Musikalisk ­vaktmästare ­hyllas för soppan

Nils Personne har tillbringat större delen av sitt arbetsliv i musik- och teatervärlden, men för ungefär fem år sedan började uppdragen bli allt färre och han såg sig om efter ett annat jobb.

– Jag hade jobbat som frilansande musiker och kompositör sedan mitten av 80-talet, och den branschen bygger på kontakter, berättar han. När de regissörer som jag hade jobbat med blev gamla och pensionerade sig fick jag helt enkelt färre jobb, säger Nils Personne.

Fick syn på annons

Då fick han syn på en annons där Ekensbergskyrkan i Solna, en del av Equmeniakyrkan, sökte någon som kunde hålla i det administrativa och dessutom kunde laga soppa.

– Det ansåg jag att jag kunde, så jag sökte och fick jobbet. Men redan första dagen tog jag med mig min saxofon. Först var tjänsten på 40 procent, men sedan kom det att ingå mer och mer musik, och då ökade det till 50 procent. Nu närmast är det en körkonsert som jag ska vara med på som solist.

Vaktmästare, musiker och administratör

Detta var alltså 2018, och sedan dess har Nils arbetat i Ekensbergskyrkan som vaktmästare, musiker och administratör.

– Det finns stora likheter med det som jag gjort tidigare, säger han. När jag jobbade med teater började jag som en idealist i teatergruppen Jordcirkus och vi var verksamma i förorten. Man kan säga att vi arrangerade mötesplatser för folk. Det slog mig ganska tidigt, när jag börjat i kyrkan, att det här är nästan samma sak. Jag är ju omgiven av idealister i kyrkans värld och människor som försöker att göra världen bättre.

– En annan likhet är att man jobbar med text och musik, och att man vill att människor ska ta del av det vi har att säga. Både ­teatern och kyrkan att båda vill förmedla något.

Vi är alla ganska sköra människor, vi kan visa det och det är okej att det är så. Det tycker jag är unikt för en arbetsplats i dag.

Nils jobbar alltid på tisdagar och onsdagar, därutöver har han ett antal timmar som kan förläggas där det behövs.

Vattnar blommor och kokar kaffe

– En vanlig dag kommer jag hit någon gång mellan klockan åtta och nio. Jag börjar med att vattna blommor och att koka kaffe. Sedan brukar vi ha möte med arbetslaget på förmiddagen.

– Jag kollar mejl och bokningar av våra lokaler, och fakturerar för uthyrningar som vi redan haft. Jag ser helt enkelt till att det flyter på, att det praktiska fungerar.

– Jag reparerar det jag kan, sköter det vanliga som att skruva i glödlampor och annat jag har tillräcklig kunskap om. Annars tar jag kontakt med hantverkare. Det är ett väldigt varierande arbete.

Och soppan, som serveras på onsdagar, är inte minst viktig.

– Det verkar som om folk tycker om mina soppor, berättar Nils. Och jag anstränger mig verkligen för att göra den god. Det är en utmaning eftersom det inte får vara för dyrt, det ska vara ekologiskt, utan gluten och laktos, och naturligtvis vegetariskt. Det är mycket att ta hänsyn till. En favorit är nog min egen röda linssoppa. 

En annan viktig arbetsuppgift är att sköta omgivningarna runt Ekensbergkyrkan, som är vackert belägen på en kulle i Solna centrum.

– Jag odlar en del också så vi har en liten kryddträdgård. Det är alltid fint när vi kan använda egna kryddor till sopporna. Jag brukar toppa med lite persilja, gräslök eller salvia.

Stöd som medmänniska

I jobbet ingår också att vara ett stöd som medmänniska.

– Ibland har vi någon som gör sin samhällstjänst här i kyrkan, och då är det jag som jobbar mest tillsammans med dem, berättar Nils. Det tycker jag har varit en givande del av mitt jobb, jag tycker om att prata med människor.

 Vad är det svåraste i ditt arbete, som du ser det?

– Jag är ju inte religiöst skolad på något sätt så jag känner att jag har ganska stora kunskapsluckor. Ibland får jag fråga om basala saker, men mina arbetskamrater är ju underbara så det är inget problem.

– Jag är alltså inte så insatt i teologiska frågor, men det är inte heller något som förväntas av mig. Jag skulle säga att jag är troende, men det är mer en barnsligt naiv tro. Jag kommer ju från en kyrkofamilj, min farfars far var biskop i Linköping. Jag har alltid befunnit mig i miljöer där det funnits en andlighet och ett idealistiskt förhållningssätt som jag kan känna igen här i församlingen.

 Att vara en del i arbetslaget i församlingen är något som Nils Personne trivs bra med.

Högt till tak

– När jag jobbar som musiker och kompositör ligger hela ansvaret på mig, men här är vi ju ett arbetslag. Vi har otroligt högt till tak. Tro, tvivel och glädje kan diskuteras här, och det känns oerhört friskt. Vi är alla ganska sköra människor, vi kan visa det och det är okej att det är så. Det tycker jag är unikt för en arbetsplats i dag.

– I kyrkan har jag insett att bland det mest radikala man kan vara i dag är att vara troende. Kärleksbudskapet är något att ta fasta på i de mörka tider som vi lever i nu och det borde komma fram mer i samhället. Kyrkan har också ansvar som samhällsinstitution att ta ställning.

 Nils fyller 65 år i april nästa år och han funderar en del på hur han ska avsluta sitt arbetsliv.

– Men om jag tittar i min almanacka så har jag en massa jobb, både här och som frilansande musiker, och då är det ju frågan om vad jag kommer att vorka.

Bygger musikinstrument av skrot

– Jag jobbar en hel del med Skapande skola-projekt, och om några veckor ska vi till Norrtälje kommun, då blir det 35 skolor som vi ska till. Då bygger vi musikinstrument av skrot med eleverna, det där har blivit populärt.

– Jag har även spelat på skrot här i kyrkan, då jag och min kollega spelar på gamla rostiga sågklingor och metallrör, och det är planerat fler konserter. Det blir verkligen en gudstjänst med en speciell klang.

 Till sist, vad väljer du, laga ­linssoppa i kyrkan eller spela ­saxofon?

– Då blir det nog ändå saxofonen, säger Nils. Jag har nog min identitet i att vara musiker.