Inrättar dag för att belysa religiösa trauman

Vem förstår den religiöses bryderier? Foto: Getty images

Hur kan den som skrämts av uppryckelse eller känner sig "tvingad till tungotal" få hjälp att bearbeta sina upplevelser.

Ett löst nätverk av pastorer, kyrkliga och före detta kyrkliga har nu bildat en arbetsgrupp för skapande av en dag för att uppmärksamma religiösa trauman.

i  dagarna har en grupp bestående av tidigare medlemmar inom frikyrkligheten, varav en del teologer och tidigare profilerade pastorer gått samman i ett initiativ för att uppmärksamma förekomsten av religiösa trauman den 24 maj varje år. Initiativet leds av Karin Fahlström, Josefin Lennartsson (pastor), Ulrica Davidsson och Maria Backman (teolog). 

Vad vill ni att initiativet ska leda till?

- I dagsläget vill vi nog inte identifiera oss som en rörelse, utan ser oss främst som ett initiativ där vi önskar uppmärksamma frågan om religiösa trauman inom både Kyrka och samhälle. Skapa bättre förutsättningar hos samfunden för att lyssna in de hundratals berättelser som vi möter bland människor som är uppväxta inom både traditionella frikyrkosamfund och delar av Svenska kyrkan. Det som är en viktig poäng vi vill lyfta är att det här inte handlar om Knutby och extrema miljöer, utan att de människorna vi möter kommer ur vanliga miljöer.

Alla delar inte upplevelserna

- Det handlar inte alltid miljöerna i sig, utan om ett medvetandegörande om hur olika vi som människor är.

Ulrica tar exemplet med sin man som växt upp i liknande miljöer som henne själv, men inte delar hennes upplevelser.

- Det här är någonting som vården saknar kunskap om, begreppet ”andligt trauma” eller ”andligt våld” som är begreppet som används i Finland. Människor som blivit kränkta i sin andlighet blir i Sverige diagnosticerade med den breda diagnosen PTSD. En del av vår mission handlar om att ge vården mer adekvata verktyg att bemöta de människor som brottas med dessa trauman.

Hamnar i mellanförskap

I ett sekulärt samhälle som det svenska så hamnar människor som lämnar ett samfund i ett mellanförskap, där de inte känner sig hemma i vare sig majoritetssamhället eller i sin uppväxtmiljö.

Ulrika upplever att profana människor i hennes miljöer beskrivs som mindre priviligierade, otrogna och heliga, vi och dom.

Det ni beskriver påminner om de berättelser många andra generationers invandrare vittnar om, är det en grupp som även sökt sig till er?

Vi vill vara lite försiktiga med att hamna i en situation där vi uppfattas göra jämförelser mellan hederskulturer och den renhetskultur som finns inom Kyrkan. Så även om de mänskliga mekanismerna påminner om varandra utifrån ett allmänmänskligt plan, så är det ändå inte exakt samma sak.

Många i nätverket kommer från karismatiska miljöer. 

Hur hoppas ni att kyrkorna ska ta ansvar?

- Framförallt så vill vi att de ska lyssna och ta det på allvar. Många gånger uppfattas våra berättelser som kritik och att vi hänger ut Kyrkan, vilket gör att man sluter sig. Kyrkan är en god kraft i samhället och gör mycket bra, säger Maria som fortfarande är kristen. Så det handlar inte om att demonisera Kyrkan och kristenheten. Vårt syfte är att skapa utrymme för de berättelser som skaver, utan att hela den kristna självidentiteten skälver.

- För att lyfta fram ett exempel så vill jag nämna Joakim Lundqvist, pastor i Livets ord, som använde sig av Nelson Mandelas försoningsmetodik. Problemet jag kan se är att många i församlingen helt saknar kunskap om vad det är man ber om förlåtelse för, vilket gör att när före detta medlemmar försöker återknyta kontakten och berätta om sina upplevelser så förstår inte de som fortfarande är kvar berättelsen – då samtalet kring vad som hänt och hur människor upplevt historien uteblev.

Vad är ni för en gemenskap, vilka erfarenheter är det sammanhållande kittet?

Uppryckandeångest är väldigt utbrett, att bli lämnad kvar. En utbredd rädsla för andevärlden är också väldigt vanlig då många blivit utsatta för exorcism i tonåren, då de uppfattats som upproriska. Erfarenheter av att fått sin sexualitet skam-, skuld- och tabubelagd är också något som är vanligt förekommande hos dem vi möter. Ett exempel de lyfter är Livets Ords hemsida som enbart ägnar en mening åt dopet, men elva sidor åt sidor åt rörelsens syn på sexualitet. Grupptryck kring andens gåvor som gjort att människor upplevt sig pressade till att fejka tungotal är också väldigt vanligt.

- Det här var framförallt väldigt omskakande för mig som hade upplevt mitt tungotal som genuint, när jag mötte hundratals som berättade om hur de känt sig tvungna att pressa fram något. 

Ulrika lyfter även aspekten kring de mantran som finns i den moderna lovsången. För många av oss är det bara fraser vi sjunger, men är du en person med en personlighet, där ord har betydelse så blir textraderna verkliga på ett helt annat sätt.

Vad är nästa steg, kommer ni gå vidare och starta en ekumenisk förening likt EKHO?

Vi är i dagsläget över 600 personer i vår FB-grupp ”De fria fåren”. Utöver det så finns även arbetsgruppen för Religionstraumadagen på 130 personer. Vi är delvis överlappande, men arbetsgruppen representerar även människor från fler sammanhang än de som utgör ”De fria fåren” som i första hand tilltalat människor ur traditionell frikyrklig miljö.

PO Flodström

Många i nätverket kommer från karismatiska miljöer. Foto: Getty images

4 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Thorsten Schütte
Angeläget med denna traumabearbetning, Jag försökte göra något konstruktivt i bearbetning av mina upplevelser i den vägen: http://tidskriftenevangelium.se/gamla/vad-menas-med-det-kristna-hoppet/
Eftersom det rör sig om gåvor från den Helige Anden, så måste man hitta, orsaks problematiken. En del förkunnar ju att, mam måste tala i tungor, ungefär som att man skall bevisa, att man tagit emot Helige ande, på det sättet blir det lätt rang ordning. Och press på människor, att de måste ha tungotal, vilket giver dem, nästan att börja suggestionera sig själva, och det blir alltså, inte en gåva ytan de lär sig tala ett språk, som inte är från Gud, utan mer tvångsmässigt lärt sig det. Vilket är ju olyckligt, eftersom språket de då suggetionerat, och tala är ett påhittat språk, för att passa in i gruppen, alltså grupptryck. vilket är förkastligt, eftersom Gud själv ser att det är självbedrägeri, att det inte ens är från Gud, och kan känna sig tvingade att tala sådant språk av Pastorer som skall godkänna deras kristenhet. Vilket förstås är förfärligt. Gåvor kommer alltid av Guds nåd och Kärlek. Det bästa sättet är kanske att försöka få, människorna så sanna mot sig själv, att detta stycke är inte en gåva, utan vårit som tvångs mässigt beteende för att passa in., tvärtemot en kärleks gåva från Gud som har sådana gåvor. Varför inte nollställa sig, och be till Gud utan tungor. Gud hör.
80 Talet kunde man mynta Andlig våldtäkt, med sekteristiska metoder. Många hamna på Psykiatriska kliniker. Dilemmat är, oftast att en Troende människa tror på Gud, men då blir det väldigt knäppt också om Vården inte skulle tro på en Gud. Psykvården har också vårdat sönder folk, , alla pusselbitar kan te sig olika. Om någon t.ex. Har varit med om andligt trauma, så kanske den inte, har så mycket hjälp av någon som är otroende, eftersom andligt trauma, av besök av andar eller något, måste bedömas på ett andligt sätt och vis, och olyckligt så hamnar dessa många i gapet på sekter, också, eftersom de talar på ett slags andligt vis, men styr folk, att nästan bli verklighets främmande av sig själv. Vi talar om andliga saker. Själv var jag en gång totalt utbränd, och hängde med till en församling, och en i styrelsen skulle komma upp sig, i församlingen. men det var inte det jag reagerade på. Utan barnet, som satt inne i bilen, och ropa på sin pappa, pappa där i baksätet, medan pappan gratulerades till utnämningen i kyrkan. Mitt allt var hos barnet, jag såg hennes skräck av av att vara kraftig neurotisk, och skakade stammade. Va det barnet behövde var att Leka få vara barn. men ingen ser ?
Margareta
Äntligen! Vi blir sedda! Tack för ett mycket bra initiativ!

 

Till minne