Från ett möte i Vårgårda gav Sändaren en intressant information. Frågan om tro på Gud aktualiserades bland annat då Stefan Löfven utfrågades. För mig som läsare väcktes på nytt den klassiska frågan om förhållandet mellan tro på Gud och bön till Gud. Kort sagt: kan det vara rimligt att man ber till Gud om man inte tror på Gud? Tro på Gud är ett uttryck som ibland på kristet håll förstärks till att tro att Gud finns eller till och med finns till.
På judiskt håll är det annorlunda. Där fungerar ”Yahve” i bönen ungefär som ”Gud” gör på kristet håll. Men Yahve är inte ett personnamn utan ett verb i första person singularis: jag är. På detta ord byggde Jesus då han presenterade sig: ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Ganska intressant.
Själv kan jag inte påstå att Gud finns. Därför kan jag inte heller säga att jag tror på Gud med innebörden att Gud skulle ”finnas” eller ”finnas till”. Likafullt ber jag tyst till Gud. ”Gode Gud välsigna maten!” och ”Tack gode Gud för maten!”. Ofta ber jag Gud välsigna honom eller henne.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR