Högervridningen kan bromsa EU:s klimatarbete

Klädda i matchande ljusröda kläder ler de mot kameran. En yngre, med mörkt blankt hår. En äldre, med ljust kortklippt. En socialdemokrat från Sverige och en kristdemokrat från Irland. De ser glada och lättade ut. Deras lagförslag för att bekämpa mäns våld mot kvinnor har just antagits med rungande majoritet. 

Bilden av Evin Incir och Frances Fitzgerald, som andas ut efter månader av tuffa förhandlingar, får symbolisera vad som är utmärkande för EU-parlamentet: breda samarbeten.

Fick igenom ambitiöst förslag

– Jag hade tur som fick arbeta med en progressiv EPP-ledamot. Tack var det kunde vi få igenom ett ambitiöst förslag, säger Evin Incir (S), som lett arbetet i EU-parlamentet med att ta fram unionens första direktiv någonsin mot mäns våld mot kvinnor. Den som leder förhandlingarna om ett lagförslag i EU-parlamentet kallas för föredragande eller ”rapportör”. Ofta utses ett par rapportörer, i det här fallet bestod duon av en socialdemokrat och en kristdemokrat. Sändaren var på plats när deras lagförslag antogs med 522 röster för, 27 röster emot och 72 nedlagda röster. Det var vid den sista plenarsessionen före valet, då rekordmånga lagar klubbades igenom.

Osäker framtid efter valet

Efter valet kan maktbalansen i EU-parlamentet komma att se väldigt annorlunda ut. En av de saker som står på spel i EU-valet 2024 är traditionen med samarbeten i mitten, där de tre största partigrupperna i EU-parlamentet, kristdemokratiska EPP, socialdemokratiska S&D och liberala Renew, oftast samlas kring breda uppgörelser.

Ytterhögerns frammarsch

Sedan förra valet 2019 har ytterhögern flyttat fram sina positioner i många medlemsländer, Sverige är bara ett exempel. I Finland sitter Sannfinländarna med i regeringen. I Nederländerna håller islamfientliga Geert Wilders på att bilda regering och i Italien är högerpopulisten Georgia Meloni premiärminister.

– Det som hänt i många nationella parlament de senaste fem till tio åren är att center-högerpartier öppnat dörren för samarbeten med högerradikala partier, säger Ann-Cathrine Jungar, docent i statskunskap vid Södertörns högskola. 

Den högervridning av politiken som skett i medlemsländerna sätter också avtryck i ministerrådet, som tillsammans med EU-parlamentet är EU:s lagstiftande organ. När dessa två är överens kan en EU-lag antas. Ann-Cathrine Jungar liknar det vid ett tvåkammarsystem.

Opinionsundersökningarna inför EU-valet på söndag pekar mot att den högervridning som redan skett i rådet kommer att få fullt genomslag i parlamentet. Om prognoserna står sig kommer ytterhögern att gå starkt framåt på bekostnad av framför allt de gröna och liberalerna.

Oro för klimatpolitiken

– Det som oroar mig är att högern, hur vi nu definierar den, får för stort inflytande och kommer att bromsa den gröna given, eller försöka att riva upp den, säger Anders Wijkman, som var EU-parlamentariker för Kristdemokraterna mellan 1999 och 2009.

Hans erfarenhet av EU-parlamentet är att partierna och de enskilda ledamöterna är på en och samma gång både friare och mer samarbetsinriktade jämfört med i nationella parlament.

Ingen givet majoritet

– Det finns ingen given majoritet i EU-parlamentet, varken högern eller vänstern har någonsin haft egen majoritet, utan varje politiskt beslut byggs underifrån, berättar Anders Wijkman. Han menar att systemet är byggt så att man tvingas till samarbete och att det leder till mindre tjafs, men också stabilare och mer långsiktiga beslut.

– Det är viktigt med breda lösningar i EU, det skulle inte fungera om det skulle skifta från höger till vänster i varje val. Man ändrar inte på spelreglerna för 500 miljoner människor vart femte år. Under den gångna mandatperioden har EU tagit många offensiva beslut för att bekämpa den globala uppvärmningen, det som går under namnet ”EU:s gröna giv”.

Press på Ursula von der Leyen

– Det var Ursula von der Leyen som tog initiativet till den gröna given, och om hon ska vara kvar en period till föreställer jag mig att hon inte vill stå för en urvattnad grön giv, säger Anders Wijkman. Samtidigt har hon press på sig att möta den opinion – även inom hennes eget parti – som hävdar att den gröna given har skett på bekostnad av EU:s konkurrenskraft. Evin Incir menar att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitter i en svår sits.

– Det är tydligt att hon har press på sig från partikollegor runtom i Europa som tycker att hon har rört sig för långt vänsterut och att klimatpolitiken gått för långt. Men vi socialdemokrater kommer inte att rösta för en EU-kommissionsordförande som samarbetar med högerextrema krafter, säger hon.

Nomineringen av EU-kommissionens ordförande

En av de första stora sakerna som händer efter valet till EU-parlamentet är att EU:s stats- och regeringschefer enas om vem de ska nominera som ordförande för EU-kommissionen. Därefter måste deras förslag godkännas av en absolut majoritet, 361 röster, i parlamentet. 

Ursula von der Leyen väntas nomineras till en andra period. I valrörelsen har hon därför pressats på var hennes parti EPP drar sin röda linje högerut. Kommer hon att samarbeta med ytterhögern eller inte? Men hon har inte velat utesluta någon partigrupp kategoriskt. I stället har hon sagt att alla som ställer upp för EU, Ukraina och rättsstaten är tänkbara samarbetspartners. Det innebär att hon håller en dörr öppen mot ECR, där exempelvis Sverigedemokraterna ingår.

ECR-gruppen ligger i skrivande stund bara ett mandat efter liberala Renew i opinionsundersökningarna. Vem som blir störst av den liberala och den nationalkonservativa gruppen i EU-parlamentet kan bli en av det här valets rysare. Om ytterhögern växer så mycket som opinionsmätningarna antyder, kan det bli lockande för EU:s kristdemokratiska grupp att söka samarbete högerut, säger Ann-Cathrine Jungar.

– Många partier i EPP har samarbeten med de här [ytterhöger] partierna på hemmaplan, så det kan vara svårt att formulera något principiellt ställningstagande mot att ha det i EU-parlamentet, säger hon. 

Svårt att bedöma

EPP kan lockas att göra upp med ECR i frågor där de står varandra nära, som exempelvis miljö, migration och ekonomisk politik. Men Anders Wijkman som känner EPP-gruppen inifrån tycker att det är svårt att bedöma åt vilket håll de kommer att gå. EPP är en ”stor kyrka”, som han säger.

Risken är att det nya parlamentet blir mer splittrat och kommer att få svårare att fatta beslut. Samtidigt är EU-parlamentet mer dynamiskt än ett nationellt parlament, eftersom majoriteten ”byggs underifrån”, genom breda förhandlingar och skiftar från fråga till fråga.