Vi behövs för att bredda ­perspektiven både inåt och utåt

Om Sändaren skulle komma ut vart tionde år, vad skulle vi toppa med då? Vad i vårt bevakningsområde skulle verkligen vara av värde? Equmeniakyrkans bildande så klart, men ganska många nyheter skulle nog prioriterats bort.

Vad är av värde i ett femtioårsperspektiv?

Om vi sträcker ut det till 50 år. Och sätter oss in i att samma uppgift gavs Dagens Nyheter. Är det ens värt att skriva om den ubåt som dök upp och dök ner i Stockholmsvattnen på 1980-talet? Finns det utrymme för Carola och Runars bröllop?

Ibland tänker jag att om jag aldrig läst en enda nyhet, kollat ett socialt medie, tv eller radio. Någonsin. Då skulle jag kunna få för mig att den här världen bara vara genomgod. Att alla ville fred och ingen ville skada någon någonstans. För jag ser extremt lite i mitt privata liv av det som dyker upp i svarta rubrikstil.

Men efter ett tag i det där tillståndet är det nog som att leva i boken 1984. Eller i Jim Carreys The Truman Show där karaktären får leva skyddad från allt – men inser att det bara är sanningen som sätter honom fri.

Journalistikens roll i samhället

Här kommer medierna in i bilden. Samma George Orwell som skrev 1984 har också tillskrivits det mest utmanande, och kanske mest sanna, citatet om journalistik någonsin: ”Journalistik är att publicera det någon annan inte vill ska publiceras. Allt annat är Public Relations, PR.”

Demokratins tillstånd och mediefrihet

Det är ett perspektiv på betydelsen av medier i ett samhälle. I länder där det tillåts att ha så höga ambitioner mår demokratin ofta ganska bra. Men i länder där det inte är fallet kan man vara säker på att demokratin utmanas, eller redan är överkörd. Tänk Ryssland. Turkiet. Kina. Indien. Tänk, tyvärr, stora delar av den värld vi befinner oss på.

Då är det lätt att förstå varför vissa regimer, hur brutala de än är, år efter år får ett folkligt stöd. Människor accepterar sin ”Truman-bubbla”, vill inte se den eller tvingas till det. Den som motsätter sig får inte plats i ett sådant samhälle. Fråga bara Aleksej Navalnyj. Nej just det, han går inte längre att fråga.

Sverige är ett land där medier, också privata, haft mycket fria tyglar. En av världens äldsta tryckfrihetslagar. Till och med statligt stöd för att just bedriva journalistik. Jag skulle säga att detta varit en stark orsak till den låga nivån av korruption i landet. Vi är fortfarande i topp på ickekorruptions-listan, sjätte bäst enligt Transparency International. Men vi faller numera stadigt nedåt, om än från hög höjd. Och borde se upp så att fallet inte eskalerar.

Värdet av mediestöd

Att dra in mediestödet för många viktiga nischtidningar är därför en märklig sak. Jag tror inte bara att jag säger det som en ”surt sa räven” kommentar utifrån att Sändaren tillhör skaran som inte får mediestöd i framtiden. Jag säger det för att slå fast att vi har en viktig roll att fylla utifrån den del av Sverige vi står i och bevakar. Efter sex år på Sändaren har jag ännu lättare att se vilken unik röst vi är i mediemångfalden. Vi har en möjlighet att bevaka en del av Sverige som inte alla förstår. Och bidra med perspektiv för att öka den förståelsen.

Inför kyrkoledarvalet pausar vi perspektivtexterna från kyrkoledarna, men vi lär återkomma med dem i någon form vad det lider. Det, liksom det mesta annat i den här tidningen, är viktigt för att saker ska få avhandlas i denna rörelse. Som inte heller tåls att vänta med i 10, 20 eller 50 år för oss att ta ställning till.