Tio frågor till kyrkoledarkandidaterna

Sändaren ställde tio frågor till de sex personer som nu kommer att börja att frågas ut av kyrkostyrelsen.

De som svarar är de nuvarande biträdande kyrkoledarna Joakim Hagerius och Karin Wiborn, Ida-Maria Brengesjö, P-O Byrskog och Jenny Dobers. Peter Bernhardsson har avböjt att medverka.

Ida-Maria Brengesjö

1) Varför kan du vara rätt person att leda Equmeniakyrkan?

– Jag tror för det första inte att någon egentligen helt ensam kan vara rätt för den rollen. Ledarskap är något vi måste bygga tillsammans och det bygger på ömsesidigt förtroende med församlingarna. Men jag älskar Equmeniakyrkan och vill använda mina gåvor för att betjäna den.  Jag har många års erfarenhet av ledarskap, både i lokala församlingar och på nationell/regional nivå när det gäller kyrka och equmenia. För mig ligger frågorna om utveckling, evangelisation och nästa generation varmt om hjärtat och jag tror jag kan bidra med dessa perspektiv till rollen.

2) Vilken är kyrkoledarens viktigaste uppgift?

– Dels att vara en samlande kraft som kan lyssna in Equmeniakyrkans bredd och vad som rör sig i rörelsen, dels att lägga örat mot rälsen för att höra vad som sker i vår tid och vårt samhälle och hur Guds ande leder oss som kyrka i det. Som kyrkoledare är det viktigt att lyssna in de goda krafter som finns i organisationen, såväl nationellt som regionalt och inte minst i equmenia, och tillsammans våga ta ut riktning framåt. Vill vi vara en kyrka som förmedlar hopp, vittnar om Jesus och där barn och unga finner en tro behöver vi ha styrfart och där är ledarskapet viktigt.

3) Om du blir vald till kyrkoledare eller biträdande kyrkoledare, är du då beredd att samarbeta med alla andra kandidater som offentligt tackat ja, i den ena eller andra rollen?

– Samtliga är personer jag har stort förtroende för och att kunna samarbeta med andra är avgörande som ledare, så även i kyrkoledarrollen. Det är dock viktigt att det bli en kombination av personer där samarbetet och kemin är bra och att man gillar varandra eftersom det påverkar arbetsmiljön och i förlängningen förutsättningarna för ett gott ledarskap för kyrkan.

4) Hur ser den kyrka ut som lever efter visionen ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen”?

– Jag drömmer om en rörelse där människor vill vara med. En kyrka där man känner glädje och gemenskap och där tron på Jesus ger livsmod och hopp in i vår tid. En rörelse där gåvor tas tillvara, där vi ser varandra och där vi lever utgivande i kärlek för vi vet att Jesus först älskat oss. En kyrka där vi fullt ut får vara mänskliga, men där vi också får ta emot av andens djup och kraft i nåd. Det kanske låter som en utopi, men jag tror att mötet med Jesus kan förvandla på djupet i människors liv, så även i mitt. Och när det gör det förvandlar det vårt sätt att se på andra, att möta vårt samhälle och ta oss an världens utmaningar. Vilken grej!

5) Medlemstappet har hållit i sig sedan samfundets bildande, och medelåldern är hög. Är Equmeniakyrkan ett samfund i kris?

– Att vi står i en krissituation är inget nytt och jag tror att vi är medvetna om det, frågan är vad vi är beredda att göra åt det framåt. Jag tror att en stor utmaning för många församlingar är att förstå hur samhället idag ser ut och vilka typer av frågor och beteenden som en yngre generation har. Det skiljer sig mycket från hur vi som kyrka tidigare har kommunicerat och organiserat oss. Vårt budskap om Jesus är i allra högsta grad relevant, men vi har en utmaning i att organisationsförändra och generationsväxla så att människor vill och kan vara med. För det krävs medvetna val och frågan är om vi vill och orkar det? Med det sagt tror jag att vi i Equmeniakyrkan har en unik position i att vi har den stora bredd av teologi, uttryckssätt och kultur som vi har och det bör vi se som en möjlighet i att vara en kyrka i ett mångfacetterat samhälle.

6) Bör Equmeniakyrkan vara en viktig samhällsaktör? I så fall inom vilka områden?

– Ja. Kyrkan är en viktig samhällsaktör och bör fortsatt vara. Vi ska inte vara partipolitiska, men Jesus var politisk i frågor om att värna de svaga, stå upp för rättvisa, fred och försoning och där ser jag att vi som kyrka har ett ansvar. Det innefattar även frågor om miljö och klimat som handlar både om vårt ansvar för vår skapelse och för våra medmänniskor. För mig är det en fråga om trovärdighet mot evangeliet och en konsekvens av Jesu kärlek.

7) Ska den som inte vill viga samkönade par kunna bli pastor i Equmeniakyrkan i framtiden?

– I Equmeniakyrkan har vi en bredd av teologi och uttryckssätt som jag är enormt tacksam för. Det gäller även hur vi tolkar bibelorden om äktenskapet. Jag vill inte att vi som kyrka går åt ett håll där vi tvingar pastorer och ledare att göra något som går emot deras bibeltolkning och tro. Jag tror därför att vi behöver hitta ett sätt att vara kyrka där vi både har församlingar och pastorer som vill välkomna vigsel av samkönade, och de som inte vill göra det. Precis som att vi idag har dubbel doppraxis utan tvång på en pastor, tror jag vi behöver landa i en något liknande även i denna fråga.  

8) Ska Equmeniakyrkan arbeta för att alla människor, även judar och muslimer, ska höra om Jesus med hoppet om att de ska bli kristna?

– Vårt uppdrag som kyrka är att dela med oss av vår tro på Jesus i ord och handling, oberoende av vilka vi möter. Vi kan sen aldrig tvinga någon att ta emot det eller bli kristna, det är ytterst Guds ansvar. Men som kyrka är vi kallade att dela evangeliet och vi kan få hoppas på att människor vill ta emot det.

9) Bör Equmeniakyrkan nationellt få större mandat att gripa in i församlingar med problem eller konflikter, för att händelser som den i till exempel Rimbo Missionskyrka ska kunna undvikas?

– Den här frågan är svår tycker jag. Jag tycker att det finns ett oerhört stort värde av att församlingar är suveräna och självbestämmande och det tycker jag att vi bör värna om. Samtidigt så finns det en stark resurs i att vara ett samfund och det finns kompetenser i den nationella kyrkan som skulle kunna vara till stor hjälp för lokala församlingar vid bland annat konflikter. Vi behöver nog se över hur vi som kyrka kommer den lokala församlingen till hjälp på bästa sätt.

10) Om Equmeniakyrkan utökas med fler samfund, vilka eller vilket samfund ser du står Equmeniakyrkan närmast?

– Det beror väldigt mycket på var i Sverige och Equmeniakyrkan man befinner sig. Equmeniakyrkan skiljer sig nästan mer åt internt mellan församlingar än vad man ibland gör gentemot andra samfund. I vissa delar av Sverige står vi väldigt nära Svenska kyrkan, i andra delar av Sverige är samarbetet tajt med Pingst, EFK och SAM där vi även har flera dubbelanslutna församlingar.

P-O Byrskog

1) Varför kan du vara rätt person att leda Equmeniakyrkan?

– Om Equmeniakyrkan och Gud kallar. Jag står jag gärna kvar i min tjänst som Regional Kyrkoledare, men brinner för ekumenik, evangelisation och att Equmeniakyrkan blir än mer mångkulturell.

2) Vilken är kyrkoledarens viktigaste uppgift?

– Att tillsammans med övriga kyrkoledare vara ett andligt ledarskap för Equmeniakyrkan.

3) Om du blir vald till kyrkoledare eller biträdande kyrkoledare, är du då beredd att samarbeta med alla andra kandidater som offentligt tackat ja, i den ena eller andra rollen?

– Ja

4) Hur ser den kyrka ut som lever efter visionen ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen”?

– Gud älskar dig! Gud vill förvandla dig! Gud har myndiggjort dig! Det är vårt historiska arv som nu sammanfattas i det som egentligen är den kallelse som Equmeniakyrkan har: En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen”? Det är inte bara fina ord utan på riktigt. Hur skall det se ut? Det får vi i varje av våra sammanhang be över och öppna upp oss för vad Gud låter oss se. Jag tror det börjar med att vi som församlingsmedlemmar delar vår egna nöd och brottning med livet och sedan bjudare in andra att vara med. Vi skall bli mer som en AA-rörelse än en kyrka med perfekta gudstjänster/program. I detta fyller smågruppen en viktig funktion. Men det handlar också om att vi som lokala församlingar söker ”vår stads bästa”. Var finns nöden? Då handlar det också om konkret handling som matutdelning, språkcaféer, härbärgen eller att bara öppna upp vår gemenskap och våra hem. Allt detta gör vi faktiskt redan.

5) Medlemstappet har hållit i sig sedan samfundets bildande, och medelåldern är hög. Är Equmeniakyrkan ett samfund i kris?

– Naturligtvis är vi kris och samtidigt lever vi i en miljö som blir alltmer öppen för religion och livsfrågor. Både inom kulturen och bland ungdomar finns en ny öppning för det andliga samtalet. Vi som frikyrka upplevs exkluderande, som en stängd klubb, medan vi som församlingar gör allt för att visa på motsatsen. Samtidigt som föreningslivet i allmänhet befinner sig i kris. Det finns ingen enkel lösning. Det viktigaste är ju inte att vi som Equmeniakyrkan består, för Guds rike består hur det än blir för oss. Men jag tror att Equmeniakyrkan har en viktig uppgift i denna tid av polarisering att samla Guds folk till tjänst. Baptist eller barndöpare, viga samkönat eller ej, EPA-ungdom eller klimataktivist, stad eller landsbygd, svenskfödd eller utlandsfödd, man eller kvinna, alla är vi ett i Kristus. Dessutom, med den åldersstruktur vi har tror jag att Gud på ett speciellt sätt i denna tid kallar gamla och unga,  nya Moses och Timoteus,  att bygga kyrkan för vår tid.  Joel 2:28 Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner.
Jag tror också på helig fantasi. Att tillåta varandra att testa olika saker, för att försöka hitta nya vägar för människor som söker att hitta Jesus som sin följeslagare i livet. Det spännande är att vi ser nya människor komma till våra sammanhang och allt fler vill vara en Jesu efterföljare.

6) Bör Equmeniakyrkan vara en viktig samhällsaktör? I så fall inom vilka områden?

–Absolut och det är vi redan. Equmeniakyrkan tillsammans med övriga kyrkor i Sverige var otroligt snabba på bollen i samband med flyktingkrisen. Det var rätt så tydligt vad vi kunde bidra med och människor stod vid våra dörrar. Nu med fortsatt hög psykisk ohälsa i samhället och utanförskapsområden med en ökad våldsspiral, kanske det inte är lika tydligt i vilken ända vi skall börja. Läste om en polis uppmaning till kyrkorna att återta torgen. Equmeniakyrkans husvagn och kaffe och bulle är kanske ett sätt att börja någonstans.

7) Ska den som inte vill viga samkönade par kunna bli pastor i Equmeniakyrkan i framtiden?

-Ja. Det är ett skav vi måste kunna klara av att hantera, att vi tänker olika kring vigsel av samkönade par.

8) Ska Equmeniakyrkan arbeta för att alla människor, även judar och muslimer, ska höra om Jesus med hoppet om att de ska bli kristna?

– Jesus säger – följ mig! Den här inbjudan gäller alla människor. Petrus skriver: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak,” (1 Petr 3:15-16) Det ligger ingen motsättning i att respektera andra människors trosuppfattning och att vi är engagerade i religionsdialog samtidigt som vi ägnar oss åt evangelisation. Stanley Jones, missionär i Indien, införde Round Table talks, där människor av olika tro delade sina gudsupplevelser med varandra. Han såg till att kristna alltid var i minoritet i dessa ödmjuka samtal. Han menade att den som alltid blev samtalens lysande stjärna var Jesus Kristus.

9) Bör Equmeniakyrkan nationellt få större mandat att gripa in i församlingar med problem eller konflikter, för att händelser som den i till exempel Rimbo Missionskyrka ska kunna undvikas?

– Det behövs bättre redskap vilket kyrkostyrelsen arbetar med tillsammans med BKL i arbetet kring nya normalstadgar.

10) Om Equmeniakyrkan utökas med fler samfund, vilka eller vilket samfund ser du står Equmeniakyrkan närmast?

– Det samfund som har procentuellt flest samarbeten med oss är SAM. På lokalplaneter har Equmeniakyrkan dessutom samarbeten med framför allt Pingströrelsen, EFK, och Svenska Kyrkan med EFS. Själv har jag arbetat inom både EFK och Svenska Kyrkan/EFS. Jag har dessutom gått på scouterna i SAM och på ungdomssamlingar inom Pingströrelsen. Fler samarbeten är vägen framåt för Guds rikes skull. Dessutom - provisoriet har plats för fler.

Jenny Dobers

1) Varför kan du vara rätt person att leda Equmeniakyrkan?

– Jag ser så mycket gott hända i och kring Equmeniakyrkan – det ger mig energi att vara dess ledare. Jag tror verkligen att Equmeniakyrkan kan vara ett redskap för att fler ska upptäcka att kristen tro är relevant för vår tids frågor. Jag är trygg i min tro och erfaren i rollen som andlig ledare, jag kan bidra till både kontinuitet och förnyelse och jag vill värna mångfalden.

2) Vilken är kyrkoledarens viktigaste uppgift?

– Att vara kyrkans andliga ledare genom att leda och representera vår kyrka utifrån vår vision. Att stärka människor i vår rörelse att bidra med sina gåvor. Att leda Equmeniakyrkans samverkan med andra goda krafter i samhället både nationellt och internationellt.

3) Om du blir vald till kyrkoledare eller biträdande kyrkoledare, är du då beredd att samarbeta med alla andra kandidater som offentligt tackat ja, i den ena eller andra rollen?

– De är alla kompetenta personer med förtroende hos många och jag samarbetar gärna med dem. Vilka som passar ihop i just kyrkoledarpusslet får processen utvisa.

4) Hur ser den kyrka ut som lever efter visionen ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen”?

– Den har en förväntan att möta Jesus i varje människa och Guds tilltal i allt Gud skapat.

5) Medlemstappet har hållit i sig sedan samfundets bildande, och medelåldern är hög. Är Equmeniakyrkan ett samfund i kris?

–Liksom det flesta ideella organisationer tappar också Equmeniakyrkan i medlemsantal sedan lång tid tillbaka. Samtidigt ser jag hela tiden exempel i lokala församlingar på att goda, helande möten sker och evangeliet delas på olika sätt. Vi behöver lära oss uppmärksamma också de små undren Gud gör när vi ställer det vi har till förfogande. Dessutom: det råder ingen kris när det gäller meningsfullhet. Vi vet att vi har ett otroligt angeläget ärende i vår tid och vi vet att Gud själv inte slutat älska och längta.

6) Bör Equmeniakyrkan vara en viktig samhällsaktör? I så fall inom vilka områden?

– Ja, vi är redan en viktig aktör och ska fortsätta vara det. Jesus inspirerar oss till det och går själv före. I vår tid tror jag det handlar om att engagera oss för klimaträttvisa, för samhällets utsatta, för att se nya svenskar som en tillgång och Sverige som en del av världen. Vi har också viktiga bidrag att ge när det gäller bildning och existentiell hälsa.

7) Ska den som inte vill viga samkönade par kunna bli pastor i Equmeniakyrkan i framtiden?

– I Equmeniakyrkan verkar vi för att alla ska känna sig trygga och efterfrågade oavsett sexuell läggning eller identitet. Det gäller besökare, medlemmar, förtroendevalda och ordinerade. Ska man bli pastor i Equmeniakyrkan är det viktigt att man vill vara med i detta arbete – men jag tycker inte det ska vara ett krav att man viger samkönade par. Man behöver däremot kunna samarbeta respektfullt med kollegor också med annan hållning än sin egen. Jag vill värna mångfalden av många slag i vår kyrka och vill hellre att vi möts i respekt än delar upp oss i olika läger.

8) Ska Equmeniakyrkan arbeta för att alla människor, även judar och muslimer, ska höra om Jesus med hoppet om att de ska bli kristna?

– Vi kan med glädje berätta om Jesus och vad vår tro betytt för oss och hoppas att fler ska upptäcka Jesus i sina liv. Samtidigt kan vi med nyfikenhet delta i religionsdialog och lära av människor med annan trosåskådning än vår egen.

9) Bör Equmeniakyrkan nationellt få större mandat att gripa in i församlingar med problem eller konflikter, för att händelser som den i till exempel Rimbo Missionskyrka ska kunna undvikas?

– Det viktigaste vi kan göra är att arbeta förebyggande, bygga tillit i och mellan församlingar. I ytterlighetsfall, när människor såras eller stadgar inte följs, behöver vi från vårt gemensamma samfund kunna gripa in. Inför kyrkokonferensen pågår nu ett samtal om eventuella stadgejusteringar, jag vill inte föregripa det samtalet.

10) Om Equmeniakyrkan utökas med fler samfund, vilka eller vilket samfund ser du står Equmeniakyrkan närmast?

– Alliansmissionen. Jag skulle också gärna se ett tydligt fördjupat samarbete med Svenska Kyrkan och EFS.

Joakim Hagerius

1) Varför kan du vara rätt person att leda Equmeniakyrkan?

– Jag älskar Kristus och kyrkan och vill göra allt jag kan för att vara trogen denna kärlek i en tid som både är turbulent och oerhört spännande.

Med mer än två decennier som församlingspastor, ett årtionde som ordförande för Räddningsmissionen, samt opinionsredaktör och ledarskribent på tidningen Dagen, och nu biträdande kyrkoledare, har jag erfarenheter som jag tror kan tjäna kyrkan.

2) Vilken är kyrkoledarens ­viktigaste uppgift?

– Att vara Equmeniakyrkans andliga ledare innebär att leda som bedjare och teologi, ett praktiskt uttryck för detta ledarskap är kyrkoledarbrevet Färdplan, vilket fungerar som en ansats och inbjudan till dialog. Att vara kyrkans främsta företrädare innebär att möta omvärlden så att det också inspirerar och skapar stolthet i kyrkan. En viktig uppgift för kyrkoledaren är att värna de glödhärdar som finns runt om i landet, att blåsa där de glöder och låta dessa få ge inspiration och värme till fler.

3) Om du blir vald till kyrkoledare eller biträdande kyrkoledare, är du då beredd att samarbeta med alla andra kandidater som offentligt tackat ja, i den ena ­eller andra rollen?

– Jag är öppen för att samarbeta med alla kandidater.

4) Hur ser den kyrka ut som ­lever efter visionen ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen”?

– Jag ser människor framför mig som är levande genom tron på ­Jesus, som är delaktiga och bidrar i en gästfri församling, som gör vad som är möjligt för att samhället ska blomstra, och som ­firar en inspirerande och livgivande gudstjänst som fortsätter in i veckans alla dagar och uppgifter.

5) Medlemstappet har ­hållit i sig sedan samfundets bildande, och medelåldern är hög. Är Equmenia­kyrkan ett samfund i kris?

– Trenden har hållit i sig i hundra år och vi sitter i samma båt som hela Sveriges kristenhet. Det gäller att se de långa linjerna och tyda tecken på Guds verk i varje tid. Jag känner mig mycket hoppfull över att 1900-talets sekulariseringsprojekt ligger bakom och att det finns en ny existentiell öppenhet att knyta an till. En ny väckelse ser sannolikt inte ut som för 150 år sedan, därför behöver vi vara uppmärksamma på vad Gud gör just i vår tid och följa honom här.

6) Bör Equmeniakyrkan vara en viktig samhällsaktör? I så fall inom vilka områden?

– Equmeniakyrkan är en samhällsaktör och ska så vara. Två områden som påverkar hela vår framtid är klimat och integration. Jag skulle önska att kyrkan låg i frontlinjen inom dessa områden, liksom att vi har en helhetssyn på människan och därför gör allt vi kan för att det här samhället ska blomstra.

7) Ska den som inte vill viga samkönade par kunna bli pastor i Equmeniakyrkan i framtiden?

– Ja, om det finns respekt för ­andras övertygelse att viga samkönat.

8) Ska Equmeniakyrkan arbeta för att alla människor, även ­judar och muslimer, ska höra om ­Jesus med hoppet om att de ska bli kristna?

– Jesus gav sina lärjungar i uppdrag att förkunna om tron på honom för alla människor och kulturer. Vi har gemensam historia med judar – tillber samma Gud och delar heliga skrifter – vilket gör den dialogen annorlunda.

9) Bör Equmeniakyrkan ­nationellt få större mandat att gripa in i församlingar med problem ­eller konflikter, för att händelser som den i till exempel Rimbo Missionskyrka ska kunna undvikas?

– Den församling som önskar stöd i konflikthantering, eller starkare skydd mot ett oönskat övertagande av sin församling och egendom, ska få det.

10) Om Equmeniakyrkan ­utökas med fler samfund, vilka ­eller ­vilket samfund ser du står Equmeniakyrkan närmast?

– Equmeniakyrkan är ett provisorium på väg mot den fulla enheten. Närmast på tur står kyrkogemenskap med Svenska kyrkan, med ömsesidigt erkännande av ordinerade medarbetare. Historien lär oss att lokal samverkan föregår kyrkogemenskap, i region öst är hela 20 procent av församlingarna gemensamma med Svenska Alliansmissionen. Jag vill arbeta för att stärka gemenskapen mellan alla troende, där varje tradition har sina unika bidrag.

Karin Wiborn

1) Varför kan du vara rätt person att leda Equmeniakyrkan?

– För att jag har god kännedom om Equmeniakyrkan och skapligt god kännedom om församlingarnas olika utmaningar. Jag är glad för de processer vi är inne i just nu, särskilt gläds jag åt samverkan med Equmenia som jag tror är en nyckelfråga för oss båda. Och för att jag har god kännedom och kontakter i framför allt andra kyrkor och trossamfund men också civilsamhället i stort.

2) Vilken är kyrkoledarens ­viktigaste uppgift?

– Att tillsammans med kyrkostyrelsen på kyrkokonferensens uppdrag samla, leda och företräda kyrkan.

3) Om du blir vald till kyrkoledare eller biträdande kyrkoledare, är du då beredd att samarbeta med alla andra kandidater som ­offentligt tackat ja, i den ena ­eller andra rollen?

– Jag tror mig ha lätt för att samarbeta, men det här är ett pussel där nu bitarna ligger på bordet för att testa hur de passar ihop. Kyrko­ledare och biträdande kyrko­ledare behöver både komplettera varandra och ha en god kemi mellan sig.

4) Hur ser den kyrka ut som ­lever efter visionen ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen”?

– Equmeniakyrkan värnar mångfald, så med det sagt kan visionen ta sig många olika uttryck i lokala miljöer. Men jag drömmer om en kyrka där alla åldrar och olika människor tillsammans möts i respekt för varandra och i  ängtan att fördjupa sin hemvist i Jesus Kristus och låter detta spilla över till andra människor i vittnesbörd, diakoni och gemenskap.

5) Medlemstappet har hållit i sig sedan samfundets bildande, och medelåldern är hög. Är Equmeniakyrkan ett samfund i kris?

– Jag vill påpeka att medlemstappet har pågått sedan 1930-talet och hänger inte nödvändigtvis ihop med bildandet. Det finns risker med att söka alltför snabba och inte så hållbara lösningar om vi fastnar i berättelsen om vår nedåtgående kurva. Samtidigt som vi inte ska blunda för hur det ser ut. Men jag tror vi behöver jobba på vår egen tro, helgelse, genom heliga vanor, öva på att dela tron med andra och tro på vad vi gör och vara en gemenskap som passar för alla åldrar och olika människor.

6) Bör Equmeniakyrkan vara en viktig samhällsaktör? I så fall inom vilka områden?

– Jag ser varje kyrka – och gärna kyrkorna tillsammans – och varje församling som viktig samhällsaktör. Vilka områden beror på de behov som finns i den miljön kyrkan och församlingen finns. 2015 var det mottagande av migranter, i dag lever en del församlingar i miljöer där våldet kryper allt närmare, hela världen lever med stora utmaningar för framtiden gällande klimat och ekologisk mångfald. De globala frågorna har alltid varit viktiga, och de fortsätter utmana oss vad gäller rättvisa, fred och jämlikhet.
Equmeniakyrkan är och ska vara en viktig samhällsaktör i institutioner såsom kriminalvården, sjukhus, högskolor och i samverkan med polis. Vi ska vara aktör dels som en profetisk röst, dels som en närvaro i samhället.

7) Ska den som inte vill viga ­samkönade par kunna bli pastor i Equmeniakyrkan i framtiden?

– Kyrkokonferensen har beslutat att vi ska arbeta för inkludering och mot diskriminering. Den som vill bli pastor i Equmeniakyrkan måste kunna leva med den formuleringen och den riktningen.

8) Ska Equmeniakyrkan arbeta för att alla människor, även ­judar och muslimer, ska höra om ­Jesus med hoppet om att de ska bli kristna?

– Equmeniakyrkan finns och är en kyrka på Jesu Kristi uppdrag, vår kallelse är att förmedla Guds kärlek som den uppenbarats genom Jesus Kristus. Det bär jag med mig i dialog med alla män­niskor, även judar och muslimer. Jag värnar också ett förhållningssätt i dialog och respekt i andan av att inte jämföra min religions bästa med en annan religions sämsta, att tala med företrädare själva, inte deras belackare och att unna mig en aning helig avund i mötet med en annan religion. Min erfarenhet är att dialog och mission fungerar mycket bra tillsammans.

9) Bör Equmeniakyrkan ­nationellt få större mandat att gripa in i församlingar med problem ­eller konflikter, för att händelser som den i till exempel Rimbo Missionskyrka ska kunna undvikas?

– Det vore ett drömläge att problem och konflikter skulle undvikas som jag tyvärr inte tror vi kommer till.
I Paulus brevsamling kan vi få god insyn i olika församlingsprobem som i grunden inte är så annorlunda än våra. Det är bra om församlingar känner trygghet och förtroende i den bredare gemenskapen när konflikter, maktstrider och andra svårigheter sker och det är bra om kyrkostyrelse och kyrkoledning ges mandat att ingripa när oegentlig­heter inträffar utan hänsyn till församlingens längre historia, som i Rimbo.

10) Om Equmeniakyrkan utökas med fler samfund, vilka eller vilket samfund ser du står Equmeniakyrkan närmast?

– Jag tänker att Equmeniakyrkan står närmast de protestantiska kyrkorna. I region Öst är det Svenska Alliansmissionen, på andra håll, och enligt församlingsenkäten, är det Svenska kyrkan som upplevs som närmast, för tidigare baptistförsamlingar är EFK ett samfund med nära relation och ett antal samarbetsförsamlingar. Så jag håller mig till de protestantiska samfunden.