Rättsosäkerhet - inte dop - är konvertiters problem

Om du är frikyrklig, främst missionsförbundare, i åtminstone två eller tre led är det ganska säkert att du har en morfar, farfar eller kanske mormor som varit aktiv liberal eller folkpartist. Åtminstone känner du någon i den generationen som varit.

En gång i tiden dominerade frikyrkliga tillsammans med andra folkrörelsemänniskor, som nykterister, på den liberala riksdagsbänken. Inte så mycket så, numera. Det frisinnades plats i partiet verkar det inte finnas mycket kvar av.

Frisinnet har bytts ut

Och vem vet vad frisinne egentligen betyder numera? Många har bytt ut den traditionella tolkningen av den - som ett stråk av folkrörelseliberalism med tydliga kristna värderingar i botten och fokus på det personliga ansvaret och bildandet, liksom kopplingen till folkrörelsen - mot en mer allmän liberal humanism fri från religiös överbyggnad. 

Det spelar kanske lite roll, för den delen av liberalismen som betonar det explicit individuella verkar mer och mer tagit över diskursen sedan frisinnet avtagit stadigt sedan 70-talet och fram tills att den idag, om man ska vara ärlig, mest hittas bland äldre trotjänare och några yngre lysande undantag som sällan ges plats. 

Spåren av den frisinnade landsföreningen är få i dagens liberala politik och istället verkar partiet snarare ta ställning emot det frisinne som finns kvar i civilsamhälle, som tror att bön kan göra skillnad i skolor, som tror på kristen värdegrund i utbildning eller som nu, det senaste utspelet. Att uppmana kyrkor att sluta döpa konvertiter! 

Equmeniakyrkan pekas ut

På riksdagsplanet finns fortfarande Equmeniakyrklige pastorn Jakob Olofsgård, och det skaver att han twittrar "klokt" om kollega Fredrik Malms utfall mot frikyrkan. Ett utfall vari Malm indirekt anklagar kyrkor för att vara lättlurade alternativt utnyttjade och eller oansvariga, när man döper flyktingar innan de fått asyl i Sverige.

Poängen är, att kyrkorna då utsätter flyktingar för fara genom att låta människor döpas in i gemenskapen, eftersom flyktingarna kan dödas eller förföljas i sina hemländer i händelse av avslag.

Specifikt anklagar han Pingstkyrkan och Equmeniakyrkan för att vara kyrkor som i stort sett inte kräver några insikter i kristen tro alls för att ta upp nya medlemmar. Men hade Fredrik Malm eller någon nära kollega till honom bara varit på det riksdagsseminarium som hölls med Människorättsadvokaterna för någon vecka sedan, eller tagit del av konvertitutredningen som går att ladda ner på loppet av ett par sekunder hade han kunnat få dessa två klara besked:

1. Sverige har ett problem med rättsosäkerheten för konvertiter. Det är inte kyrkans problem, det är politiker som Fredrik Malms problem. Hade han varit på plats hade han kunnat lyfta det i en debattext istället.
2. Att svenska frikyrkor inte alls lättvindigt låter konvertiter döpa sig. Dopet är något som i den stora merparten av fall sker efter en utdragen process av både djupare dopsamtal, samt andra aktiviteter.

För det tredje kan man också ifrågasätta varför just dopet är den röda linjen för Fredrik Malm. Ofta är konvertiter långt innan detta beslut tas, öppna med sin tro i sociala medier och om sina gudsmöten i nya landet, eller det gamla.

För inte sällan är dopet bara kulmen i en process av att "komma ut" som kristen för en människa som aldrig kunnat uttrycka det fritt. 

Alla måste få komma ut!

Inte skulle väl Fredrik Malm uppmana organisationer som RFSL att avråda flyktingar från att komma ut i exempelvis en sexualitet man inte kunnat uttrycka fritt i hemlandet.

För mig framstår det nu som att ledande liberaler går i klinch mot rätten till individens fria tanke i form av identitet och privata tillhörigheter. Fri tanke leder tanken till fritt sinne, som leder tanken till frisinnet. Var tog du vägen när vi som mest behöver dig?

Texten publicerades först i Sändarens nyhetsbrev