Så ska ålderskyftan överbryggas i församlingarna

– Jag tänker att vi måste våga vara stolta över att vi är en kristen organisation och samarbeta med kyrkan i arbetet med unga vuxna. Vi behöver ömsesidigt ta viktiga steg mot varandra. Fortsätta samtalen, säger Kristina Florén, nytillträdd ordförande i Equmenia.

– Vi måste tänka att Equmenia och Equmeniakyrkan är en gemensam rörelse, betonar hennes företrädare Arvid Hardmo.

Tvåårig verksamhetsplan

Under Equmenias årsstämma antogs en tvåårig verksamhetsplan för 2024-25. I en av de sex punkterna lyfts bland annat förhållandet mellan kyrka och ungdomsorganisation: ”Equmenia behöver som barn- och ungdomsorganisation vara med och överbrygga den åldersklyfta mellan förening och församling som byggts upp under lång tid.” En fråga som också kyrkoledare Karin Wiborn samtalade om med ombuden på samtalstorg.

– I scouterna försöker vi lyfta in deltagarna i våra scoutgudstjänster med invigning och insamling men också att en scout får vara med och läsa en text eller visa film som de själva spelat in, berättade scoutledarna Jonatan och Moses från Rotebro.

– Ja, vi behöver ha gudstjänster med referenser som barn och unga förstår! Hur skapar vi gudstjänster som blir meningsfulla? Det kan vara en relevant fråga även för vuxna besökare, sa Karin Wiborn och skojade lite om att undvika ”plågsamma gudstjänstförsök”.

Bibeldramatiseringar i gudstjänsten

Under samtalstorget kom många idéer upp på skärmarna där ombuden kunde skriva olika förslag: Att unga inbjuds att ha bibeldramatiseringar i gudstjänsten, ”musiken är viktig, inte bara psalmer”, att det är bra med fler vuxna som engagerar sig i verksamheterna så att de inte enbart möter pastorn som församlingsrepresentant, lägerbålsgudstjänster och mycket mer. I stämmans handlingar gavs exempel som familjescout, tacoskvällar, söndagsluncher, familjedagar.

– Vi behöver mötesplatser för alla åldrar där både församling och Equmenia är tillsammans. Aktiviteter som inte är så krävande, där man bara kan vara, få ta emot och umgås tillsammans över tacos eller spel till exempel. Sånt som jag tror att många saknar i en i övrigt stressig tillvaro, funderade ombudet Jasmine Danielsson Khoshnoob.

– Jag tror att vi måste finnas mer på internet. Göra reklam för kyrkan helt enkelt, vi vet ju att reklam funkar, menade Samuel Lundbäck, som också motionerat om digitala gudstjänster.

Barn och ungas inflytande

Kristin Flodström, biträdande generalsekreterare, betonar att barns och ungas inflytande i församlingen är viktig.

– Församlingarna behöver säkerställa att de unga blir hörda i olika sammanhang. Vi vet att många unga vill ta plats och påverka i kyrkan. För att det ska fungera, kan de exempelvis inbjudas att vara delaktiga i kyrkans styrelse, få vara med och påverka saker som hur lokaler används och att besluten inte sker på en annan nivå än där ungdomarna är. Vi vill nå in i församlingarna för att överbrygga detta.

Kristin anser att frågan om föryngring ytterst mer är en ”ödesfråga” för församlingarna är för föreningarna.

– Det kan inte bara vara Equmenias ansvar att deltagare går vidare in i församlingen. Men vi har stor vilja och engagemang för att det ska fungera, säger Kristin och lyfter Karin Wiborns positiva arbete med frågorna.

– Vi har inte alla nycklar än och det kan vara svårt att hitta nya sammanhang. Men exempelvis projektet Flytthjälpen, där unga som flyttar till ny ort får hjälp att hitta en ny församling, tror jag är en sorts initiativ som är bra.

Nationell samordning

När det gäller hybridverksamheter kommer man oundvikligen in på samarbete lokalt, regionalt och nationellt. Av möteshandlingarna framgick behovet av nationell samordning med ansvarsfördelning i mixade verksamheter, nya vägar för arbete med de föräldrar Equmenia möter och regionala träffar för erfarenhetsutbyte.

– Ytterst är ju detta en fråga om överlevnad och därför måste vi bygga broar mellan församling och förening. Problemet idag är att de inte ses som en enhet men Equmenia är en lika viktig del av kyrkan som församlingen, säger Tilly Liman, nyvald vice ordförande.

Hon hoppas att Equmenia ska få vara en självklar aktör i samhället där man får utforska sin tro, tala om existentiella frågor och arbeta proaktivt med frågor om psykisk hälsa.

– Vi måste våga ta de stora frågorna, både som förening och församling. Och då måste man bara få komma på exempelvis ungdomsmiddagar eller bibelstudier i kyrkan som deltagare, utan att förväntas leverera en motprestation eller själv leda bibelstudiet. Det måste få gå i ens egen takt. Kyrkan är en plats dit vi får komma som vi är.