Dags att skippa den tredje kyrkoledaren

Kyrkoledare Lasse Svenssons tid i fören för Equmeniakyrkan är på upphällningen. Det är därför hög tid och av vikt att diskussionen om hur Equmeniakyrkan ska ledas framåt kommer i gång.

Vid förra kyrkoledarvalet gick diskussionerna heta både i Sändaren och under själva årskonferensen där beslutet skulle tas. Var församlingarnas nomineringar meningslösa om nu antal nomineringar inte spelade någon roll?

Att antalet nomineringar var oviktiga, utan endast nomineringen i sig hade betydelse, kunde då förklaras med att det uttalat var så att Lasse Svensson i sin roll som kyrkoledare också skulle få möjlighet att säga till om sitt ”team” – och därefter aktivt delta i processen framåt för att se till så att de rätta förutsättningarna för gott samarbete fanns.

Svårt att anföra det argumentet

Denna gång blir det svårt att anföra det argumentet på varför antalet nomineringar ska sakna betydelse. För vi vet ju nämligen inte än vem som ska anföra nästa kyrkoledargrupp.

I så fall hade det ju först behövts ta ett inriktningsbeslut redan i höst om vem som skulle bli nästa kyrkoledare och att diskussionen sedan skulle handla om de biträdande rollerna.

Precis det, alltså att val av kyrko­ledare kontra biträdande kyrko­ledare ska behandlas som två olika frågor vid två olika konferenser, motioneras i år av Skårekyrkan i Karlstad.

Inte glasklart

Kyrkostyrelsens motionssvar på denna tanke är att Skårekyrkans antagande att biträdande kyrkoledare alltid väljs av konferensen inte är glasklart. De hänvisar sedan till Equmeniakyrkans stadgar, paragraf 15:1; ”Biträdande kyrkoledare kan väljas. Antalet biträdande kyrkoledare samt deras ansvarsområden och arbetsbeskrivningar fastställs av kyrkostyrelsen i samråd med kyrkoledaren. Den som är ordinerad eller mottagen pastor eller diakon i Equmeniakyrkan kan väljas till biträdande kyrko­ledare.”.

Så. Det är alltså inte helt uppenbart att valet nästa gång kommer handla om tre personer. Det kan bli fråga om att välja tre personer vid samma tillfälle, det kan bli fråga om att välja en kyrk­oledare som sedan väljer sina egna biträdande kyrko­ledare?

Det är lätt förvirrande, men det öppnar också för att helt rucka på det nuvarande systemet – och kanske hade det inte ­varit så dumt.

Förenande av tre traditioner

Den stora saken med treledarsystemet som jag ser det är att det fyller en symboliskt viktig funktion som förenande av tre teologiska traditioner, men med tanke på att Equmeniakyrkan nu funnits i över ett decennium kan det vara dags att staka ut en ny väg framåt.

Att i stället arbeta med en kyrko­ledare och en biträdande kyrkoledare, ungefär som i ungdomsförbundet Equmenia, tror jag skulle vara en mer tidsenlig och effektiv modell.

Stödfunktioner på ledningsnivå

Redan i dag finns ju ett flertal stödfunktioner på ledningsnivå som skulle kunna lyfta en del av de uppgifter som möjligen riskerar falla mellan stolarna. De regionala kyrkoledarnas roller och uppdrag skulle dessutom kunna lyftas fram ett snäpp ytterligare.

Att vara regional kyrkoledare i stora regioner som Väst eller Öst har ju potentiellt mer påverkan på kyrkans framtid än vad nationell nivå kan åstadkomma.

Även vid en omstöpning av nuvarande system har nu Skåre­kyrkan i sin motion viktiga ­poänger;

Det vettiga vore alltså att ta inriktningsbeslut om både hur många biträdande kyrko­ledare och vem styrelsen ser som främsta efterträdare till Lasse Svensson, redan i år.

Låt därefter en supertransparent process följa oss hela vägen till årskonferensen 2024, så att diskussionen får vara mer färdig vid tid för beslutsfattande denna gång än förra.

Beslut om Equmeniakyrkans framtid behöver ges god tid för eftertanke.