Dopen som ­förändrade Sverige

F. O. Nilsson visste det knappast då, men den lilla skara människor som han samlade i stugan i Landa i Halland den 21 september 1848 sådde ett frö som skulle förändra Sverige. Då hade samma dag, i största hemlighet, dansken A P Förster döpt fem personer i havet vid Vallersvik. De nydöpta kom att utgöra stommen i den första baptistförsamlingen på svensk mark.

Tvång att alla barn skulle döpas

Det religiösa livet dominerades i början av 1800-talet fortfarande helt av den svenska lutherska kyrkan. Det var enligt lagen tvång att alla barn skulle döpas och församlingen, ja, den utgjordes av alla som bodde inom ett visst geografiskt område. Några andra samfund, med undantag för ett fåtal församlingar för utrikes medborgare, fanns inte. Det fanns dock kristna rörelser, till exempel pietism och herrnhutism, som redan under 1700-talet börjat att göra insprängningar i det lutherska enhetssamhället.

- Nyevangeliska rörelser hade funnits ett tag, och dessa betonade vikten av en personlig tro, men det hade inte skapats någon alternativ kyrka. Det stora är att baptisterna grundar en egen alternativ gemenskap som man kallar församling, säger Mats Larsson, lärare på Örebro folkhögskola som forskat om den tidiga baptismen.

INget föreningsliv i modern mening

Det var inte bara det religiösa livet som var enhetligt i mitten av 1800-talet. Något föreningsliv i modern mening fanns inte; ingen arbetarrörelse, ingen nykterhetsrörelse eller några idrottsklubbar. De kristna sammanslutningar som ändå fanns var inte demokratiskt uppbyggda.

- Det var någon präst eller herreman som tog initiativ till en organisation, dessa liknade mer det vi kallar stiftelser idag, utan demokratiskt inflytande. Detta med att bygga en församling underifrån var därför revolutionerande, säger Mats Larsson.

Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, menar att baptismens församlingsmodell kom att få avgörande betydelse för alla svenska folkrörelser. Idag kan frikyrkor omtalas smått nedsättande som ”föreningskyrkor”, men det var hos baptistförsamlingarna som andra unga folkrörelser fann demokratisk inspiration.

- Föreningsmodellen kommer egentligen från frikyrkan, och det är den modell som alla folkrörelser anammat. Att arbetarrörelsen gjorde det blev oerhört viktigt för arbetarrörelsens demokratiska utveckling.

Rörelse med gamla rötter

När baptismen kom till Sverige var det redan en rörelse med gamla rötter. De så kallade anabaptisterna under 1500-talet började att döpa vuxna då man menade att detta var det sanna bibliska dopet. En ännu starkare koppling finns till den engelska baptismen, där den första baptistförsamlingen grundades redan i början av 1600-talet.

Idag förknippas baptismen kanske mest just med troendedopet eller vuxendopet, men det var långt ifrån det enda som var revolutionerande. Den demokratiska uppbyggnaden av församlingen hör samman med en av den tidiga baptismens kungstankar; att församlingen är en gemenskap av avgjorda troende, alltså av människor som aktivt valt att följa Jesus. I den gemenskapen var alla fria och hade rätt att göra sin röst hörd.

- Baptisterna uppfattades säkert som uppkäftiga och lite av revolutionära. För detta var en tid då överhögheten hade ett oerhört stort inflytande, det var prästen som styrde och ställde i socken. Men här greps människor, ofta de mest kuvade och ifrågasatta, av frihetstanken, säger Sören Carlsvärd, pastor och tidigare ordförande och missionsföreståndare i Svenska baptistsamfundet..

Han menar att baptismen myndigförklarade 1800-talsmänniskan.

- Var och en fick själv tolka och uttrycka den bibliska sanningen så som man uppfattade den. Det var personligt för var och en, och ingen behövde längre gå via prästen.

Det allmäna prästadömet

I de första baptistförsamlingarna betonades det allmänna prästadömet starkt, och ingen person skulle skiljas ut från gemenskapen som innehavare av ett gudomligt sanktionerat ämbete. I församlingarna hade alla, i teorin, samma rätt till inflytande, män och kvinnor lika. Kvinnor fick alltså rösträtt i baptistförsamlingen 70 år innan kvinnor kunde rösta i riksdagsvalet.

- Jag brukar citera Viby baptistförsamlings protokoll. I den första paragrafen från 1857 skrev man in att kvinnor har samma rätt som män. Det är ju fantastiskt, kvinnorna blir på så sätt myndiggjorda, säger Mats Larsson.

Kvinnor får rösträtt i församlingen på grund av den baptistiska människosynen, som utgår från att varje människa själv måste svara när Gud kallar. Ingen annan, präst eller make, kan ta ansvar för en kvinnas frälsning.

- Och kvinnorna har också ett ansvar för den egna helgelsen, säger Mats Larsson.

Patriarkal kultur

Men de första församlingarna genomsyrades ändå av en patriarkal kultur. Även om kvinnan har rösträtt så är det män som bestämmer. Mats Larsson berättar att en församling i slutet av 1800-talet faktiskt sände kvinnor som representanter till baptisternas årskonferens – men dessa släpptes då inte in. Och en kvinna skulle inte predika.

- Det är först med andra vågens frikyrkor, som Örebromissionen, Helgelseförbundet och Frälsningsarmén, som det kommer kvinnliga predikanter. Men det är den klassiska baptismen ganska tveksam till.

Inom den tidiga baptistiska rörelsen så fanns det ändå rum där kvinnor kunde ta plats. Kvinnor får ledarfunktioner i utbildningsfrågor, till exempel i söndagsskolor och i de tidiga exempel på friskolor som många församlingar startar. Det bildades också så kallade jungfruföreningar – sammanslutningar för ogifta kvinnor i olika åldrar. Mats Larsson har forskat om jungfruföreningen i Asker i Närke. Där möttes kvinnor, som ofta kom från mycket enkla förhållanden, för att sjunga, läsa Bibeln och samtala om frågor som berörde dem.

- Man talar både utifrån Bibeln och egna erfarenheter och skriver ner detta i protokoll. Att man för anteckningar är viktigt; man tycker den egna teologiska reflektionen och de egna svaren är betydelsefulla.

Mats Larsson menar att sådana föreningar gav demokratisk fostran och självförtroende. En av kvinnorna i Askers jungfruförening, Alma Andersson, kom att ingå i den grupp som föraktfullt kallades Ongmans flickor, alltså de kvinnor som Örebromissionens grundare John Ongman i slutet av 1800-talet lät utbilda till predikanter och evangelister.

- När hon kommer hem så tar hon plats och uttalar sig på ett församlingsmöte och säger emot pastorn. Hon är fostrad i den gemenskapen och törs formulera sig, säger han.

Under 1800-talets väckelse drogs en skarp gräns mellan de värderingar och det levnadssätt som skulle prägla en omvänd kristen, och livet i det omgivande samhället. Men de flesta församlingar slöt sig ändå inte som sekter, utan Magnus Hagevi menar att den upplevda skillnaden motiverade baptister att sträva efter att förändra lagstiftning och sociala förhållanden i det som man såg som en mer kristlig riktning. Han berättar att det fanns ett starkt politiskt engagemang i stora delar av väckelserörelsen.

- I den första riksdagen där alla män hade lika rösträtt så var en fjärdedel av ledamöterna frikyrkliga. Det är peaken för väckelserörelsens folk i riksdagen, säger han.

Baptisterna förföljdes

Vid sidan om allmän rösträtt var religionsfriheten en annan viktig politisk fråga för frikyrkligheten. De första baptisterna förföljdes av både stat och kyrka, och fick finna sig i att på olika sätt bli diskriminerande i samhället. De kunde fängslas, landsförvisas och få sina barn tvångsdöpta. Men steg för steg gav deras och andras kamp resultat. 1951, mer än hundra år efter att den första församlingen grundades, blev det möjligt att lämna Svenska kyrkan utan att gå in i ett annat, av staten godkänt samfund.

Baptismen i Sverige har alltså en stolt historia, men ska också själva rörelsen sorteras in som historia? Det Svenska baptistsamfundet blev ju en del av Equmeniakyrkan och existerar idag endast som en juridisk person. Samtidigt är baptismen bredare än så. I det svenska kyrkolandskapet kan till exempel Evangeliska frikyrkan och pingströrelsen räknas som baptistiska.

Sören Carlsvärd tycker också att det går att lära av historien. Han menar att dåtidens baptistförsamlingar var synliga i samhället.

- Det var en självklarhet att finnas med i samhället, och att uttala sig om samhällsproblem utan att be om ursäkt. Det tycker jag ligger i baptismens idé, att man månar om hela befolkningen, inte bara om det egna, säger han.

Thomas Forslin är med i nätverket Klassisk baptism, som, ibland i polemik med Equmeniakyrkans inriktning, lyfter fram baptismens arv och teologi. Han tycker att de första baptisternas bibeltrohet är något att ta lärdom av idag.

- De var rätt kaxiga. Det var en liten grupp som tyckte att de funnit sanningen och de var inte beredda att kompromissa med den. De förföljdes, men baptismen hade ändå kraften att bryta igenom i samhället, säger han.

Han menar att en stor kärlek till Bibeln är en nyckel för växande församlingar även idag.

- Det är något som sker i nästan alla väckelser att man hittar åter till bibelordet. Det gäller lika mycket i vår tid, säger han.

Föräldrarna var baptistmissionärer

Det finns också yngre som inspireras av baptismen. Elsa Cronhjort, pastor i Baptistkyrkan Sundsvall, som är en del av Equmeniakyrkan, växte upp med föräldrar som var baptistmissionärer.

- Jag brukar kanske inte presentera mig som baptist i första hand, men om jag ska försöka förklara min tro djupare så berättar jag att jag är baptist, säger hon.

Hennes baptistiska arv präglar bland annat hur hon ser på det personliga ansvaret och mötet med Gud.

- För mig har det varit viktigt att det är ett eget beslut att vara kristen, det handlar om mig och Gud och inte någon annan. Det är en inställning jag försöker att bära med mig till fler, säger hon.

Tobias Sunnerdahl är en annan ung person som är starkt influerad av baptismen. Han är inte pastor, men har intresserat sig mycket för apologetik och även skrivit två böcker om argumenten för kristen tro. Att han, som inte är teolog, tagit det steget tror han mycket beror på den uppmuntran han fått genom baptismen, att alla i församlingen har ett ansvar för läran, inte bara pastorn.

- Den kulturen har inneburit att jag känt mig bemyndigad, säger han.

Han känner sig också stärkt av baptismens betoning på den enskildas tro, en övertygelse som ska omsättas i lärjungaskap.

- Kyrkan består av människor som aktivt vill tro på Jesus och följa Honom utifrån ett eget beslut. Den inställningen påverkar mycket, till exempel hur man ser på evangelisation. Är det något som är viktigt eller inte?

Han har intresserat sig för de första baptisterna på svenska mark, och tycker att fler borde lära sig om den historien.

- De första baptisterna blev illa behandlade, men kompromissade inte. Det kan få en att fundera: Vad är så viktigt idag att vi skulle vara beredda att lida för det?