Kalhygge utanför Sunne. 30 kyrkliga profiler vill inte se sådana i svenska skogar längre. Foto: Janerik Henriksson
Om det ska finnas någon möjlighet att uppnå klimatmålen måste politiken skärpas. Det kräver Tomas Sjödin, Karin Wiborn och flera andra kyrkliga profiler i ett brett klimatupprop.
30 personer var först med att underteckna ett klimatupprop, som nu börjar få spridning i svensk kristenheten. De som undertecknat är bland andra författaren och pingstpastorn Tomas Sjödin, författaren Peter Halldorf och biskop Andreas Holmberg. Bland equmeniakyrkliga profiler återfinns bland andra Bo Forsberg, Karin Wiborn och Sofia Camnerin.
– Det finns en stark oro hos många människor idag över hela det politiska spektrumet. Oron handlar om att vi håller på att montera ner vår klimatpolitik, som inte heller tidigare var speciellt stark, säger författaren Stefan Edman, som tillsammans med Bo Forsberg tagit initiativ till uppropet.
Bo Forsberg menar att den nuvarande regeringen har sänkt ambitionerna för klimatpolitiken.
– Då kände vi att det är dags att göra något. Det får inte bli så att tillfälliga politiska prioriteringar avgör vår framtid, säger han.
En omställning av skogsbruket
I uppropet ställs fyra huvudkrav. Undertecknarna vill att reduktionsplikten, att förnybara drivmedel blandas in i bensin och diesel, inte ska sänkas, något som regeringen har beslutat om. Man vill också att regeringen ska inleda en dialog med skogsägare om att avstå från kalhyggen som metod för att bruka skogen.
Ett tredje krav är att det ska göras satsningar på den biologiska mångfalden, och att regeringen inte ska minska anslaget till skötsel och inköp av naturvårdsmark. Slutligen vill undertecknarna att det ska informeras och genomföras folkbildning kring hur människor kan ställa om till en mer hållbar livsstil.
– Det är viktigt att vara detaljerad om man ska få något gehör. Detta är kärnan om vi ska nå målen i Parisavtalet, säger Stefan Edman.
Men tror du verkligen att regeringen kommer påverkas av detta?
– Regeringen har backat från positioner i andra frågor, till exempel i synen på havsbaserad vindkraft. Så jag tror det finns en chans att påverka, och det är bra att kyrkorna är med och lyfter fram den etiska sidan av det.
Bo Forsberg tycker att kyrkan i Sverige kunde vara skarpare vad gäller klimatfrågan, och tror att det gör intryck när kyrkliga profiler ställer krav på regeringen.
– Politiker förstår ett språk, och det är hur det går i opinionen. När opinionen blir tillräckligt stark så måste politikerna hantera den. Och vi är inte ensamma, miljörörelsen finns ju också, säger han.
Uppropet har när detta skrivs fått drygt 1000 ytterligare underskrifter. Stefan Edman hoppas kunna lämna över underskrifterna till statsminister Ulf Kristersson, energi- och näringsminister Ebba Busch, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och utbildningsminister Mats Persson.
Fakta: Klimatuppropet
Vi som undertecknar detta upprop finns inom kyrkor och samfund i Sverige.
Vi ser den globala klimat- och naturkrisen som en existentiell ödesfråga för mänskligheten. Den är i grunden etisk, moralisk och andlig och handlar om rättvisa, fred och hela skapelsens framtid.
Klimatkrisens effekter har på sistone blivit alltmer tydliga och dramatiska, överallt på planeten men i synnerhet för fattiga och utsatta människor och regioner. Utsläppen, liksom behovet av anpassning, kräver därför betydligt snabbare och mer beslutsamma åtgärder än vad världssamfundet hittills presterat. Inom ramen för detta måste också vi i Sverige göra allt vi kan för att bidra till att hejda uppvärmningen och stoppa utarmningen av planetens biologiska mångfald. Det innebär radikala åtgärder här hemma, nationellt och lokalt, men också större kraft och kreativitet i vår roll som pådrivande aktör i EU, FN och andra internationella organ.
Förvisso pågår idag många framsynta gröna initiativ och projekt, i svenska kommuner och delar av näringslivet och civilsamhället. Vi gläds åt EU:s nya resultatinriktade klimatprogram ”Fit for 55”, minst 55 procent lägre utsläpp till år 2030.
Samtidigt anser vi att ingen svensk regering hittills gjort tillräckligt för att uppnå de klimatmål som krävs för att Sverige ska kunna ta sin del av ansvaret för FN:s Parisavtal.
Både mål och styrmedel måste skärpas. Men i stället för att göra det, är regeringen nu i färd med att försvaga den nationella klimatpolitiken. Det är illa, och vi är långt ifrån ensamma om denna kritik; hundratals forskare och tunga näringslivsföreträdare har i ett flertal upprop i media vädjat om besinning! Inte minst nu, denna vår då Sverige är ordförande i EU och vi har världens ögon riktade mot oss.
Vad som görs eller inte görs under 2020-talet blir enligt klimatforskarna avgörande för om mänskligheten i tid ska kunna hejda den accelererande klimat- och naturkrisen. För Sveriges del handlar det närmast om att till 2030 minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent. Ett mål som i sin tur får stor betydelse för om vi kan klara Riksdagens beslut att vara klimatneutrala år 2045.
Vi ställer därför fyra krav:
1. Fortsätt den pågående inblandningen (reduktionsplikten) av förnybara drivmedel i bensin och diesel; det är en nödvändig övergångsåtgärd innan Sverige hunnit utveckla en storskalig elbilism. Upphäv beslutet att sänka reduktionsplikten från 1 januari 2024!
2. Inled dialog med Sveriges skogsägare om en successiv omläggning av skogsbruket till mer av hyggesfria metoder, dels i syfte att stärka skogens biologiska mångfald, dels för att kunna möta EU:s aktuella krav på ökad kolinlagring i skog, mark och träprodukter. Följ Finlands exempel!
3. Satsa på att stärka den biologiska mångfalden, viktig även för klimatfrågan. Ompröva beslutet att kraftigt minska anslaget för köp och skötsel av naturvårdsmark!
4. Främja genom olika styrmedel och information en mera effektiv, varsam och hållbar konsumtion av till exempel el, värme, resor och livsmedel. Ge generösa resurser till utbildning, folkbildning och civilsamhällets viktiga roll för Sveriges klimatomställning!
För egen del vill vi göra vad vi kan för att i olika sammanhang stärka det lokala klimatengagemanget och även pröva olika former av praktiska klimatlöften för individ och familj.
Stefan Edman, biolog, författare, initiativtagare
Bo Forsberg, ordförande i Kristen Humanism, fd chef för Diakonia, initiativtagare
Andreas Holmberg, biskop, Stockholms stift
Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare, Equmeniakyrkan
Sofia Camnerin, generalsekreterare, Sveriges Kristna Råd
Benjamin Atas, ärkebiskop, Syrisk Ortodoxa kyrkan
Johannes Widlund, miljörådgivare Pingstmissionens Ungdom
Antje Jackelén, ärkebiskop emerita
KG Hammar, ärkebiskop emeritus
Anders Wejryd, ärkebiskop emeritus
Martin Lönnebo, biskop emeritus
Anders Wijkman, hedersordförande, Club of Rome
Karin Lexén, generalsekreterare
Kristina Persson, fd statsråd
Evert Svensson, fd riksdagsledamot
Bengt Gustafsson, professor emeritus i teoretisk astrofysik
Pekka Mellergård, docent i neurokirurgi
Peter Örn, författare
Petra Carlsson-Redell, professor i systematisk teologi
Anna-Karin Hammar, präst och teolog
Henrik Grape, senior klimatrådgivare, Kyrkornas Världsråd
Harry Månsus, ekoteolog, författare
Sven Hillert, präst och ekoteolog
Karin Olofsdotter, universitetspastor
Lena Bergström, pastor och evangelist, Equmeniakyrkan
Lisa Tegby, präst
Rickard Borgenback, pilgrimspräst och föreståndare
Lars Dalesjö, vice ordf Enskilda Högskolan, Stockholm
Tomas Sjödin, pastor och författare
Peter Halldorf, författare
LÄGG TILL NY KOMMENTAR