Ordförande tonar ner schism i Immanuelskyrkan

”Vi måste hålla ihop helheten samtidigt som mångfalden är en tillgång”, säger Greger Hjem, ordförande för Immanuelskyrkan. Foto: Equmeniakyrkan/Arkiv/Immanuelskyrkan

Vad händer i Sveriges största Equmeniaförsamling? Tidningen Dagens rapportering om schismer i arbetslag och gudstjänstgrupper har fått många att undra.

– Det finns olika traditioner och givetvis blir det utmaningar, säger ord­förande Greger Hjelm.

Är Immanuelskyrkan på väg att splittras? Den frågan fick Sändaren från läsare efter att kollegerna på tidningen Dagen i förra veckan stort slog upp att något sådant var på gång.

Ordförande Greger Hjelm berättar nu för Sändaren om oenigheterna i kyrkan, men är samtidigt mån om att tona ner bilden av att församlingen skulle vara på väg att spricka.

– Konflikten, som vuxit fram under en längre period är främst kopplad till den internationella gruppen i församlingen och handlar både om teologiska frågor och om hur församlingen skall ledas, säger Hjelm.

Immanuelskyrkan har i dagsläget gudstjänster på tre språk: svenska, engelska och koreanska. Klyftan finns tydligast mellan internationella medlemmar och den svenska ledningen.

Mot folkrörelseförankrad svensk frikyrklighet, där den valda styrelsen har stort inflytande, står en församlingssyn där pastorn av tradition har en tydligare ledarroll.

Att hbtq-frågor i dag skulle vara en stor stridsfråga i församlingen, som viger sam­könade par, upplever däremot inte Greger Hjelm.

Kyrkoledarna i Väst och Öst, Elin Alm och Johan Einarsson, känner inte igen några liknande spänningar med etniska förtecken från sina områdens församlingar.

– Tvärtom, säger Einarsson, har vi flera positiva exempel på hur språkgrupper integrerats bra.

Känner igen situationen gör däremot Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare i Stockholm, Jenny Dobers. Från flera församlingar till och med:

– Som kyrka är vi inte förskonade från slitningar, men jag ser det som ett gott tecken när man är transparent kring det och medvetet jobbar med att öka tilliten.

– Att leva i en etnisk mångfald är en välsignelse och en kristen kallelse – men det en är också en utmaning, vi kan inte vara naiva och tro att allt löser sig av sig självt, säger hon och fortsätter:

– Ofta handlar spänningarna om organisation och ekonomi. Det kan finnas olika syn mellan till exempel församlingsledning och församlingsgrupper i synen på hur självständig en grupp kan vara och det är en utmaning att leva tillsammans med olika kulturella uttryck.

På denna punkt är Greger Hjelm bestämd:

– Vi är inget ”församlingshus”. Vi måste hålla ihop helheten samtidigt som mångfalden är en tillgång.

Han menar att det funnits en brist på lojalitet mot församlingsledningen inom delar av kyrkan.

– Alla med kristen tro kan vara medlemmar i Immanuelskyrkan oavsett vad man tycker i olika frågor, men som vald eller anställd måste man ställa upp på våra utgångspunkter och vår värdegrund.

Samtidigt är han självkritisk. Man hade kunnat vara bättre på att stödja anställda som kan få tryck på sig och hjälpa dem som inte är hemma i svensk föreningstradition.

Greger Hjelm återkommer till vikten av fortsatta samtal och öppen dialog.

Samma sak säger Jenny ­Dobers: samtal, samtal.

– Immanuelskyrkan tar problemen på allvar och försöker inte sopa dem under mattan. Och församlingen har varit tydlig med att man inte vill vara ­homogen gemenskap, ­säger hon.

Dobers ser inte heller att oron för en splittring är befogad. Hon ser en trend i kyrkan i stort att man i stället håller ihop, trots olikheter.

– Trenden i församlingar är snarast den motsatta, att gå ihop, att bygga broar, säger ­Dobers. Det finns få exempel på att man delar sig, tvärtom stannar man kvar trots att det skaver ibland.

Erik Lindfelt

3 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
CAPTCHA
Anders Bylander
Att folkrörelseförankrad svensk frikyrklighet skulle ha banat väg för homoäktenskap, synkretism och fri abort är säkerligen en missuppfattning. Snarare har de nya ståndpunkterna kuppats in via den beprövade formeln att revolutioner kommer uppifrån.
P-O Danielsson
Om man tänker sig att evangelikal väckelsekristendom genomgår tre stadier, där det första kan liknas vid en kraftstation, det andra stadiet vid en institution och det tredje stadiet är ett museum, så kan man fråga sig i vilket stadium dagens Immanuelskyrka befinner sig i. Men det finns alltid hopp! De internationella medlemmar som finns i Immanuel verkar fortfarande tro på Bibeln som Guds ord. Det gjorde även P.P. Waldenström när han grundade Missionsförbundet och Missionsskolan på Lidingö. Det är dags för Immanuelskyrkan att vända det liberalteologiska maktövertagandet som pågått i församlingen ända sedan 1970-talet. Det är ingen enkel match, men jag vill önska mina internationella trossyskon i Immanuelskyrkan framgång i detta viktiga arbete. Ni är Sveriges och Svenskarnas hopp!
Daniel Jomansson
P-O skriver att kyrkan går igenom tre stadier, Kraftstation, Institution och Museum och menar underförstått att Immanuelskyrkan har slutat att vara en kraftstation. Min första tanke var liknande, fast tvärtom. En kyrka som vågar förändra sig och sin teologi när man ser att den inte längre bär frukt eller är rentav skadlig, kan väl knappast kallas för institution eller museum? Teologi är skapat av människor och kan ändras av människor, om man då inte har gjort den till just ett museum såklart…