Vad är din kyrkas egen Hönökonferens?

Är evangeliet något att stå efter nu lika mycket som för ett, två ­eller två tusen år sedan?

Har Jesu död, uppståndelse och löften om att ta sin boning i hjärtat hos de som söker honom fortfarande relevans?

Den frågan är värd att på allvar ställa sig både på individ-, församlings och samfundsnivå.

Måste hela tiden återerövras

Jag har kommit fram till att jag tror det, och att det är därför jag kallar mig kristen och inget annat. Jag tar inte lätt på det, och är på det klara med att det är en bekännelse som hela tiden måste återerövras. För har man den, blir det svårt att se hur det skulle kunna gå konsekvenslöst förbi. I hur jag beter mig mot andra, ­lever mitt liv, prioriterar och verkar i samhället.

Men också på gruppnivå, hur agerar vi som församlingar för att kunna bidra i våra olika samhällen och nå ut med vad vi tror är en viktig gåva till varje enskild person. Möjligheten att leva ett liv i en återupprättad relation med skaparen.

Kyrkans gemensamma uppdrag

Jag är nämligen övertygad om att delandet av evangeliet inte endast, eller ens främst, är den enskilde kristnes uppgift, utan den samlade kyrkans gemensamma uppdrag gentemot världen.

På så sätt anar jag att samarbetet hos troende är en av de viktiga poängerna i ord som ”Där två eller tre är samlade, är jag med er”, eller Jesus ordning att sända ut lärjungarna i grupp och inte ensamma.Visserligen kan enskilda människor och kristna få betyda enormt mycket som individer i andras liv, och även vara viktiga synliga kuggar i ett maskineri, men de stora rörelserna är alltid multipla.

Vill vi göra en bestående skillnad som kyrka kan det därför aldrig vara enmansshower. Här finns otal exempel, och några av dem skriver vi om i veckans tidning. Som det stora ungdomslägret Explore i Horla utanför Vårgårda, familjen som med hjälp av baseball vill dela sin tro, och inte minst Hönökonferensen i den göteborgska skärgården.

Jag tycker den är ett ­lysande exempel på den typ av rörelse som varje församling bör söka efter att få sin egen version av.

Under sina snart 80 år som konferens anar jag att allting inte alltid varit enkelt, men man har hela tiden gjort sitt bästa för att vara lyhörd uppåt kring hur man bäst kan tjäna det samhälle man verkar i, andra kristna och människor nyfikna på den kristna tron.

Motor för inspiration

Att driva något som Hönökonferensen, som sedan många år är den största konferensen i Equmeniakyrklig regi, är inte för alla. Men tänket kan vara en motor för inspiration. Att våga söka Gud för hur ens egen lilla eller stora enhet kan göra skillnad för samhälle och människor, och sedan våga enas om att försöka.

Även om jag besökte ön också som ung, är det först efter ett antal år i rad på plats som vuxen som jag riktigt fått upp ögonen för hur detta gemensamma stärker församlingen – och för medlemmar närmare varandra.

Meningsfull församlingsidé

En gemensam vision binder samman, och blir något att bygga en meningsfull församlingsidé kring också under resterande året.

En bonus är dessutom, som vi skrev inför Hönökonferensen förra året, att satsningen ofta då också bidrar tillbaka in i samhället på flera sätt – i just detta fall så konkret som ekonomiskt positivt för både näringsliv och kommun.

Det som för Hönö är en konferens kan naturligtvis på andra orter vara en kaféverksamhet, hjälpverksamhet, samtalskvällar, alphasatsningar eller ja, faktiskt en konferens.

Det viktiga är att vi sammanslutningar som gemensamt kallar oss kyrka söker Gud för hur vi i våra unika sammanhang bäst kan ha ett positivt inflytande på våra medmänniskors liv, hälsa och andlighet.