Mitt namnförslag är Apostlakyrkan. Vi är lika utsända med samma budskap som de första apostlarna. Personligen tror jag också att det är ett ”oladdat” namn som vi kan fylla med substans. Kanske är en invändning att ordet ”apostla-” är för okänt för gemene man, men samma sak gäller också förkortningar samt många av de namn andra kyrkor har i dag. Sen har vi redan två ”apostlaord” i våra svenska ordlistor som jag dessutom tycker ger ett ytterligare djup till namnet:

Apostlagärningarna. Kanske inte alla vet vad den handlar om, men många känner nog till att det är en bok i Bibeln. Där berättas om de första kristna när nyheterna om Jesus börjar sprida sig. Den berättar om deras ord och handlingar och visar att deras tro inte var en kunskap utan ett liv med den helige Ande. Vår tro ska inte bara vara en kunskap, utan ett liv där vi förmedlar samma budskap genom våra ord som i våra handlingar — eller våra (apostla)gärningar.

Apostlahästar — Att gå till fots. ”Gå ut” uppmanade Jesus oss i missionsbefallningen. Vi är inte kallade att enbart sitta i våra kyrkolokaler utan att gå ut där människor är. Men vad följer man då när man går? Jo, Vägen så klart, vilket den kristna rörelsen först kallades.

Trots ytterligare namnförslag, så är det min fulla övertygelse att en väckelse i vårt land inte kommer att komma, och att fler människor ”utifrån” inte kommer att söka sig till Gemensam framtid, bara vi har ett tillräckligt inbjudande namn. Namnet i sig spelar för min del alltså inte så stor roll, då klangen på ett namn avgörs helt av om människor har goda relationer till oss i kyrkan eller inte. För mig kan ni kalla kyrkan vad ni vill — vilket namn vi än väljer tror jag att det kommer växa i våra ögon när vi fyller det med en positiv klang genom hur vi låter vår tro påverka vilka vi är inom och utanför kyrklokalernas väggar.