Josefin de Gregorios ­rättframhet berör och upprör

Vi möts i Majorna. Här växte Frank Baude, Göteborgs kanske mest välkända kommunist, upp. Att man står och säljer tidningen Proletären är inget ovanligt inslag i stadsdelsbilden.

Har vuxit upp i Majorna

På ett kafé, mitt i denna bohemiska vinröda kuliss möter jag Josefin de Gregorio. Litteraturredaktör, författare, och kristen med en bibelsyn som ibland upprör svensk kyrklighet. Hon bor här, med sin man Enrique, som vuxit upp i området.

Är du Majornas mest ­konservativa kvinna?

– Jag tror det stämmer, men det är inte svårt, säger hon och skrattar.

Det är dock inte därför hon oförblommerat visar sitt missnöje med att bo i västra Sverige.

– Det blåser så mycket här, jag saknar Stockholm.

Livet i Stockholm kontra västra Sverige

Men, invänder, jag. Vad är Stockholm mot en sommar på de bohuslänska klipporna?

– Ja, men man ska ju bo här året om, invänder hon.

Det är nu inte detta vi träffats för att samtala om i Sänd. Samtalet. Men det fångar ett stråk hos Josefin som fascinerar mig. Hon verkar obrydd om vad folk tycker och tänker.

Tar spjärn mot feminismen som universallösning, bär slöja i kyrkan och har den i svensk kontext aparta idén att kvinnor inte borde predika.

– Jag tycker inte att man hittar stöd i Bibeln för att kvinnor kan vara predikanter. Det är ändå ­Bibeln jag baserar min tro på, ­säger hon utan att tveka.

Väldigt kontroversiell hållning

Det är en väldigt kontroversiell hållning i dagens samhälle, invänder jag, samtidigt som jag måste medge att den globalt sett fortfarande dominerar i katolska och ortodoxa sammanhang.

– Men i Svenska kyrkan, dit jag går nu, finns det snart inte möjlighet att tänka så så jag vet faktiskt inte var sådana som jag tar vägen sedan, förklarar hon.

Själv har hon tagit den teologiska konsekvensen genom att konskevent tacka nej till predikningsfrågor från kyrkor, men öppnar för att delta i samtal.

– Då brukar de ghosta mig, alltså inte längre höra av sig, ­säger hon och skrattar till.

Samtidigt menar hon att i det tysta, kommer enskilda medlemmar fram och håller med henne.

Att undvika att bli cancellerad

Men i kultursfären då. Jag ställer frågan rakt ut, hur undviker du att bli cancellerad? Man kunde tänka sig att Josefin riskerade attacker från kulturprofiler som vill kontrastera sig mot det konservativa. Men i stället har hon snarare blivit mer given sin roll.

– De flesta människor i Sverige är inte så intresserade av kristendomen. Ibland blir de lite arga för att vi ber aftonbön med våra barn. Men de förstår inte riktigt. Jag misstänker att det är det, men jag har också undrat ibland varför jag får hållas.

Hon utvecklar:

– Jag tror att folk har bett för det här. Jag kan inte riktigt förklara att jag själv är kvar i det här med annat än Guds nåd. Att jag fått en plattform, att jag inte blivit canceled. Jag vet inte. Men jag pratade med Joel Halldorf om det här med att bli canceled och han sa att jag tror inte att de tror att de kan reformera dig.

Slöja under gudstjänster

En kyrklig debatt, som efter att hon skrivit om det i tidningen Dagen också letade sig till tv-sofforna, var den hon drog i gång genom att skriva varför hon bär slöja under gudstjänsterna. En praktik hon började med i en baptistisk församling i England, och sedan dess fortsatt med.

– Jag ångrar lite att jag skrev det. Folk blev så arga. Jag har aldrig velat provocera med det, utan det är en sak mellan mig och Gud, förklarar hon.

Samtalet fortsätter sedan på kvinnlig kris, jämställdhet och om hon själv förresten inte är en slags predikant i sina texter? Jo, hon hade reflekterat över det. Svaret får bli en cliffhanger för den som vill lyssna.