Förra året kom Ann-Louise Erikssons bok Att predika en tradition: Om tro och teologisk literacy. En av slutsatserna i hennes forskning är att förkunnare i Svenska kyrkan i sin predikan antingen reproducerar traditionella formuleringar eller så benämns text och tradition inte alls. Så hur är det i Equmeniakyrkan? Hur predikar vi? Drar vi nytta av all den teologi som produceras världen över, eller återupprepar vi bara det vi alltid sagt? Läser vi?
I våras gav jag ut boken Möte med Markus, och nu jobbar jag vidare med manuset till Möte med Johannes. För att kunna skriva dessa böcker har jag varit tvungen att läsa långt mer exegetisk litteratur än jag läste under hela min pastorsutbildning, och det har varit en fröjd! Under studietiden gick så mycket av NT-studierna till att traggla grekisk grammatik att vi knappt hann läsa exe-getisk litteratur.
Och har man väldigt begränsad kunskap, så är det ju inte konstigt att man bara reproducerar traditionella formuleringar eller pratar om livet i allmänhet i sina predikningar.
Jag säger inte att allt jag läser är användbart i mina predikningar, men jag säger att det definitivt stimulerar och utmanar mina tankar. Så låt oss bli läsare igen! Låt oss erövra skriften, och låt oss välja goda och brokiga teologiska följeslagare, som kan trigga oss och erbjuda nya tankar! Från en annan tid, en annan tradition eller en annan del av världen. Låt oss sedan predika på ett sådant sätt att Guds ord blir relevant och utmanande, outhärdligt och vackert i våra liv och i vår tid.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR