Utforskar tro och liv på populärt läger

Det liknar en indianby. Stora beige tält står i rader på det gulnade fältet. En och annan badbyxa har hängts upp på linorna, men allt är ganska prydligt. När Sändaren är på plats är Explore-lägret inne på sin andra dag, och rutiner och relationer håller barn och ledare fortfarande på att forma. De yngsta deltagarna är bara 13 år, och för somliga är det ett stort steg att vara borta från föräldrarna i en vecka.

– Första dagen är lite speciell då många är nya. Det är ett stort läger, så som ny kan man känna sig bortkommen. Men vi är många ledare och kan se dem som behöver lite extra stöttning, säger Gustaf Danielsson, som är pastor i Equmeniakyrkan Storsjöstrand.

Tvingas tacka nej till sena anmälningar

På fältet bor 280 deltagare tillsammans med 80 ledare. Barnen och ledarna kommer främst från Equmeniakyrkor i kommunerna Alingsås, Vårgårda och Herrljunga, och lägret är populärt och växande. Alla som vill delta får inte plats, utan lägerledningen tvingas tacka nej till sena anmälningar.

– Man ska få komma hit som man är. Det finns de som inte har det så bra hemma, eller inte har så många kompisar, men här finns alltid någon att umgås med och man får vara den man är, säger Jakob Rydsmo, som är en av tre lägerledare.

Explore är till för alla, det finns inga krav på att man har en kristen tro eller kommer från ett kristet hem. Samtidigt är arrangörerna tydliga med att lägret står på kristen grund och årets tema var ”Gud har mer”, alltså mer av kärlek, mer av nåd. Varje dag är det också samlingar och andakter, som på olika sätt utvecklar det grundläggande. Den kristna tron och goda värderingar ska inte bara märkas under samlingarna utan genomsyra hela lägertiden.

– Vi ledare har jobbat mycket med hur vi pratar med varandra, och att vi alltid har en kärleksfull ton. Om vi ledare uppträder på det sättet så tror jag att det smittar av sig på deltagarna, säger Matilda Råkeberg, som också är lägerledare.

Märker ni att lägret gör avtryck hos ungdomarna?

– Jag har jobbat som ungdoms­ledare i kyrkan och lägret är ju en höjdpunkt på året för alla. Man ser vilken glädje ungdomarna känner över att få komma hit, precis som jag gjorde när jag var tonåring, säger Jakob.

Morgonens första samling

Två av ungdomarna är Elsa Brunnegård, 16 år, och Jacob Sörstedt, 17 år, som precis varit med på morgonens första samling. De båda har deltagit i flera tidigare läger, även de nerskalade som hölls under pandemiåren.

– Mina storasyskon var på lägret före mig och berättade hur det var, så det var något man såg fram emot, att få vara med själv, säger Elsa.

Jacob tycker att det är en god sammanhållning och gemenskap, alla är schyssta mot varandra och det är lätt att hitta någon att prata med. Elsa håller med.

– Här får man vara för att man vill, ingen har tvingat dig att komma hit. Det bidrar nog till stämningen, säger hon.

De tycker att andakterna är bra. När de jämför med gudstjänsterna i hemförsamlingen så är det lättare att ta till sig budskapet här.

– Det känns som de är lite mer riktade till vår ålder, säger Jacob.

De gillar sina ledare, som ofta är i sena tonåren. De tre lägercheferna är också unga, i 25-årsåldern, men de känner sig trygga med den stöttning de får från pastorer och församlingsmedlemmar.

– Nästan alla är här helt ideellt. De lägger sin semestervecka och betalar till och med en anmälningsavgift för att vara ledare. Det är fantastiskt. Det bakas bullar, de sätter upp tält, säger lägerchefen Matilda Davidsson.

– Om man ringer någon så erbjuder de sig genast att komma hit och hjälpa till, säger Jakob.

Fylls av stolthet

En av de äldre som stöttar är Gustaf Danielsson. Han fylls av stolthet när han ser hur de unga ledarna växer in i sina roller och tar ansvar för de yngre.

– De får göra allt från att vara förebedjare till att städa bajamajor. Utan ledargänget hade det inte gått att genomföra lägret överhuvudtaget.

Han berättar om hur man satsar på kanot, spex och andra aktiviteter för att deltagarna ska må bra och ha roligt.

Inget tvång

– Vi gör det för att unga ska kunna bygga relationer och skapa nätverk i bygden, och få nya vänner. Men ytterst gör vi det för att presentera Jesus. Sedan är det upp till var och en hur man tar ställning till erbjudandet. Det finns inget tvång.

Vad ger er energi och glädje att orka dra runt lägret år efter år?

– Det är väl glädjen vi har i tron på Gud, att vi vill förmedla Honom. Efter en vecka är man helt slut, men också glad, slutar Gustaf Danielsson.