Joel Halldorf skriver i veckans nummer av Sändaren en kort "spaning" om debatten kring medieprofilen Marcus Birro.
– Den sekulära liberalismen antar att vi kommer börja slåss så fort vi blir oense. Därför vill man att alla ska utgå från samma ”neutrala” utgångspunkter och dela samma värderingar. Så länge man gör det är man tolerant, men det är ingen verklig tolerans och ingen verklig mångfald. Vi måste visa att det är möjligt att tycka olika utan att vi börjar slåss, sa Cavanaugh bland annat.
Marcus Birro vet vad han talar om. I veckan stack han åter ut i debatten genom ett uttalande kring islam och våld. Det kan finnas goda skäl att bemöta hans uttalande, och Birro själv nyanserade det sedan i en kommentar till Göteborgs-Posten. Men det som följde var inte en debatt om sakfrågan, utan ett verbalt våld i form av personliga påhopp och till och med dödshot.
Detta sätter ljus på en destruktiv struktur i dagens medielandskap. I dag är personerna varumärkena med verklig lyster — inte institutioner, partier och tidningar. Birro är en av dem med lyster, och det som blir tydligt är att folk inte förmår att skilja på åsikt och person. Man debatterar inte Birros påstående, utan ägnar sig åt att avsky hans person.
Ovärdigt — men en bekräftelse på att Cavanaughs är riktig. När åsiktsskillnaderna i det liberala samhället blir för stora ligger våldet på lut.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR