På jakt efter mening med Carin Dernulf

När jag skriver detta har nyheterna just sänt inslag om bomber i Norrköping och upplopp i Malmö. Bilar och fasader i brand i  Rosengård. Det är bara ett av alla liknande nyhetsinslag senaste året. Inslag som alla pekar mot en och samma sak – ohälsa och meningslöshet.

Även om samtalet med ­Carin Dernulf ägde rum innan just dessa nyheter kablades ut, är det som om det fanns en självklar ingång i samtalet om hur vi når unga och andra i en möjligt post-kristen tid. Genom att ta kampen om meningsfullhet.

Har börjat bli varm i kläderna

Carin Dernulf har precis börjat bli varm i kläderna som församlingsföreståndare i Immanuelskyrkan i Stockholm. Men hon kommer inte från ett vakuum, utan är beredd på en hel del av de frågor som berör henne lika mycket nu som under de senaste åren.

Som ungas psykiska ohäsla.

– När man pratar generellt med unga i dag är min känsla att många mår ganska dåligt. Jag tror det känns svårt för många att hitta mening i livet, och man hamnar i en slags hopplöshet, berättar Dernulf i Sänd. Samtalet.

För en del handlar det om en inre ohälsa, klimatångest, framtidsoro. För andra tar det sig uttryck i att man i frustration blir utåtagerande, kanske till och med gängkriminell eller hamnar på platser där ingen ung borde vara.

– Vi har ju en del kontakter med fältarna här i Stockholm och de säger att det går 13-åringar på plattan (Sergels torg), berättar Dernulf.

Att kyrkan har en roll att spela här, ser hon för självklart. I samarbete med övriga civilsamhället är det, tror hon, en fana att våga bära ännu tydligare.

Ungdomsvåning i Immanuelskyrkan

I Immanuelskyrkan byggs nu en ungdomsvåning för att kunna ge unga ett rum att andas ut på i trygga miljöer.

– Förhoppningen är att det kan bli en plats för unga att vara på efter skolan, och vi inreder med både kapell och samtalsrum. Jag tror på att samtalet kan få vara i fokus.

Ett koncept som hon ser att Immanuelskyrkan också är för generationer. Att kyrkan hyser ett 50-tal nationaliteter och alla åldrar får henne att le stort bakom micken.

För henne är idén om att församlingen kan få bidra till en ”bygemenskap” central och något hon tror att hela samhället skulle tjäna på. En plats där man kan hjälpa varandra att ta samtalen med barnen, och lära av varandra över gränser.

Mening skapas ju nämligen inte bara genom att få utan lika mycket om att ge.

Mening mer än bara självförverkligande

– Vi såg det när vi tog med några av de unga som uttryckt mest meningslöshet till migrationsverket för att möta ukrainska flyktingar. Vi hade lärt oss några ord som ”Allt kommer bli bra” – och bara att se dem där insåg man ju att mening är mer än bara självförverkligande. Det är ju också vad man pratat om kring den klassiska Maslows behovstrappa – det högsta steget, självuppfyllelse, måste kompletteras med något mer, det räcker inte. Vi behöver ett meningsfullt liv för att må bra, förklarar Dernulf.

Det är också långt ifrån unga som behöver mening. Carin berättar i podden om hur hon iklädd prästkrage drickandes en cola zero plötsligt hamnade i ett samtal med en man, som sedan kopplades ihop med kyrkans diakonala team.

– Jag ser det som att kyrkan fortfarande har en mening och betydelse utanför våra väggar. Vi behöver vara orädda att ta sam­talen utanför väggarna också, konstaterar hon.

Men visst hann vi med att samtala en del om vad som händer innanför kyrkväggarna också. Som reflektionen över varför fler män, och få äldre kvinnor, kallas till de stora konferenserna, om patriarkatet verkligen finns i Equmeniakyrkan och om vikten av att vara sårbar.