Mediestöd. Sändarens framtid har med ens blivit mer oviss när det nya mediestödet klubbats igenom utan större ändringar. Men få tidningar har mer lojala läsare, och hoppet står till att vi också får in nya som ser vikten av vår journalistik.
För en tid sedan klubbade regeringen igenom vad som får anses vara ett dråpslag mot svenska nischtidningar. Tidningar som i stället för att rikta sig lokalt, arbetar värderings- eller branschstyrt.
Från och med årsskiftet påbörjas en avveckling av vårt drift/mediestöd, som sedan trappas ner under fem år för att slutligen sannolikt inte bli kvar alls.
Dryga tre miljoner i stöd
I dag får vi dryga tre miljoner kronor i stöd, en viktig grund för att trots knappa resurser, få anställda och pressat schema kunna ge ut en tidning på veckobasis med ett unikt innehåll.
Exakt hur mycket vi får under 2024 blir inte klart förrän senare i vår. Lagstiftningen blir alltså retroaktiv och riskerar att slå hårt mot många. Flera branschkollegor har aviserat konkurshot om den retroaktiva bedömningen slår fel mot den egna budgeten.
Där är inte vi. Än. Men dras stödbenet undan samtidigt som prenumerationstapp och annonsmarknad går nedåt är det ingen självklarhet att vi finns kvar inom ett par år.
Nu blir Du som uppskattar tidningen och ser ett värde i att den finns kvar en ännu viktigare del av Sändaren.
Personligen tror jag att om Sändaren inte längre skulle finnas kvar, skulle ett vakuum av hål i form av nyheter som aldrig blir berättade, uppstå. Och röster från en stor del av svensk kyrklighet och de kringorganisationer som arbetar hårt för ett bättre samhälle, skulle aldrig bli hörda.
Att jag skulle värna om den produkt jag är högst ansvarig för är kanske inte så oväntat. Men jag tror mig också se att jag inte är ensam om den tanken. Alla goda samtal och uppmuntrande meddelanden vi tagit emot under de senaste åren är överväldigande.
36 000 läsare
Rent objektivt ser jag att intresset ökat, inte minst genom att Sändaren blev en av endast tre tidskrifter att öka i räckvidd under förra året. 36 000 läsare på helåret var en siffra vi dittils aldrig nått i modern tid. Tyvärr genererar inte läsare, utan prenumeranter, intäkter. Prenumerationstappet har visserligen saktat in under ett par år, men stått och stampat runt 5 000-strecket. Annonsmarknaden har störtdykt för hela branschen under året som gått.
Jag ska säga det rätt ut; Vi behöver att fler läsare också ser ett värde i att bidra till tidningens fortlevnad. Det är vår viktigaste och främsta inkomstkälla.
Även om vi ägs av bland annat Equmeniakyrkan (genom delägande i vårt moderbolag Verbum) är vi inget organ, eller finansierade externt. Det är heller inget vi strävar efter.
Sändaren strävar efter att fortsatt vara en journalistisk produkt som kan granska makten i våra egna led, men också granska makten utanför våra egna led med våra särskilda perspektiv.
Oberoende aktör
Sändaren vill vara en oberoende aktör för att lyfta fram det goda arbetet som sker ute i församlingar och organisationer i vår närhet.
Sändaren vill vara en självklar mediekanal, såväl i pappersform som digitalt, för att bli uppdaterad om det som händer i de sammanhang våra läsare är hemma i.
Vi vill vara en allt tydligare, och balanserad, kristen röst i samhällsdebatten, skapa utrymme för den internkyrkliga debatten, liksom vara en plattform för de stora samhällsfrågorna.
Överväg att ta en prenumeration
Om du håller med mig i att det behövs skulle jag bli glad om du ville dela denna text med vänner och bekanta som du tror tänker i liknande banor. Om du ofta läser Sändaren med glädje men inte ännu prenumerar, ber jag dig överväga att ta en prenumeration. Eller kanske ge bort en.
Jag tror att Sändarens framtid är ljus, med eller utan presstöd. Men utan er läsare är vi inget vi. Sändaren är inte vi på redaktionen. Det är VI tillsammans.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR