Det värsta exemplet på könsstereotypa bilder var en spårning där vi fick följa scouten Jens och hans dilemman under en lägerdag. Ganska snart hör han någon som snyftar inne på en bajamaja. Naturligtvis får Jens (den manliga hjälten) rädda Fiona (den gråtande kvinnliga stackaren) ur hennes besvärliga läge — hon är inlåst på en obehaglig plats, inte helt olik en prinsessa som låsts in i ett torn. När Fiona räddats kommer hon dock ut ur bajamajan med kraft — hon liknas nu vid ett lejon. Snart frestar hon Jens att inte gå tillbaka till lägeraktiviteterna, utan lockar honom i stället ut i en nässeldjungel. Att kvinnors kraft liknas vid vilddjurs är knappast någon ny bild — den kvinnliga sexualiten har genom historien ofta setts som okontrollerbar och djurisk. Kvinnan som fresterskan som leder den oskyldige mannen i fördärvet känner vi bland annat igen från Bibelns skapelseberättelse. Utifrån en sådan kvinnosyn har män försökt kontrollera kvinnor, som setts som farliga då de lockat män till synd — skulden för mannens eventuella felval läggs på kvinnan.

 Lägerchefen hävdar i sitt svar till Clara Bergstrand att ”alla är vi lika inför Gud, kvinna/man…”. Om vi alla — män och kvinnor, flickor och pojkar — ska få kunna leva som Guds avbilder, jämställda och med möjlighet att forma våra liv oavsett kön, måste vi inom scoutrörelsen vara medvetna om och ifråga-sätta de könsroller som format vårt samhälle och vår kyrka under historien — för att sedan kunna förändra dem. För att Equmeniascout ska vara inkluderande för alla krävs det att vi vågar ta tag i dessa frågor.