Frikyrkor en ovanlig syn i förorten

Det är Evangeliska frikyrkan och Svenska alliansmissionen som står bakom rapporten Frikyrkan i orten, där den frikyrkliga närvaron kartläggs i 61 bostadsområden som polisen klassar som utsatta. I dessa områden bor cirka 550 000 människor, men den frikyrkliga närvaron är låg.

Sämre representation i förorterna

Enligt rapporten finns det totalt 64 församlingar som har någon form av regelbunden verksamhet på dessa platser. 54 församlingar har sina gudstjänster där, de övriga 10 har verksamhet men inte sin bas i ett utsatt område. De 54 församlingarna har 4 330 medlemmar, vilket innebär att enbart två procent av frikyrkomedlemmarna är medlem i församlingar som finns i utsatta stadsdelar. Frikyrkorna har betydligt sämre representation i utsatta förorter än i andra delar av landet. Församlingarna i dessa förorter har också i genomsnitt färre medlemmar.

Finns platser utan frikyrka

22 utsatta områden har ingen återkommande frikyrklig verksamhet alls. 14 av dessa stads­delar utan frikyrklig närvaro finns i Stockholm och dess kranskommuner. Det största området där rapportförfattarna inte kunnat finna frikyrklig närvaro, i form av regelbundna samlingar, är Valsta i Sigtuna.

Migrantförsamlingar på frammarsch

Den frikyrkliga närvaron ser olika ut. Hit räknas så kallade migrantförsamlingar, där det huvudsakliga språket inte är svenska och de flesta har utländsk bakgrund, och pionjärsatsningar. Den största gruppen är dock församlingar som har en egen byggnad. De har också flest medlemmar. Dessa församlingar grundades under 1960- och 70-talet, och består i många fall av medlemmar som inte själva bor i förorten.

Svårt att etablera

Församlingarna i de utsatta förorterna möter stora utmaningar. En är att det är områden med både stor in- och utflyttning, vilket gör att det är svårt att bygga församling långsiktigt.