Lasse Svensson redo för sista året i fören

Vi har bestämt träff på Lasse Svenssons segelbåt, för denna dag placerad i Klåva hamn på Hönö. Många tänker nog på Svensson som en man som inte räds för att ta plats, men han verkar trivas bra även på mindre ytor som i båtens kabyss. Det är här han och hustrun Anna helst tillbringar sina somrar. Kryssande mellan kobbar, skär och hamnar.

– Det har blivit så. Även om det är mycket jobb med en segelbåt, eller ja alla båtar är det väldigt avkopplande, menar han.

Har blivit en tradtion

Det har blivit en tradition för dem att stanna till på Hönö under konferensveckan i juli och det är också då vi spelar in avsnittet av Sänd. Samtalet.

Framförallt är det med tre frågor jag kliver ner i det trånga, men gemytliga utrymmet där hustrun Anna måste ges beröm för inte bara fikafix utan också sitt arbete med att ljudlöst jaga bort danskar som genar över båten stup i kvarten.

Jag tycker att jag också ser så mycket spännande ute i församlingarna att jag är övertygad om att Equmeniakyrkans bästa tid är framåt.

Men nu till frågorna. Vad tänker Lasse egentligen om den brännande frågan han snart inte längre behöver fundera på? Om ett år kan han inte längre väljas om till kyrkoledare för en ny runda. Men är konceptet med tre kyrkoledare verkligen det bästa?

Undertecknad har ju efterfrågat nya idéer på Sändarens ledarsida, och jag frågar rätt ut; Är det inte dags att skrota kyrkoledartrion nu eller är jag ute och cyklar i frågan?

Ger tyngd i olika sammanhang

– Du kanske är ute och cyklar en liten sväng, säger Lasse och skrattar. Tanken var att det från början handlade om att hitta ett annat anslag i ledarskapsstrukturen som var lite plattare och bredare, och inte kretsade kring en stark ledare. Det ger också en tyngd i olika sammanhang att kunna skicka en kyrkoledare. Som exempelvis Joakim Hagerius på Almedalen eller Karin Wiborn när hon besökte World baptist alliance. Men jag vet att styrelsen funderat mycket kring frågan och jag har stort förtroende hur de tar den vidare, förklarar han.

En annan fråga var utifrån den hetluft han hamnat i kring vad man får tro som medlem i Equmeniakyrkan, där han resonerade fram att Equmeniakyrkan nationellt måste överlåta det åt det lokala medan det nationella har ett större ansvar kring medarbetarna.

Minskande medlemstal

Men kanske var den mest brinnande frågan hur den Equmeniakyrka han var med och förverkligade kommer se ut i framtiden. Finns den ens kvar, med tanke på ett minskande medlemstal?

Här syntes det att Lasse fick tänka till. Och oron fanns där, men också hoppet.

– Jag tycker att jag också ser så mycket spännande ute i församlingarna att jag är övertygad om att Equmeniakyrkans bästa tid är framåt.