Vad är din kyrkas egen Hönökonferens?

Robert Tjernberg

Fler församlingar i Sverige borde söka efter vad som kan vara deras ”Hönökonferens”. Vi behöver mötesplatser som tar plats i de samhällen vi verkar på, och som inte skäms för att målet är att nå ut med evangeliet om Kristus.

Är evangeliet något att stå efter nu lika mycket som för ett, två ­eller två tusen år sedan?

Har Jesu död, uppståndelse och löften om att ta sin boning i hjärtat hos de som söker honom fortfarande relevans?

Den frågan är värd att på allvar ställa sig både på individ-, församlings och samfundsnivå.

Måste hela tiden återerövras

Jag har kommit fram till att jag tror det, och att det är därför jag kallar mig kristen och inget annat. Jag tar inte lätt på det, och är på det klara med att det är en bekännelse som hela tiden måste återerövras. För har man den, blir det svårt att se hur det skulle kunna gå konsekvenslöst förbi. I hur jag beter mig mot andra, ­lever mitt liv, prioriterar och verkar i samhället.

Men också på gruppnivå, hur agerar vi som församlingar för att kunna bidra i våra olika samhällen och nå ut med vad vi tror är en viktig gåva till varje enskild person. Möjligheten att leva ett liv i en återupprättad relation med skaparen.

Kyrkans gemensamma uppdrag

Jag är nämligen övertygad om att delandet av evangeliet inte endast, eller ens främst, är den enskilde kristnes uppgift, utan den samlade kyrkans gemensamma uppdrag gentemot världen.

På så sätt anar jag att samarbetet hos troende är en av de viktiga poängerna i ord som ”Där två eller tre är samlade, är jag med er”, eller Jesus ordning att sända ut lärjungarna i grupp och inte ensamma.Visserligen kan enskilda människor och kristna få betyda enormt mycket som individer i andras liv, och även vara viktiga synliga kuggar i ett maskineri, men de stora rörelserna är alltid multipla.

Vill vi göra en bestående skillnad som kyrka kan det därför aldrig vara enmansshower. Här finns otal exempel, och några av dem skriver vi om i veckans tidning. Som det stora ungdomslägret Explore i Horla utanför Vårgårda, familjen som med hjälp av baseball vill dela sin tro, och inte minst Hönökonferensen i den göteborgska skärgården.

Jag tycker den är ett ­lysande exempel på den typ av rörelse som varje församling bör söka efter att få sin egen version av.

Under sina snart 80 år som konferens anar jag att allting inte alltid varit enkelt, men man har hela tiden gjort sitt bästa för att vara lyhörd uppåt kring hur man bäst kan tjäna det samhälle man verkar i, andra kristna och människor nyfikna på den kristna tron.

Motor för inspiration

Att driva något som Hönökonferensen, som sedan många år är den största konferensen i Equmeniakyrklig regi, är inte för alla. Men tänket kan vara en motor för inspiration. Att våga söka Gud för hur ens egen lilla eller stora enhet kan göra skillnad för samhälle och människor, och sedan våga enas om att försöka.

Även om jag besökte ön också som ung, är det först efter ett antal år i rad på plats som vuxen som jag riktigt fått upp ögonen för hur detta gemensamma stärker församlingen – och för medlemmar närmare varandra.

Meningsfull församlingsidé

En gemensam vision binder samman, och blir något att bygga en meningsfull församlingsidé kring också under resterande året.

En bonus är dessutom, som vi skrev inför Hönökonferensen förra året, att satsningen ofta då också bidrar tillbaka in i samhället på flera sätt – i just detta fall så konkret som ekonomiskt positivt för både näringsliv och kommun.

Det som för Hönö är en konferens kan naturligtvis på andra orter vara en kaféverksamhet, hjälpverksamhet, samtalskvällar, alphasatsningar eller ja, faktiskt en konferens.

Det viktiga är att vi sammanslutningar som gemensamt kallar oss kyrka söker Gud för hur vi i våra unika sammanhang bäst kan ha ett positivt inflytande på våra medmänniskors liv, hälsa och andlighet.

1 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
CAPTCHA
KG Mattsson
Jag var på konferensen redan 1956, då som en liten bebis.. Pappa var pastor i SMF och deltog i konferensen som talare. Sen dess har jag åkt vart och vartannat år. Jag är 67 år nu och kan inte tänka mig en sommar utan Hönö och Västkusten. För det är ju inte bara fina möten, utan sommar och sol, salta havsbad, jordgubbar och vispgrädde, kaféer och göteborgsresor över dagen. Under mina år som ungkarl bodde jag ofta på logement i skolar. Men som familjefar har vi valt ett lite bekvämare. Nu bor vi på Nimbus på Öckerö. Bytet från tältmöten till hall har inte påverkat någonting tycker jag. Andan är densamma, det har alltid varit Jesus i centrum. Kanske att jag dock märker en viss förändring när det gäller den bofasta befolkningen. De gamla fiskarna. (som det fanns massor av förr) som var välvilligt inställda till konferensen är idag utbytta mot betydligt otrevligare människor. Vi tillhör i dag en kyrka som har den här Hönäandan, och det är vi väldigt tacksamma för. Det behövs i Equmenia.

 

Till minne