Konferensledning hoppas på Norgetrend

Fler kvinnor efterfrågas av konferensledningen, men bilden är att apologetik lockar män mer. Åtminstone på gruppnivå.

Men det finns tecken på förändring. I Norge.

Vad tänker konferensledningen om att det verkar så svårt att skapa ett större intresse bland kvinnor för sådant som apologetik. Och har de ett eget ansvar i det?

- Min erfarenhet är att män på gruppnivå är mer intresserade av apologetik och religionsfilosofin, säger konferensgeneralen Olof Edsinger, tillika generalsekreterare i Svenska evangeliska alliansen (SEA) och fortsätter;

Ingen mansstrategi

Att det skulle vara en medveten strategi från deras sida att rikta sig mot män menar han alltså att det inte handlar om. 

- Men man kan också vända på det och vara glad och tacksam över att grupper som är mindre representerade i andra sammanhäng ändå kommer på en kristen konferens.

Som unga män då, en kategori som faktiskt saknas i många andra frikyrkliga sammanhang. Dock ser han en ljusning på horisonten kring det kvinnliga intresser för apologetik.

Rolig Norgehistoria

- Jag tror att det finns ett nyvaknat intresse bland många yngre överlag att ställa sanningsfrågor och att lyssna in den kristna trons anspråk. Kanske kan detta bidra till en jämnare könsfördelning. Jag såg detta fenomen på en stor apologetikkonferens i Sydnorge där jag nyligen deltog. Cirla 40 procent av de 700 deltagarna var kvinnor.

Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare i SEA,  tror att skillnaderna i konferensens demografi delvis går att koppla till att 90-talisterna överlag har fler kvinnliga förebilder än generationerna före, vilket han tror påverkar vilka ämnen och verksamheter kvinnor finner rimliga att engagera sig i.

Edsinger håller med och uppmuntrar från estraden de församlade kvinnorna att komma med i arbetet inför 2024 års ledarforum och  tipsa konferensledningen om kvinnliga föreläsare.

Göran Reierstam som är ledare för aktuellt nätverk tror att en viktig anledning till övervikten av vita män i medelåldern hänger ihop med att det är den grupp som mest domineras av antiteister. 

Här finns skillnader

- Vi som själva är vita medelåldersmän utmanas och konfronteras i högre grad av en högljudd ateism i våra relationer, än vad kvinnor och rasifierade på gruppnivå gör. Om jag får tillåta mig själv att generalisera så föredrar kvinnor att resonera, medan män tävlar. Men sen så vill jag även understryka att jag inte ser något problem med detta. Var och en måste finna sin egna väg och intressen oavsett olika yttre egenskaper. Om allt alltid skall anpassas till alla, så kommer det i slutändan inte att bli särskilt intressant för någon.

Borde finnas utrymme

Christoffer Skogholt menar att ett problem i konservativa evangelikala miljöer kan vara att man beskriver det teologiska landskapet som ganska endimensionellt: antingen är du liberalteolog (dåligt) eller konservativ evangelikal (bra). Det kan leda till en dynamik som blir fokuserad på att ”hålla rent”.

- Men kyrkan har inte bara en eller två fromhetstraditioner, utan en mångfald. Och en annan dynamik vi kan se i svensk kristenhet är att successivt öppna sig för kyrkans historiska rikedom, med hänvisning till Paulus ord ”allt tillhör er”. Om vi bara har två alternativ, där ett är dåligt, så leder det lätt till ett slags ”dikotomi-tänkande”. Jag vet inte om sådant tilltalar män i högre grad, men i så fall skulle det kunna vara en delförklaring till frågan. Samtidigt anser jag att det även här finns personer som vill stå för en mer öppen evangelikal hållning och jag hoppas att de krafterna kan få mer inflytande i SEA.

P-o Flodström
sandaren@sandaren.se