomliga och som den uppståndne Jesus Kristus ger ansikte åt Gud, utan att för den skull göra Jesus till en extragud.

Med bilder som ”Guds son”, ”Guds ord” och ”Guds härlighet” försöker de uttrycka att människan Jesus genom sitt liv och sin död ger konturer åt gudsbilden och att den uppståndne Kristus genom sin andefyllda kropp, kyrkan, fortsätter verka för mänsklighetens befrielse och upprättelse från fattigdom, förtryck och allsköns ondskap och fördärv.

Men att bara säga Jesus=Gud har aldrig varit tillfredsställande för kyrkan och varken Nya testamentet, kyrkofäderna eller koncilierna gör det så enkelt för sig. Varför det? Det går att läsa sig till för den som vill. Under tiden kan vi väl visa lite respekt såväl för historien som för varandra och för människor av annan tro?