Den beskurna lutherbilden

Nyligen har förre biskopen i Göteborgs stift, Carl Axel Aurelius, kommit ut med en andra, reviderad upplaga av sin lutherbildstudie av år 1994, ( Luther i Sverige. Den svenska lutherbilden under fyra sekler). Författaren presenterar en gedigen, pedagogiskt genomförd och välkommen översikt av lutherbilden i Sverige från 1600-talet och fram till 1900-talets början. Som sägs inledningsvis har det inte tidigare funnits någon utförligare undersökning i ämnet.

Det är den traditionellt ensidiga och okontroversiella lutherbilden som presenteras, orienterad kring Martin Luthers teologi, den som bildar underlaget för den evangelisk-lutherska kyrkofamiljens bekännelse och trosutövning. Konsekvent förtigs Luthers antijudiska teologi, också i Aurelius bok, så det är en beskuren Lutherbild som läsaren möter. Dock är det denna tabuerade lutherbild som smygande har bidragit till den moderna tidens judeförakt.

Idéhistoriskt sett är judeförakt ett latent inslag i den västerländska teologihistorien alltifrån 100-talet då skrönan spreds att det var judarna som dödat Jesus. Flera fornkyrkliga kyrkolärare spädde på med hånfulla beskrivningar av judarna och sedan har spiralen av judeförakt utvecklats till en antijudisk teologi. Luther, som fostrats i den under sin klostertid, har i ett femtontal skrifter varit talesman, vilket också under hans livstid lett till politiska konsekvenser som judeutvisningar. Kulmen inleddes med början vid 1800-talets slut då chefsideologen för den blivande nazismen före detta cisterciensmunken i Wien Jörg Lanz von Liebenfels lanserade idén att Jesus inte var jude utan  arier.

Hitler tillsatte universitetsprofessorer i nytestamentlig teologi som predikade avjudning, vilken blev en grundläggande dogm för Nazi-Tysklands statskyrka Deutsche Christen. Till nätverket anslöt sig några svenska universitetsprofessorer. Med den tyska statskyrkan som förebild tillät sig flera präster i Svenska kyrkan att som inslag i konfirmationsundervisningen använda Luthers judehatskrift Om judarna och deras lögner i vilken det står att läsa: ”... var du ser en äkta jude, kan du med gott samvete göra korstecknet och med tillförsikt säga: Där går en livs levande djävul! ... Vad skall vi kristna göra med det fördömda judefolket? ... För det första skall man bränna upp deras synagogor och  skolor ... och det skall man göra till vår Herres och kristendomens ära, på det att Gud måtte se att  vi är kristna ... För det andra må deras hus rivas och förintas. De bör inkvarteras i stall som zigenare ... För det tredje bör man ta ifrån dem deras böcker. För det fjärde bör rabbinerna vid dödsstraff förbjudas att undervisa. För det femte bör de inte få röra sig fritt ... För det sjätte bör de inte längre få ta ränta. De pengar man tar ifrån dem bör användas till hjälp åt judar som låter döpa sig...”

Det mesta förverkligades som bekant under andra världskriget.

Judehatet har sedan början av 1900-talet impregnerat folksjälen i vissa delar av Sverige. För egen  del är jag inte förvånad över det aktiva judehatet i Skåne. Under min uppväxttid där på 1940-50-talen upplevde jag det på nära håll hos befolkningen — och från predikstolar och Lunds universitet, främst professorn och pronazisten Hugo Odeberg.

Bilden av den tabuerade Luther lever vidare, just nu som diffus men dock ideologisk bakgrund till antisemitism, nynazism och flyktingfientlighet och som inslag i vissa bekännelse- och/eller bibelfundamentalistiska kretsar. Inför de senaste kyrkovalen har Sverigedemokraterna talat för bevarandet av Luthers kyrkoideal, implicit hans antijudiska teologi. Inom främst högskolor med rötter i frikyrkligheten odlas fortfarande avjudning genom att de gammaltestamentliga studierna är baserade på kursböcker författade av uteslutande kristna teologer. Här råder ingen respekt för Jesus och judarna — och FN:s konvention om mänskliga rättigheter!

Mot den antydda bakgrunden är Aurelius bok om lutherbilden i Sverige beskuren, vilket tarvar en revidering. Förutom att Luthers antijudiska teologi måste beaktas under de fyra behandlade seklerna bör den ägnas intresse redan under 1500-talet eftersom Sverige på riksdagen i Västerås år 1527 blev en evangelisk-luthersk nation. Och alltsedan Uppsala möte år 1593 gäller Svenska kyrkans bekännelseskrifter med Martin Luthers stora katekes som innehåller flera antijudiska inslag.

Vidare är det nödvändigt med ett särskilt kapitel om vad som karakteriserar lutherbilden sedan 1930-talet. Det är att hoppas att någon törs bryta den svenska traditionella lutherbilden, vilket man vågat i Tyskland under de senaste femton åren. Det är viktigt att ha kunskap att se vad som sker i det som synes ske.