Mathew Perry Foto: Willy Sanjuan/AP
ANALYS & APPELL. Kan man sörja en fiktiv person? Får man gråta när en skådespelare dör, även om man aldrig träffats?
Kanske är populärkulturen en del av den vuxna människans magiska lek, menar filosofen.
Barnet gråter. Hon, som numera snarast är en ung kvinna, ringer och gråter för att skådisen Matthew Perry är död.
- Jag har inte ens träffat honom. Jag känner honom inte. Han visste inte om min existens. Ändå är jag så fruktansvärt ledsen, säger hon lite generat.
Matthew Perry spelade favoritrollen Chandler i den hyllade serien Friends som funnits med i två ungdomsgenerationers tv-soffor och datorer. Jargongen och skämten går fortfarande hem trots att serien började spelas in för 30 år sedan då mobiltelefonerna lyste med sin frånvaro. Både dagens föräldrageneration och deras ungdomar älskar Friends där rollfigurerna är som vänner, med olika förutsägbara persona. Man vet att man alltid skrattar i deras sällskap, man vet ungefär vad som kan hända och referenserna till sex och alkohol är snälla men tillräckligt spännande för att vara relevanta för unga tittare. Hit, till lägenheten med den lila dörren är alla välkomna. Vi är alla vänner. Friends.
Och Barnet är inte ensamt om sin sorg. Nätet exploderar av gråtande människor som sörjer Matthew Perry. Eller kanske är det Chandler som de gråter över?
Flera förklaringsmodeller
- Man kanske kan tycka att det är märkligt att människor får starka känslor för karaktärer som inte finns - och som de ju faktiskt vet inte finns – men det finns flera förklaringsmodeller för det, konstaterar Martin Ricksand, som disputerat med en avhandling om fiktionsfilosofi.
Enligt Yorkprofessorn Gregory Currie kan man sätta upp tre teser, där var och en är rimlig att anta en och en, men där alla tre inte kan vara sanna samtidigt. Förenklat handlar de om:
1. Vi har känslor gällande fiktiva karaktärer, upplevelser och öden.
2. För att reagera emotionellt på situationer och karaktärer måste vi tro på att beskrivningen av dessa situationer och karaktärer är sanna.
3. Vi tror inte att påståenden om fiktiva personer är sanna (i verkligheten).
- De utesluter ju varandra. Vi tror inte att en påhittad person är sann. Samtidigt måste vi tro på att fiktionen innehåller något slags sanning för att vi ska kunna få känslor för det som sker i fiktionen. Antingen får vi förneka någon del eller göra en omtolkning så att de tre teserna ska kunna bli förenliga, säger Martin.
Låtsaskänslor
Fiktionsfilosofen Currie kommer fram till ett nytt antagande som går ut på att vi kan känna äkta känslor för äkta personer och ett slags låtsaskänslor för låtsaspersoner.
- När vi ser en misshandel på långfilm så gråter vi kanske. Men vi ringer ju inte polisen, liksom, ler Martin.
En annan fiktionsfilosof, amerikanen Kendall Walton, drar parallellen till barns lek i en magisk värld. När vi tittar på film eller läser en bok, påminner det om barnens lek, menar han.
Minnesplats för Mathew Perry Foto: Charles Sykes/AP
- Ett barn leker att en sten är ett monster. Vi gör nåt liknande när vi gör en överenskommelse med den fiktiva världen i Friends, att där finns en kille som heter Chandler, förklarar Martin.
Världen i tv-serien är trygg och rolig, så till den milda grad att den blivit som en snuttefilt för miljontals tittare. Det är inte bara Barnet som gråter. Scener från huset i New York, som lånat sin fasad till serien, visar högljutt gråtande unga vuxna som lägger rosor till skådespelarens minne. Sociala media fylls med hjärtan och filmklipp men kanske mest drabbande är berättelserna om hur Friends har tryggat så många människor i en orolig tid: De har serien som sin go-to, sin tröst när de är ledsna, eller sätter på den som en godnattsaga för att kunna somna. Men nu är det roligaste geniet i serien död. Eller i alla fall han som spelade den där karaktären. Vad händer med snuttefilten då?
- Det är ju skådespelaren Matthew som är död. Chandler har aldrig dött. Det är ett slags frivillig aktivitet när vi väljer hur vi förhåller oss till detta.
Lätt att blanda ihop skådespelaren med karaktären
Det fundamentala problemet är att vi kanske har lätt att blanda ihop skådespelaren med den karaktär han spelar, säger Martin.
På sociala media skriver allt fler att Matthew var Chandler eftersom de hört att han kände sig som en del av rollen, att han själv fick bidra till manus, att han hade äkta känslor för sin tv-fru. Fiktion. Suggestion.
Martin Ricksand har en gedigen akademisk bakgrund, förutom filosofi har han läst film- och litteraturvetenskap och psykologi. Ämnen som alla tangerar varandra när skeenden som dessa ska analyseras.
- Om vi hade kunnat åka in i fiktionen och frågat Chandler om han ser ut som Matthew, vad skulle han svara då? Hur bokstavligt ska vi tolka gestaltningen? I Friends är det normalt att alla går omkring och säger vitsiga, roliga saker. Men skulle de fiktiva karaktärerna, Chandler, Rachel och de andra, själva tycka att de är roliga? Eller är humorn bara för tittarna? Vissa forskare menar att det är en egenskap som vi bara kan uppfatta som externa när vi tar del av fiktionen.
Långt missbruk
Verklighetens Matthew hade ett flera decennier långt missbruk bakom sig när han dog. I skrivande stund vet man ännu inte om det också orsakade hans död. Han berättade på senare tid att han inte ens minns vissa säsonger av inspelningarna, eftersom han var så hög på droger. Där har tittarna informationen men förefaller bortse från det när de möter Chandler på skärmen. I andra sammanhang händer det att tittare väljer bort ett program när skådespelaren gjort något olämpligt i sitt privatliv.
- Det har också med vårt ’avtal’ med det vi tittar på att göra. Tycker vi att James Bond kan se ut som Daniel Craig och acceptera att han bara gestaltar den här actionhjälten? Folk sörjer Matthew Perrys död men relationen har de ju med Chandler!
Ytterligare en psykologisk aspekt är den ”mere exposure effect” som uppstår när man ser någon eller något ofta.
- Vi tenderar att gilla de saker mer, som vi ser ofta. Att kärlekspar möts på jobbet eller gymmet beror på att om vi träffar någon ofta, tenderar vi att gilla den allt mer. Så tittar man på Friends varje kväll så tycker jag inte att det är konstigt om man börjar tycka om den Chandler som man träffar där på tvn.
Men är detta då riktiga känslor?
- Alltså, det är ju väldigt få som skulle säga att de upplevt Chandler. En kristen kan be eller gå till kyrkan och säga att den upplever Gud, känner att Gud talar till den. Det är uppenbart att de som skrev Bibeln trodde att Gud fanns på riktigt. Manusförfattarna till Friends visste att de skrev fiktion. Chandler kan aldrig dö.
Fakta: Friends/Vänner
- Friends/Vänner är en amerikansk sitcom inspelad mellan 1994 och 2004.
- Tvserien handlar om sex vänner som bor i New York. Tillsammans navigerar de livet i 20-, 30-årsåldern på ett sätt så att publiken tar del av både humor och romantik.
- Serien fick ett unikt genomslag när den producerades men har fortsatt vara en relevant del av populärkulturen. De 236 avsnitten är inspelade inför studiopublik. På grund av dess osannolika framgång fick skådespelarna, på slutet, en miljon dollar per avsnitt.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR