Vill göra upp med grabbig kultur

Som många andra samfund har Equmeniakyrkan länge haft en övervikt av män i ledande positioner. I dagsläget är 275 män som tjänstgör som pastorer i Equmeniakyrkan och 184 kvinnor. Men i de nya kullar som utbildas och ordineras så är könsfördelningen omvänd, mellan 2019 och 2022 ordinerades 38 kvinnor och 25 män.
Men målet är inte att ersätta mansdominansen med kvinnodominans, förhoppningen är att det ska bli en balans. Linnéa Lidskog, som arbetar med rekrytering av medarbetare, berättar att det för några år sedan var en ännu större övervikt av kvinnor i pastorsutbildningen.
– Vi har jobbat ganska aktivt på att få upp antalet män. Det gör vi bland annat genom vilka vi visar upp i sociala medier och vilka som talar i olika sammanhang. Det är viktigt att få en mångfald, och då inte bara när det handlar om kvinnor och män, utan också människor med olika bakgrunder, säger hon.

Kan möta ifrågasättande

Även om det inte är ovanligt med kvinnliga pastorer längre så berättar Linnéa Lidskog att de fortfarande kan möta ifrågasättanden. Hon får höra att män i ledande positioner inte alltid respekterar den kvinnliga pastorns åsikter och ståndpunkter.
– Det kan handla om klassiska härskartekniker, och det finns stereotypa fördomar på många håll, säger hon.
Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare, ger samma bild av att Equmeniakyrkan inte är en problemfri miljö. Hon berättar att i Svenska baptistsamfundet, som hon växte upp och ordinerades som pastor i, redan från tidiga år mötte kvinnor i ledande positioner och att det sågs som naturligt. Som generalsekreterare i Sveriges kristna råd så kände hon sig också respekterad, även av kyrkor som inte viger kvinnor till präster.
– Men det har varit lite kärvare att komma till Equmeniakyrkan. Det är lite mer av patriarkal kultur, även om jag inte tror att någon önskar det. För första gången i mitt yrkesliv har jag funderat över vad jag gör och inte gör som kvinna, säger hon.

Tas inte alltid på allvar

Precis som Linnéa Lidskog så menar hon att kvinnor kan uppleva att de inte alltid tas på allvar inom Equmeniakyrkan.
– Det är väl en kulturfråga. Hur sammanträder vi? Vilket språk använder vi? Hur relaterar vi till varandra? säger hon.
– Det är absolut kvinnor som jobbar på bra tjänster och har stort inflytande, men det är något i kulturen, ibland sägs det att den upplevs som grabbig. Det jag kan säga utifrån min erfarenhet är att det inte är samma självklara samverkan mellan män och kvinnor.

Är det här något som ni har ­analyserat djupare?
– Till viss del. I samband med medarbetarenkäter så har vi tittat på värderingar. Men vi har inte gjort den djupare analysen, något som jag hoppas vi kan göra den närmsta tiden.
Hon har mött kvinnor som sagt att när man är ung och fräsch så ges man utrymme att predika, men inte som äldre då man kanske vill framföra ett djupare budskap.
– Det kan finnas en sådan tendens att kvinnor får den mindre tunga uppgiften, säger hon.
Hon önskar ett medvetet jämställdhetsarbete, bland annat vad det gäller rekrytering till chefsposter på den nationella nivån där skulle hon vilja se en jämn könsfördelning. Hon är glad över att fler kvinnor blir pastorer, men ser inte det som en anledning att luta sig tillbaka.
– Det påverkar inte om det blir männen som får de stora rollerna, säger hon.
Görel Byström Janarv har också en bakgrund som pastor inom Svenska baptistsamfundet, som hon menar var bättre på ge kvinnor utrymme som ledare än Svenska Missionsförbundet.
– Det har väl funnits många män inom Missionsförbundet som varit sugna på positioner, och som också varit kompetenta, men som kanske ställt sig lite i vägen för kvinnor, säger hon.

Skapar ett bättre klimat

Görel Byström Janarv välkomnar också att fler kvinnor i dag blir pastorer, hon tror att det skapar ett bättre klimat i församlingarna.
– Det blir fler perspektiv och erfarenheter, säger hon.
Att många församlingar i dag satsar på diakoni och sociala insatser tror hon också kan vara en effekt av förändringen, även om hon egentligen inte vill dela upp områden i ”manliga” och ”kvinnliga”.
– Man kan ju säga att diakoni tillhör den klassiska kvinnliga sfären, men det är ju tragiskt om empati skulle vara särskilt kvinnligt, säger hon.
Görel Byström Janarv har arbetat länge för kvinnors rättigheter och hon ser att mycket har förändrats till det bättre. I dag är till exempel feministteologi en respekterad teologisk inriktning inom den akademiska världen. Samtidigt tycker hon att det fortfarande finns ett brist på engagemang för jämställdhetsfrågor.

Visar på ett ointresse

– Det har genom åren varit samlingar om jämställdhet i kyrkan och om feministteologi, men det vore en överdrift att säga att de lockat många pastorer och diakoner, manliga som kvinnliga. Jag har förståelse för att många har fullt upp i sin vardag i församlingen, men det visar också på ett ointresse och ibland ett rent avståndstagande, säger hon.
Walla Carlsson har snart varit pastor i 50 år. Hon ordinerades som pastor i Metodistkyrkan, under en tid då inte alla accepterade kvinnliga pastorer.
– Jag har träffat motståndare, men även om vi haft olika åsikter så har vi kunnat mötas, säger hon.
I dag upplever hon att mycket har förändrats, och hon tror att unga kvinnor får en annan stöttning. Om det förändrar församlingarna med fler kvinnliga pastorer är hon inte säker på, hon tror mer det handlar om individuella egenskaper hos pastorerna.